:(

Hej :(!

Äschdå vännen att det här snurrar i ditt huvud nu och drar ett grått moln över hela ditt liv. Vi lider med dig. Och har själva haft sådana perioder då allt kännts orättvist, saker folk sagt bara går på repeat i våra hjärnor och vi knappt kunnat sova för att vi känt oss så felbehandlade och utsatta. Tyvärr kommer sådana perioder igen och igen nu som då under hela livet - det kan lika gärna vara elaka jobbkompisar eller orättvisa chefer chefer som skittalande klasskompisar. 

Men vi har såsmåningom konstaterat att det inte lönar sig att älta det som hänt åt en och tjata om de elaka orden i egen hjärna 24/7. Det ger INGENTING annat än sämre självkänsla, dåligt humör - som smittar över på resten av ens dagliga liv - och en misstro mot allt och alla. Så kan man ju inte leva, det är inte livskvalitet. Så vad ska man göra då? Det finns några valmöjligheter - vi tar dem lite allmänt nu utan att tänka på någon speciell av de händelser du berättar om.

Man kan försöka glömma det som sårade en, kändes orättvist och som gnager i hjärtat. Dra ett streck över och fortsätta med sitt eget liv. Vad en viss typ sagt och gjort definierar inte dig själv som människa, det var bara hennes åsikt. Tänk på att vad hon gjorde sade mera om henne själv som person än om dig - så hon är den "sämre". Visst, det är inte lätt, för man känner ju sig fortfarande orättvist behandlad, man gillar inte att folk går omkring och tycker illa om en - och de flesta av oss känner nog ett visst mått av hämndlystnad. Man skulle vilja ge igen, eller åtminstone ge svar på tal. Försvara sig. Till och med anklaga tillbaka.

Och ibland är det just vissa av de här sakerna man måste göra, både för att ge sig själv sinnesfrid, behålla stoltheten och faktiskt också för att uppfostra kompisarna. Se, det är ju ändå så att vi alla fortsätter uppfostra varandra livet ut (för folk kommer att göra olika fel livet ut, ingen blir någonsin perfekt utan alla kommer alltid att vara mänskliga). Vi uppfostrar varandra genom att visa/säga till att det någon sagt/gjort inte är acceptabelt eller inte följder de överenskomna sociala reglerna i samhället. Vi kanske undviker personen ifråga, är stel och tyst, stirrar skitigt, talar skit om eller till och med - vilket kanske är det bästa - säger rakt ut åt personen ifråga. Bäst kanske det skulle vara om man gör det utan vilja att skada, utan bara lägger korten på bordet. "Det du sade sårade mig, och en bra kompis borde inte bete sig på det viset". Vi VET ju nog alla hurudan en bra kompis borde vara och det började vi ju träna på redan i dagissandlådan. Nå, det knepiga med att nog veta med sig att man gjort fel är att man brukar få dåligt samvete av det. Och dåligt samvete brukar göra en arg, så att man kanske börjar försvara sig och attackera tillbaka. Det är få människor som har så stark självkänsla att de kan erkänna när de gjort något fel och be om ursäkt. (Så se aldrig ner på någon som säger "förlåt för att jag sårade dig", den personen är troligen starkare än du är!) Men säger du till, så vet du åtminstone att du gjort vad du kunnat för din egen självrespekt och ditt rykte. Sådant ger mera självförtorende än vilken hämnd som helst.

Hursomhelst lönar det sig alltså INTE att starta krig mot personen ifråga. Det lönar sig inte att börja tala skit tillbaka, hämnas, sprida ut falska rykten, få andra kompisar på din sida osv - för igen, det säger mera om dig än om henne och får dig själv att se elak ut. Vilket såklart påverkar alla andras syn på dig. Och ger dem "tillåtelse" att göra detsamma mot dig om de känner för. För du gör ju sådant! Och faller inte liksom hela poängen med det här att göra något åt orättvisan ifall du själv börjar bete dig elakt? Du ville ju att hon den andra skulle sluta behandla dig illa - då kan du ju inte svara med att behandla henne ännu mera illa!

På tal om rykten, så skapar folk en bild av en utgående från vad man själv gör och säger, kanske till och med på basen av en enda händelse. "Hon var ju så elak den där ena gången, du minns, så hon är nog en bitch (hela tiden)". Det rykte man får om sig tex i skolan är alltså oftast baserat på vad man själv sagt och gjort - det är faktiskt sällan någon blir retad, får elaka kommentarer osv helt utan anledning. Jo, vi vet, man skulle ju jättegärna vilja känna sig helt oskyldig när någon tex talar skit om en, som att de bara randomly valt ut ett offer för sin egen elakhet. Men tyvärr funkar inte mänskligheten riktigt så alla gånger. Och det är inte alla gånger som man blir förlåten för de fel man själv gjorde för länge sedan, utan folk kan alltså vara hastiga på att döma en utgående från den bild de skapat av en i sina egna huvud. Så ibland säger man saker som man inte alls menat något illa med, men som de ändå tolkar till det värsta. Vännen, du startade en mobbning en gång, mot hon som tog för mycket space, och det får du ännu betala för. Det får du ännu skulden för. Jo, det är superorättvist, men människor är sällan fulkomligt rättvisa.

Det enda som brukar fungera när man ska försöka ändra på sitt eget dåliga rykte är dels, såklart, att aldrig någonsin göra om det som först gav en det dåliga ryktet. Och dels får man kämpa hårt för att "make up for it", alltså försöka vara snäll, glad, trevlig, berömmande, rolig, gullig, uppskattande osv. Jo, vi vet att det också känns orättvist och jobbigt och som att dina kompisar inte förtjänar det. Men du har de här två valen, antingen blir du själv en så god vän och människa du bara kan eller så bryter du med de här människorna. Du kan gå din väg, hitta andra att hänga med och så gott det går starta ett nytt liv. Men det förändrar inte deras syn på dig. Snarare får de ha den ifred och fortsätta skylla på dig "Ja, se hon visste nog att hon var en bitch och därför håller hon sig undan från oss". Eller så får du bita i det sura äpplet och själv liksom föregå med gott exempel. Vännen, det vinner du faktiskt på i längden. För förr eller senare förändras ditt rykte. Hur kan man i evighet tycka att någon är en bitch som ju hela tiden är gladlynt, vänlig och rolig att hänga med? Plus att alla nya du möter kommer att tycka betydligt bättre om dig som sådan, än som en surmulen och cynisk typ som fortfarande gruvar på gamla oförrätter och som skyller sitt eget negativa beteende på att hon en gång i livet blev illa behandlad av kompisar.

Jo, vi vet att det tar på stoltheten att bete sig shcysst fastän andra är elaka. Men ta nu tex mrs "uppför sig" - är du säker på att du inte bara ogillar henne för att hon beter sig mera som man borde än vad du innerst inne vat att du gjort? Är det snällt att peka ut någon som jättedum och otrevlig? Har du sett dig själv i spegeln när hon är i närheten - tänk om DU har en sur bitch min på och stirrar skitit på henne? Visst, vi vet att man inte kan ha fungerande personkemi med alla - vissa bara ogillar man helt instinktivt - men det är ändå ingen ursäkt för att själv uppföra sig illa. Vi vet att det suger att försöka vara snäll, när det ändå innerst inne känns som att de var de andras fel. Och vi VET att du säkert inte alls tycker om oss nu bara för att vi säger saker du inte vill höra, hårda sanningar. Men vi vet att den snälla stilen lönar sig i längden. Vi vet att det känns bättre och att man blir starkare av att - åtminstone inför sig själv - erkänna att okej, jag var väl ingen ängel jag heller, jag gjorde nog ett och annat fel jag också. Och det känns skönt att bättra sig! Plus att det ju liksom är hela poängen med livet, tycker vi, att bli bättre, utvecklas och lära oss av livet. Och för att lära sig något måste man ibland göra misstag och fel. Hur jobbigt det än är, så är det nog det som livet går ut på - enligt oss i alla fall.

Så vännen, gräv fram dina goda egenskaper nu, dina fina sidor, och börja visa dem både för dig själv och för andra. För vi VET också att du har en massa ljuvligt i dig! Det bara ligger där under allt det negativa just nu, som dåligt samvete, hämndlystnad, frustration över orättvisorna osv. Men försök hitta ditt glada jag igen! Livet blir så mycket roligare då!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena