orolig för vän

Hej!

För det första: en enormt stor guldstjärna åt dig och era kompisar som bryr er om er kompis och orkar uppmuntra henne!!! Vi vet att det är tungt att alltid försöka peppa upp någon som bara klankar ner på sig själv. Det kan vara tungt också om hon växlar mellan att vara glädjespridare och deppad, om hon döljer hur dåligt hon mår samtidigt som ni SER att hon mår dåligt. Så ni är underbara kompisar och guld värda!!!

Men nu borde ni också hjälpa henne genom att söka hjälp ÅT henne. Hon verkar må ordentligt dåligt innerst inne och det borde hon få hjälp för att klara sig upp ur. Kanske är det så att hon inte klarar det själv att gå till någon vuxen och förklara vad som är fel och be om hjälp, kanske vill hon helst blunda för sina problem och hoppas att det dåliga går över av sig själv, kanske kan hon inte själv få stopp på de negativa tankarna. Ni är ett värdefullt stöd för henne, men det finns ju en massa vuxna som kan ge henne redskapen att få ett bättre självförtroende med och som kan hjälpa henne att lösa problemen som orsakar illamåendet.

Skolkuratorn brukar vara jättebra att börja med, för hon har både erfarenheten av att hjälpa många andra tjejer med liknande problem och så har hon metoderna och knepen från sin utbildning som verkligen hjälper. Er kommun hör också till exempel till de kommuner som har ett avtal med Folkhälsans tonårspoliklinik i Vasa, så dit kan hon få gå gratis och prata med kuratorn eller psykologen där så länge hon känner att hon behöver. Att hon mår dåligt, känner sig värdelös och skär sig själv kommer de att ta på allvar, för det är ett självskadebeteende som oftast betyder att den som skadar sig själv mår redigt dåligt.

Ni kan söka hjälp åt henne på två vis. Antingen så går ni "i hemlighet" till skolkuratorn eller skolhälsovårdaren (eller mejlar eller ringer om ni vill) och berättar hur dåligt hon mår och så kallar skolkuratorn eller skolhälsovårdaren in henne "sådär annars bara", utan att berätta att det var ni som ville det - om ni inte vill. Eller så berättar ni åt henne att ni nu vill att någon vuxen ska fundera lite med henne över hur hon mår och säger att en eller flera av er kan gå med henne till tex skolkuratorn om hon vill. Om hon har svårt att börja berätta hur hon mår för skolkuratorn, så kan ni hjälpa henne på traven genom att själva berätta hur ni upplever att hon mår. Huvudsaken är att ni verkligen får hjälp åt henne, så hör inte på henne om hon ber er att inte göra det. Hon kanske inte vill söka hjälp, för på ett underligt vis kan det kännas lättare att bara fortsätta må dåligt än att ta tag i problemen och jobba på dem. Men ingen vill innerst inne må dåligt!

Fortsätt själva att göra som ni gör: tjata på henne att hon visst duger och att hon visst är värd att älskas och att ni tycker om henne och att ni bryr er om henne. Utseende är inte lika viktigt som det, men såklart ska ni fortsätta att säga emot henne när hon tjatar om ful och fet. låt henne helt enkelt inte tala skit om sig själv - och akta vad ni själva säger om egna och andras utseende. "Skämta tex inte elakt om folks fula kläder eller bilringar, var snäll med alla runt er och också med er själva alltså. Koncentrera er på inre egenskaper, sådant man är inuti och inte utanpå, mera på sådant som man är (som omtänksam) än som man gör (prestationer, utsida).

Vi håller tummarna att hon snart får hjälp. Och igen en gång, några enorma varma styrkekramar åt er vänner också!!
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna