Orkar inte

15.07.2013
Jag orkar inte leva med den här ångesten och paniken. Jag vill bara dö, men vad händer om jag misslyckas? Om jag bara hamnar på sjukhus men fortsätter leva? Hur skulle jag kunna se någon i ögonen efter det? Jag vill inte dra sorg över min familj, släkt, vänner, men jag orkar inte längre.
Min hud gråter blod...
12.08.2013

Hej, Va bra att du skrev in hit till oss.
Du skriver inte hur länge du känt så här och inte heller om det har hänt något speciellt som orsakat det här.

Självmord är ingen bra lösning! Inget kan vara så hemskt eller bedrövligt att det inte kan redas upp. Vad det än kan vara frågan om så går det alltid att reda upp och hitta en lösning.

Som sagt var nu vet jag ju inte vad det är som ger dig ångest och panik, men jag ska ändå försöka ge dig tips och råd för att gå vidare.
Jag ska sätta din fråga vidare till en av våra experter så sätter jag in hennes svar här under sen då jag får det. Kan vara att hon har semester så det kan ta en tid, men gå in och kolla flera gånger.

Om du känner att du skulle vilja prata med någon så finns det flera samtalsjourer dit du kunde ringa för att genast få hjälp, kolla här:
http://www.decibel.fi/swe/Var_kan_man_fa_hjalp.736.html

Jag hoppas ju att det skulle finnas någon i din närhet som du kunde lätta ditt hjärta inför. Du ska inte behöva bära detta själv! Du ska inte behöva må såhär dåligt!
Det kan kännas svårt att prata med nån förälder, men kanske du har nån moster/faster eller nån jätte bra kompis. Det kan också vara nån kompis mamma. Huvudsaken är att det skulle vara någon som du känner att du kan lite på till 150%

Ibland behöver också vi människor på service, liksom bilar, cyklar och andra saker. Vi fungerar inte i längden om vi inte får bli lite ompysslade ibland.

Tyvärr är det så i allas våra liv att det ibland känns som att vi är totalt misslyckade, olyckliga, ensamma, ledsna osv man kan inte leva livet utan att sådana känslor kommer över en ibland.

Men det finns en hel del som man kan göra för att fortare komma vidare och hitta tillbaka till det roliga och fina som ju trots allt ändå finns i allas liv. Det är bara lite svårt att hitta det fina och bra vissa dagar.

Här kommer en lista på saker att göra då allt känns totalt hopplöst:
Försök distrahera dig själv. Gör något som du måste koncentrera dig helt och fullt på för att kunna göra, lägg pussel, läs en spännande bok, (det finns ju massor med ljudböcker på bibban om du inte orkar hålla i en bok utan vill ligga bekvämt och lyssna).

Se en jätte kul film där du bara måste skratta. Bjud hem några bra vänner och så har ni filmmarathon. Bestäm er för att se alla Polisskolan filmerna, eller Den nakna pistolen filmerna eller något annat helt knäppt kul. Ha massor med godis, chips och limsa och ha en riktig frossar dag/kväll, passar bra nu när vädret inte är det bästa, varma gosiga filtar på :)


Eller så ringer du upp en kompis som kan lyssna och hjälpa. Ett annat alternativ kunde vara att ordna ett hemma spa (ett varmt härligt bad om ni har, men det funkar också med en lååååång varm dusch, använd kroppspeeling (blanda matolja+socker), smörj in dig med nån härlig bodylotion efter som doftar underbart (behöver inte kosta multum).

Lyssna på favoritmusiken. Far ut på en lång promenad, försök njuta av naturen och allt runt omkring, spring allt vad du orkar, baka något gott.
Försök sätta dina känslor i ord eller om du hellre vill så försök rita/måla hur det känns och tänk att du för ut det ur kroppen och ner på pappret, du jobbar bort all ångest och panik från din kropp. Om det känns bra kan du sen ha en lite seremoni på gården och elda upp din ångest/panik som nu finns på pappret. Känn sen hur skönt det känns när det försvinner och lämnar din kropp.

Hör gärna av dig igen hit till oss, vi vill ju sä gärna hjälpa er. Vissa gånger som när jag läser din fråga så skulle jag önska att det var möjligt att komma genom datorn och ge dig en jätte jätte stor kram <3 <3 <3

Jag hoppas och tror att du ska hitta glädjen igen! Var rädd om dig och ta väl vara på dig!

Ungdomsinformatören Sanna

Hej igen , här kom ännu ett svar till dig, hoppas du ser det.
Hej tjejen!

Tack för din fråga. Du skriver att du inte orkar med ångesten och
paniken och det låter som att du har det mycket tufft just nu. Du
skriver ganska kortfattat om din situation, vilket också gör det svårt att ge konkreta råd om hur du kan hantera ditt mående och dina tankar.

Det som tydligt kommer fram i din fråga är att du inte ser något hopp för framtiden. Du behöver hjälp att hitta din tro på framtiden igen och redskap för att kunna hantera din panik och ångest och också förstå i vilka situationer ångesten kommer och hur du kan förebygga den.
Ångesten kan man lära sig att leva med och paniken kan man lära
sig att bemästra. Nu när skolan börjar igen ta genast kontakt med
kuratorn och berätta hur du mår och att du vill ha hjälp. Berätta om
dina självdestruktiva funderingar.
Du kan också ta kontakt till skolpsykologen eller till Barn- och ungdomsmottagningen i din kommun.
Alla kontaktuppgifter finns på nätet www.sochv.jakobstad.fi. Även din kommun hör ju till det sjukvårdsdistriktet.
Du ringer och säger att du vill ha någon att prata med. Orkar du själv inte ringa be någon annan att göra det för dej.

Om inte dina föräldrar vet om hur jobbigt du har det så berätta det
för dem så att de i sin tur kan hjälpa dej och ge dej stöd.


Lycka till! "

// Jenny

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera