orkar inte

12.02.2012
Orkar snart inte mer. Detta har hållit på sedan september. Då hade jag några kompisar iallafall. Men sen vet jag inte vad som hände. Jag har knappt Umgåtts med någon sedan dess, förutom i skolan då. I skolan är det faktiskt helt okej! Jag har skitdåliga betyg, medeltalet på 6. Umgås inte direkt med nån heller. Men helt okej att bara sitta där och lyssna på läraren ändå, och prata med klasskompisarna! så länge det är lektion går det oftast bra, för då umgås jag med de i min klass. men sen på rasten finns det så mycket andra dåliga saker att tänka på, och alla klasskompisar går nånstans och gör sitt, så jag brukar låsa in mig på toaletten och sitta där tills nästa timme börjar. Folk tror att jag mår bra, och det gör jag oxå, när de ser på. Morsan och farsan skildes nån gång i slutet av augusti, så här hemma är det lite si och så. När jag kommer hem från skolan sitter jag på datorn tills jag går och lägger mig. Jag har jättemånga facebookvänner, över 100 gillar alltid mina profilbilder och sånt, men när jag förösker bli kompis med nån IRL, går det bara inte. fattar inte varför! Typ när jag frågar nån om de skulle vilja hitta på nåt med mig nån dag, eller om jag frågar vart de ska på idrottsdagen eller vad som helst, lyckas det aldrig. ''nää men alltså jag, hon, hon och hon ska till simhallen, och jaa.. nämen nog kan du säkert komma med, men du kan fråga de andra om det är okej.. '' Det känns lixom inte som att jag är nån som folk vill umgås med. Nu har jag även fått dåliga ögon, eftersom jag sitter åtminstone 5 timmar/ dag på datorn, och 10-12 timmar på helgerna. Mår oxå dåligt av att sitta på datorn så mycket, men gillar ändå inte att göra nåt annat. Har inga fritidsintressen eller hobbyer så att säga. Jag är heller inte riktigt en sån som gråter och sånt, och vill ta livet av mig, men jag bara orkar inte mer! jag har inga känslor för nånting, bara är! äter, sitter i skolan, är på datorn och sover. Ser ingen mening. Och nu har jag oxå blivit sämre på att ta kontakt med folk, och om någon nångång kommer fram och pratar, stammar jag och säger bara allt fel. Förut var jag den som folk beskrev som ''skolans glädjepiller'' osv! Vill inte prata med nån heller, som kurator eller sånt. så vet faktiskt inte vad jag ska börja göra! lät väldigt hej-det-är-jättejätte-synd-om-mig dethär, sorry.. men ja, ville bara skriva av mig lite, typ.
17.02.2012

Hej,vännen, jätte bra att du skrev hit. Om det bara vore möjligt skulle vi komma via datorn och krama dig alla vi tre här på Decibel.
Du verkar ha hamnat på livets skuggsida som man säger. En positiv sak är ju att det borde ju inte kunna bli värre, så härifrån ska det bara gå uppåt nu. Om du inte varit inne på information och läst allt vad vi har om vänskap och om hur man får nya vänner mm så ska du genast göra det! Där finns en massa tips och råd och dessutom lite peppning, det kan du behöva just nu.

Tyvärr har vi ju inget trollspö att svinga så att allt skulle ordna sig till det bästa, men vi ska försöka gräva fram allt vad vi lärt oss genom åren.

För det första: ingen annan gör det roligt och trevligt för en, man måste göra det själv! Låter lite tufft men det gamla talesättet: "Du är din egen lyckas smed", är inte sååå långt från sanningen, faktiskt.
Om man bestämmer sig för att nu ska jag börja ha kompisar, och nu ska jag bli någon att räkna med så blir det så. Tänk att du redan är poppis, kul att vara med osv, så blir du det automatiskt, hjärnan ställer in sig på det.

Kolla in hur de där poppis människorna beter sig, hur pratar de, hur skrattar de, hur rörs de? Ta efter och börja bete dig som dem. Och förresten, far med när de andra ska på något, var med och ha kul, visa dem att du är en jätte fin vän, som man kan ha massor med kul tillsammans med. Om du aldrig är med, kan de ju inte veta det!!!

Sen kan ett bra tips också vara att kolla om det finns någon annan som ser ut att vara ensam, och rikta in sig där. Onödigt att två pers går omkring ensamma, då det är roligare att vara två.

Sen när man blir bekant med nya människor, brukar det ramla in massor med nya vänner efter hand, nån känner nån som känner nån osv. Tro mej det kommer att lyckas, bara du lite anstränger dig.

Jag misstänker att en av orsakerna till allt säkert har med dina föräldrars skilsmässa att göra, det är ju aldrig en lätt sak att gå igenom, hur "lycklig" den än skulle vara...... kanske det skulle lätta lite om du fick prata med någon om den? Det finns alltid folk runt som både vill lyssna och kan hjälpa, men för att de ska kunna SE hur ledsen du är, så måste du berätta det för dem. Kanske du kan prata med någon av dina föräldrar, eller en favoritmoster eller liknande släkting, eller en kompis morsa, eller favoritläraren eller idrottstränaren eller ungdomsledaren eller skolkuratorn eller en hälsovårdare eller... Det finns alltid folk runt en som kan hjälpa bara man själv sträcker ut handen så att de kan fatta den!

Genom nya fritidsintressen kan man också hitta nya vänner. Man kan ju ha olika i skolan och på fritiden.

Vi hoppas av hela vårt hjärta att det ordnar upp sig för dig, hör gärna av dig igen!

Kramisar av ungdomsinformatören Sanna
ps. finns en intressant och kanske givande sida som heter: snorkel.se

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera