orolig

Svar till rubrik ”orolig”

Tack för din fråga. Det låter för mej som om du skulle drabbas av
panikattacker på nätterna. Panikångest och panikattacker är
ångestrelaterade besvär som drabbar en relativt stor procent av
befolkningen så du är verkligen inte ensam om att känna såhär.

Det goda i det hela är, som du skriver och upplever, att det inte är
farligt. Det dåliga är att det är en väldigt obehaglig upplevelse som
har en tendens att förstärkas då man tänker på den. Det som är typiskt för dessa attacker är olika kroppsliga symptom såsom hjärtklappning, yrsel, darrningar, skakningar eller orolig mage. Dessa känslor följs av en stark rädsla att det är något allvarligt fel på en, att man skall tappa kontrollen, bli tokig eller få en hjärtattack. Mellan attackerna är man ofta rädd för att en ny attack skall inträffa och det kan leda till att man börjar undvika vissa platser eller situationer.

Du skrev att detta problem plågade dej mycket förut. Kommer du ihåg hurudan din situation var då? Hade du mycket stress i skolan eller där hemma? Och gjorde du något speciellt för att det här problemet skulle försvinna? Hur ser ditt liv ut idag? Finns det några likheter till hur du hade det då du drabbades tidigare?

Panikattacker kan uppstå utan någon som helst rimlig anledning men kommer ofta under en period av stress. Det är också möjligt att dehär attackerna kommer just efter en jobbig period, t.ex. provperiod, då man börjat varva ner och tycker att det börjar lätta. Dina attacker har en tendens att komma på nätterna vilket skulle tyda på att det finns något i ditt liv som just nu är för mycket. Det är nästan nödvändigt att du ser över hela ditt liv och försöker kartlägga hur de olika områden påverkar dej. Tänk på skola/studier, relationer till vänner och familj, självkänsla, fritid, kost, motion, användning av kaffe/cola, tobak, alkohol – vad får dej att må bra/dåligt?

Man kan göra en hel del själv för att styra panikattacker men det
krävs både tid och tålamod av dej. En panikattack går alltid över och håller på i några enstaka minuter (fast det känns som timmar). Det värsta är att tankarna förstärker känslan av obehag men om du kan styra in dina tankar på något annat under själva attacken så kommer det att kännas bättre. Du kunde t.ex. försöka styra in tankarna på andningen och räkna samtidigt. Andas in så djupt det går (med magen) samtidigt som du räknar till fyra – håll andan och räkna till fyra – andas sedan ut och räkna till fyra. Tänk på att ”allt är bra, det här klarar du av”. Låt inte rädslorna ta över hand. Om det hjälper dej att ta en värktablett så är det okej bara det inte blir något du måste göra varje natt. Kroppen, och framförallt hjärnan, vänjer sig fort med att man gör på ett visst sätt och så börjar man lätt tro att inget annat hjälper.

Slutligen hoppas jag att det finns någon vuxen i din närhet som du
kunde prata med och få hjälp med att reda ut sådant som eventuellt oroar dej? Har du dina föräldrar nära till hands? Om inte så finns det kanske en kurator eller hälsovårdare du kunde vända dej till? Bara det att man pratar med en utomstående kan ibland hjälpa.
Kram och lycka till!
Hälsar Kirsi