Relationer ...

31.07.2010
Hej! Alltså ... jag vet inte vad jag ska göra ... Eftersom jag mår så himla dåligt så känner jag att jag måste försöka få folk som mår dåligt att må bättre än vad jag får. Och jag tror jag hjälper folk. Men ingen hjälper mig. Det känns som att jag faller i en avgrund och ingen finns där att fånga mej. Visst har jag vänner, men ingen ligger sådär nära på hjärtat.. ingen. Ingen vet dethär. Ingen vet hur länge jag har mått dåligt, jag börjar nian nu till hösten, och enda sedan 4 har mitt liv varit ... rätt så av ett helvete. Visst har det funnits ljusare stunder, men liksom .. de har varat i kanske några timmar. Sen är jag nere på samma nivå igen. Ledsen och trött. Jag har en dålig relation till min mamma, vilket ingen tror, eftersom hon jobbar med ungdomar, men mej behandlar hon dåligt. Varje gång vi har gäster kanske, berättar hon bara dåliga saker om mig, inga positiva saker, och då tror jag att du föstår hur min självkänsla och mitt självförtroende mår. Eftersom jag har mått så dåligt de senaste åren, har jag nog lärt mej att hålla masken, aldrig bryta ihop inför någon. Aldrig. Jag väntar och väntar på när mitt liv ska vända och jag kanske får lite lycka. Något. Men vet inte hur länge jag orkar vänta ... Vet inte om jag är deprimerad, det känns inte så.. men vad vet jag? Kan enns ungdomar känna sig utbrända? De har väl ingen press (tänker de vuxna) men vad vet dom? Vet dom hur vissa ungdomar är pressade? Alltid se bra ut, aldrig säga fel, aldrig göra misstag, aldrig vara sig själv. Dessutom är jag på god väg att bli kär, ordentligt kär. Och jag var glad, eftersom jag trodde att jag hade något. Men .. det skiter sig alltid ändå. alltid. Han hade tydligen flickvän. Dit for min lycka ... Ååh. Känns dumt att skriva detta, men måste få svar. Vad ska jag göra? Vill inte prata med någon psykolog eller något sånt ... har så sjukt svårt att tillförtro någon till mig, de vill väl ändå inte höra på mitt dumma prat. Undrar om livet är värt att leva ibland? Hjälp.
25.11.2011

Hej vännen,

Jag blir orolig och ledsen för din skull av det du skriver. Ingen ska behöva känna att man mår dåligt! Ungdomar kan också bli utbrända, deprimerade och stressade. De som jobbar med ungdomar och som psykologer vet att man kan känna sig väldigt pressad och vara under mycket stress som ungdom. Du behöver inte oroa dig för att inte bli förstådd.

Det måste vara jobbigt att känna att ens mamma bara berättar negativa saker om en. Det här är något jag tycker du ska ta upp med din mamma. Det kan kännas jobbigt att säga till, men om du mår dåligt av det hon berättar borde hon veta om det. Prata med henne och förklara hur du känner. Det kan hända att hon inte ens har insett eller tänkt på att det hon säger sårar, då är det bra att berätta för henne att du blir ledsen så hon kan ändra sitt beteende.

Det låter som att du skulle behöva prata med någon om det här och få hjälp. Du skriver att du inte vill prata med en psykolog för att du har svårt att öppna dig för någon annan och lite på någon, men jag tycker du ska ta risken att känna dig lite obekväm då det kan hjälpa dig så att du slipper må så här mera. Psykologer och kuratorer är utbildade och vana att prata om såna saker, så du behöver inte känna som att du är ensam om att känna så här och gå till någon för att prata eller att det ska kännas pinsamt. Du skriver att du inte tror en psykolog vill lyssna på dina problem, men de är där för att hjälpa dig. Det är deras jobb och de finns där för att ge hjälp och stöd och för att få folk att må bättre. Det är viktigt att du söker hjälp nu genast, så du slipper känna som du gör. Man ska inte hålla sina känslor inom sig då man mår dålig, det blir inte bättre av det. Det kommer att kännas mycket bättre då du vågar ta steget och går till någon för att prata. Ta kontakt med hälsovården, en kurator eller en psykolog och boka tid så är första steget taget. Det finns hjälp att få och du kan och är värd att må bättre!

Jag önskar dig massor med lycka till! Du är värd att må bra!

Hälsar Maritza, webbredaktörens vikarie

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera