orkar inte med mig själv

Hej vännen!

Din fråga har malt omkring i mitt undermedvetna hela helgen, så nu ska jag försöka mig på ett svar. Säkert skulle någon annan människa ha andra åsikter, teorier och råd, men det här hör nog till de grejer som det inte finns några rätt-eller-fel-svar på. Så hoppas jag kan hjälpa dig att reda upp dina tankar och känslor i alla fall.

Det där med drömmar ska man ändå inte ta på för stort allvar. Jag menar nu att fastän du skulle drömma tex att du tar livet av en annan människa så behöver du ju inte bli orolig för att du ska göra det på riktigt. Däremot kan du möjligen ha tex några outtalade negativa känslor för den människa du drömde att du mördade, så visst kan drömmar vara en liten fingervisning om hur du känner dig innerst inne. Du kanske är irriterad på den människan fastän du inte tillåter dig själv att vara det medvetet, känner dig hotad av den människan eller dylikt. Därom tvista de lärde hur mycket "sanning" det kan finnas i drömmar, det är säkert något Vetenskapen aldrig kommer att enas om och en psykolog kan tycka si och en annan så. Däremot så verkar det vara så att hjärnan under natten prövar ut en massa olika tänkbara scenarion, liksom känner efter hur det skulle kännas om si eller så hände, låtsas tex vara ihop med en viss kille för att se hur det skulle kunna tänkas funka osv. Som om den genom drömmarna skulle kunna förbereda en på alla möjliga olika alternativ till hur det kan tänkas gå i framtiden med en viss person, kanske genom drömmen ta reda på hur man känner för en viss person och liknande. Och det är helt normalt - fast ibland kan drömmarna verka allt annat än normala. Man kan vakna på morgonen och fundera hur ens hjärna riktigt är funtad då man drömt att man blivit ihop med just DEN nördiga eller elaka eller fullkomligt ointressanta killen.

Det här är nu en fullkomligt amatörmässig tolkning av dina drömmar - som sagt så skulle även psykologer ha olika åsikter - men kanske det är som du egentligen redan skriver, att du känner dig lite hotad av din kompis "framgång" inom kärlekslivet? Kanske skulle det ha varit drömmar om att andra vinner ifall du själv satsade väldigt mycket på en idrottsgren? Nu drömmer du om att du vill ha en viss kille (vem han är spelar ingen roll, mera konceptet pojkvän och kärlek), men så tar någon annan honom istället. Kanske är det så att dina drömmar hjälper dig att processa de här känslorna och bearbeta dem? Att de påverkar ditt humör kanske handlar om att du nog vet - och du skriver det ju själv - att du inte borde ha alla de här negativa känslorna, som avundsjuka och missunnsamhet? Kanske drömmarna är ett tecken på dina känslor och inte tvärtom?

På sätt och vis så har du det bra, för du verkar känna dig själv relativt väl. Du vet att du är stolt av dig, att du är både tävlingsinriktad och ambitiös. Men samtidigt skulle vi tro att du inte har sååå bra självkänsla, eftersom de här egenskaperna kanske lite kommer tillbaka och biter dig i rumpan. När det går bra för dina kompisar (som nu hon som talar om den där killen) eller när du inte ens kan se hur det går för dem (tex när du inte träffar dem under helgen, för de har ett liv utanför dig) så känner du det eventuellt som att de har något du inte har, att de till och med skaffar sig det bara för att göra dig avundsjuk. In your face. Du har svårt att glädjas för deras skull och du har kanske svårt att skapa dig ett meningsfyllt liv (eller helgkväll) alldeles själv = svag självkänsla. Och det är inte alls ovanligt bland tonåringar - och bland vuxna. Det är så lätt hänt att man jämför sig med andra hela tiden, att man känner sig värdelös utan deras uppskattning och avundsjuka, och blir osäker när man inte står högst upp på toppen själv. Som att kompisarna är ens spegel och utan dem så kan man inte se sig själv riktigt. Hur mycket av allt du gör och tänker är för DERAS skull, egentligen? Tex om du står och pratar med en snygg kille, tänker du hela tiden i bakhuvudet att det här ska du berätta för den och den kompisen, så att hon ska bli avundsjuk på dig? Som att det att en snygg kille pratat med dig är värdelöst om inte dina kompisar gör det värdefullt?

Självkänsla betyder att man vet att man själv är värdefull, och det kanske du kunde jobba lite på. En tjej med stark självkänsla så skulle inte känna sig hotad när kompisen hittar kärlek utan skulle tänka "å va ljuvligt, jag vill också ha - men jag hittar nog någon jag också! Och jag ska inte nöja mig med vem som helst bara för att få någon, han ska vara värd mig!" En tjej med stark självkänsla skulle inte behöva tävla om vem som är bättre, vem som har rätt eller fel, hon har det där inre lugnet som gör att hon inte ens ser det som att "förlora" när det går bättre för någon annan. En tjej med stark självkänsla skulle inte bli orolig när kompisarna har andra planer under helgen, hon skulle antingen passa på att njuta av sitt eget sällskap eller träffa andra kompisar. Just att bli så mogen och utvecklad att man trivs i sitt eget sällskap och tar tillvara ensam-tiden till att göra saker som man älskar att göra, är en svår konst som inte ens alla vuxna har lärt sig. För att kunna trivas med sig själv måste man ju lära sig att tycka om sig själv oavsett vad andra tycker om en. Och då måste man ju göra saker med sitt liv som man själv njuter av och finner givande och intressant och roligt. Istället för att undra vad kompisarna gör för kul som man missar, och istället för att göra något kul som de missar, så ska man göra något helt och hållet för sin egen skull. Det tar ett tag att "hjärntvätta" om sig själv till att inte sitta som på nålar från och med lördagseftermiddagen och undra vad man ska hitta på att göra, vad alla kompisar ska göra eller vad de ska tycka om man är tvungen att stanna hemma i soffan med föräldrarna på lördagskvällen. Men det är sååå värt det!

Så det är vad vi tror att det här handlar om, att du behöver skaffa dig en starkare självkänsla. Vi har skrivit om det här på Decibel under Information -> Själ, så läs där tex för att få konkreta tips på hur man jobbar med sin självkänsla. Kom dock ihåg, att det är fullkomligt normalt att vara avundsjuk, känna sig osäker, jämföra sig med andra osv – så länge det inte tar makten över ens liv och styr alla ens handlingar. Man får absolut känna sig nere och hemsk och som den värsta surpuppan ibland pga avundsjukan, så länge man tar sig själv i nackskarven och ruskar om sig själv efter en stund. I sig är de här "negativa" egenskaperna en del av de krafter som ändå gör att vi tar oss framåt i livet.

Stor kram, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna