Problem med livet

17.12.2011
Hej, jag vet inte om jag valt rätt kategori nu men, jag är en tjej som har lite ångest över livet, om jag skulle ta det från början. När jag var lite yngre så hade jag väl inte sådär jätte mycket kompisar, men nog några, men jag har aldrig blivit mobbad. T.ex. när jag gick i nian så var jag bara hemma på helgerna och tittade på tv med mina föräldrar, medan andra ungdomar var ute. Jag vet inte riktigt varför det blev så men jag hade väl ingen lust att vara ute, och det var liksom inget som skulle komma mig för, för inga kompisar frågade heller om vi skulle göra något. Men nu när jag är lite äldre (1 år) så vill jag inte vara hemma på lördagskvällarna, jag vill göra något roligt. Men det känns som att jag är lite sen i "utvecklingen", för först nu börjar jag känna så, medan andra har kännt så länge. Nu har jag också kompisar, men de är kanske inte så nära som jag skulle vilja. De är inte sådana vänner som jag är med på helgerna, fast jag skulle vilja det. Och när jag ser på bilder från t.ex. fester så skulle jag också velat vara där, men när jag inte som lite yngre var ute, så varför skulle någon bjuda mig nu? Jag har väldigt stor ångest över det här, och jag skulle vilja gå baka i tiden och ändra allt. Men jag skulle också vilja skylla på min syster här, hon har alltid varit en sådan som hellst vill vara hemma, och när jag var mindre så sa hon att bjud inte hit några kompisar, dom roddar bara, och vad kunde jag veta då, jag var ju bara ett barn. Men såklart har jag inte berättat detta åt henne, för jag kan inte. Och t.ex. om jag blev bjuden någonstans så åkte jag väl för det mesta inte, för jag var hellst hemma. Nuförtiden har jag heller ingen hobby, men när jag var ca 9 år spelade jag ett instrument, men sedan slutade jag. Jag skulle vilja ha en hobby, men mina föräldrar har aldrig tagit med mig på något sånt, och allting är så långt bort. Jag har heller aldrig haft en pojkvän, och jag skulle jätte gärna vilja ha en. Men det känns som så hopplöst, jag är ju inte precis den mest utåtriktade personen, och vem skulle egentligen vilja ha mig. Och jag får ångest när jag ser att yngre personer än mig har pojkvän, medan jag aldrig har haft. Det känns så hopplöst ibland, och ibland mår jag väldigt dåligt. Jag hoppas du förstod vad jag menade, tacksam för svar.

Tjej67
21.12.2011

Hej!

Lugn, snälla vän, inget är för sent att göra något åt. Det är det ljuvliga med livet, det kan alltid förändras och bli till något helt annat än vad det var bara för ett år sedan eller en dag sedan eller en minut sedan. Hemligheten är, enligt oss, att inse att livet sitter mellan våra öron, i vår INSTÄLLNING till livet. Inte i vad som finns runt oss, inte i vad vi faktiskt gör - livet sitter i våra tankar och känslor. Vi ska förklara vad vi menar - fast vi är inga dunderexperter på Livet, vi har bara varit med ett tag och upptäckt vissa saker längs vägen:

De flesta enorma livsomställningar i människors liv som man hör om, så har skett i deras huvuden och typ på en sekund. Det kan vara allt från narkomaner som blir drogfria till självmordskandidater som bestämmer sig för att leva vidare. Det är inte det som sker utanför dem som förändrar deras liv, det är deras tankar, deras motivation, målsättning, känslor osv. Nånting kan sätta igång det, men plötsligt byter de inställning, får en aha-upplevelse, och slår in på ett helt nytt spår i livet. Det är aldrig smärtfritt och det kräver alltid jobb för att man ska hållas på den nya vägen och inte trilla tillbaka i samma gamla tankemönster, men det går!

Som vi har förstått det, så beror all lycka, nöjdhet, tillfredsställelse osv i livet på vilken inställning man har. Vi tar ett exempel: Säg att de har någon happening i skolan och redan när du hör om det så bestämmer du dig för att nä, det där kommer inte att bli roligt alls, bara pinsamt eller tråkigt. Så när du går på den där happeningen, så har du långtråkigt, tycker de är löjliga, vill helst hem - hela alltihopa blev en stor flopp i dina ögon. Helt oberoende av hur bra happeningen än var "på riktigt". Men om du, när du hör om happeningen, bestämmer att bra, det här ska bli intressant och givande och kanske kan ge dig något. Och under happeningen har du jätteroligt och går sedan därifrån inspirerad och upplyft och med ett stort leende på läpparna. DET är inställning.

Det som vi kan utläsa ur din fråga, amatörer som vi nu är, så är att nu har du lust att förändras, men du sitter fortfarande fast i gamla tankemönster. Din inställning verkar vara att DU inte kan förändra ditt liv. Men vännen, är det så att du sitter och väntar på att livet ska komma till dig? Massor av saker du skriver tyder på att du lite förväntar dig att någon ska förändra ditt liv åt dig? Inga kompisar frågar om du vill med på fest, dina föräldrar har aldrig tagit dig med för att syssla med någon hobby, ingen kille vill ha dig... Hör du hur det låter? Du väntar på att NÅGON ANNAN ska fixa till ditt liv åt dig som du skulle vilja ha det. Du skyller också på andra för att du är missnöjd med ditt liv, tex att ni aldrig hade kompisar till er därför att din syster inte ville det och dina vänner är av fel sort eftersom du inte kan hänga med dem under helgerna. Och du räknar upp en massa ursäkter för varför du inte kan få det du vill, ursäkter som du själv har hittat på, som att du är "sen i utvecklingen" och att du inte är utåtriktad så vilken kille skulle nu vilja ha dig.

Men sötis, ingen annan kan skapa ett liv åt dig som du kommer att trivas med. Vi får lite den känslan att fastän någon skulle ta ner stjärnorna åt dig för att göra ditt liv roligare, så skulle du ändå inte bli nöjd. Det är bara DU och ingen annan som kan ändra på din inställning. Och det viktigaste: DU måste själv börja ta dig ut i världen och själv skapa det där livet som du vill ha. Hjälp! tänker du säkert nu, HUR DÅ?!?! Få inte panik nu, det är inte alls svårt, vi ska ge lite konkreta tips:

Det första du ska göra nu är att fråga några kompisar om de vill göra något tillsammans med dig. Du ska försöka dra ut dem. Kanske de också är lite liknande som du varit hittills, som mest sitter hemma men som gärna skulle komma ut ifall någon frågade dem? Så föreslå något, tex en tur på stan under mellandagsrean, en tjejkväll med bio och hamburgare, en tur till Tropiclandia - vadsomhelst! På det här sättet kan ni dels "mjukstarta" och öva er lite på att komma ut bland folk, dels skapa ett "gäng" med samhörighetskänsla. Det är alltid lite lättare för tjejer att gå i samlad tropp ut i världen. När skolan sedan börjar, så har ni fått mod nog att gå på fest, disco, dans. Överlag så ska du börja prata med minst en person per dag under jullovet som INTE är familj eller släkt, utan någon i din ålder, tex via Facebook eller telefon eller msn. Det är tur att det är jullov nu, för under lovet har du all chans i världen att kläckas ur din puppa och komma till skolan som en helt ny, vacker fjäril!

Det sitter alltså mellan dina öron och det är ditt jobb att förändra ditt liv nu. Det handlar mycket om att alltid alltid alltid tänka positivt och optimistiskt och peppa sig själv. Så fort en negativ tanke dyker upp i ditt huvud, så ska du vända den till något positivt eller hitta något annat positivt att koncentrera dig på. Tänker du "men jag är ju så tråkig", ska du vända det till "varför skulle just jag vara tråkigare än någon annan, klart att jag är rolig och trevlig att hänga med - och jag kan bara bli bättre och bättre!!!" och "jag är en bra lyssnare, jag ställer upp och går att lita på". Hjärnan är ett otroligt starkt redskap, det gäller att få den att jobba FÖR sig och inte emot sig - man kan faktiskt hjärntvätta sig själv till att få bättre självkänsla, självförtroende och självsäkerhet, genom att TJATA på sig själv, nöta in de positiva tankarna. Skriv upp tre saker varje kväll som du är nöjd över att du är eller har gjort och skriv upp en sak som du ska jobba med eller göra nästa dag. Tex imorgon ska jag ringa den och den kompisen. Sätt inte upp för stora mål åt dig, ta små babysteps istället - för varje liten grej du lyckas med så kommer självförtroendet att växa och nästa grej att kännas lättare att ta itu med. Förvänta dig inga storverk över en natt, men kom ihåg att det inte beror på hur folk reagerar på dig som gör skillnaden, det är vad du själv tycker om dig som är viktigt. Det gamla uttrycket är fullkomligt sant: för att någon annan ska ens kunna tycka om dig så måste du tycka om dig själv.

Så ge dig ut i världen nu och börja ta för dig av livet. Tex det här med att du inte har någon hobby: hitta en åt dig! Vad gillar du att göra? En bra hobby kan ge ditt liv en så otroligt stark knuff framåt mot bättre självkänsla, men den behöver inte alls vara komplicerad. Det behövs inte en massa dyr utrustning eller skilda tider eller kurser att utöva den på, det finns maaassor du kan göra hemma i ditt eget rum. Googla nu följande saker: amigurumi, mormorsrutor, scrap-booking, gör egna smycken och se om något av dem inspirerar dig. Kolla sedan också ifall kommunens (stadens) medborgarinstitut/arbis/vuxeninstitut ordnar kurser i just det (du hittar dem och deras kurskataloger på nätet). För av att göra något kreativt så får du den där ljuvliga känslan av att producera något, vara stolt och nöjd över det och knappt kunna lägga det ifrån dig, så kul är det. Rör på dig också, tex far ut och spring eller gå på zumba, för då kickar kroppens egna lycko-hormoner igång och det ger dig mera energi att ta dig ut bland folk. Och hitta även en hobby eller ett ställe att hänga där du träffar folk. Kolla vad de gör på ungdomsgården! Eller i UF-föreningen! Just nu håller ju många uf:ar på med amatörteater och revyer - kanske du kunde vara med på ett hör och fixa med sakerna på scenen? Ta som nyårslöfte att börja med en grej där du träffar jämnårigt folk och som du gillar att göra!

Vi skulle kunna räkna upp konkreta grejer åt dig att göra hela dagen, men om du inte ändrar inställning nu utan bara sitter och tänker när du läser det här att näää, det där passar inte mej, nää jag vill inte - ja då kan vi inte hjälpa dig... Vet du vännen, det är bara du själv som lider av att du är missnöjd med ditt liv nu. Och ja, det är bara du som kan ändra på ditt liv. Så upp med hakan nu, vännen. Se det som ett äventyr och som att allt du vågar göra är en guldstjärna och snart har du hela himmelen full av stjärnor, alltså ett rikt liv!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera