sämst?

Hej vännen!

Voi sötis, vad vi känner igen oss i dig! Vi ska försöka svara på din fråga som ett par vanliga människor till en annan vanlig människa. För så är det: ALLA har vi någon gång perioder då självförtroendet och självkänslan är på botten, vi känner oss värdelösa och fullkomligt dumma i huvudet. Spelar ingen roll hur smarta, snygga, duktiga eller överlag fantastiska vi är i verkligheten, alla känner sig skit emellanåt. Jodå, även den mest populära tjejen i skolan har dagar då hon inte känner sig värt ett piss ens. Och jodå, vi också, men under åren har vi hittat ett och annat knep för att inte tynga ner oss själva så djupt. Men alla känner någon gång så här, alltså. Kanske är det något som hör ihop med att vara människa, helt enkelt. Jobbigt blir det då man ofta känner sig så, när de dåliga dagarna blir fler än de bra dagarna.

Speciellt under tonåren är det som om det skulle vara extra lätt att få dåliga dagar och smällar mot självförtroendet. Men det är ganska logiskt, för aldrig jämför man sig så mycket med andra som under tonåren. Samtidigt som man liksom ska ta reda på vem man är som människa, så verkar allt gå ut på att jämföras med andra. Det är allt från betyg och poäng i läxförhöret till vem som har den dyraste skolväskan eller den snyggaste pojkvännen. Ibland känns det säkert som att hela tonårslivet är en enda stor tävling, där man får "poäng" för allt man är duktig på, hur man ser ut, vem man umgås med, till och med sådana fånigheter som vad pappa kör med för bilmärke. Och måste man räkna poäng hela tiden, så är det klart att man mycket lättare än annars känner sig skit, eftersom ribban ligger så skyhögt uppe. Målen är så himla högt ställda, typ man strävar efter att bli lika snygg som någon TV-serieskådis, ha superbetyg för att man skulle vilja ha något fint jobb i framtiden, vara bäst i sin sport av alla jämnåriga i regionen... Det är verkligen inte lite ni kräver av er själva, ni tonåringar. En vanlig dödlig har inte en chans i världen att nå upp till de mål ni ställer åt er själva. Ja, det var samma sak när vi var unga - kanske det aldrig kommer att ändras, aldrig bli bättre?

Eller ja, med tiden blir det bättre, dvs att man mognar som människa och får fler år på nacken. Visst finns det vuxna som har helt otroligt höga prestationskrav på sig själva, men för de flesta av oss så innebär åren som går att vi blir tryggare i oss själva, får ett bättre självförtroende, lär känna oss själva bättre och överlag slutar kräva helt sjuka saker av oss själva. Som Linda Skugge har sagt som motvikt mot uttrycket "Life sucks and then you die": "TEENAGE sucks and then you grow up". Det är ofta förj*vligt att vara tonåring, men det blir bättre. Vi lovar och svär!

Din fråga blir säkert nu: HUR ska man göra det bättre? Hemligheten är att jobba med sin självkänsla och sina egna tankar. För i grund och botten är det DU som bestämmer vad du ska tänka och alltså vad du själv ska tycka om dig själv. Hjärnan är otroligt mäktig och stark, men den går att manipulera. Om du tänker efter hur lätt det är att racka ner på sig själv, kalla sig själv för idiot eller värdelös och faktiskt efter ett tag börja tro allt mer på det själv och alltså känna sig allt mer skit - lika lätt är det faktiskt att tänka gott om sig själv. Först kan det kännas fånigt eller "fel", för vi österbottningar är jättebra på att följa Jante-lagen ("Du ska inte tro att du är någon, stick inte ut ur mängden" osv), så det krävs en ansträngning att komma bort från de dåliga tankarna och börja våga tänka de positiva tankarna om sig själv. Men det går! Och snart har man jobbat upp sin egen självkänsla och tror verkligen att man är värt något. Och tror man själv på det, så börjar man omedvetet bete sig som om man är värdefull - och efter ett tag så börjar alla runt en tro på det också, helt omedvetet. Och då börjar de behandla en enligt det, vilket igen gör att man själv börjar tro ännu mera på det. Så det blir en god cirkel uppåt för självförtroendet!

Så tänk bara glada tankar om dig själv. Du får inte använda ordet INTE om dig själv och du får inte kalla dig själv för fula och dumma saker, inget negativt alls. Exempelvis så ska du inte tänka "jag är inte tillräckligt duktig på gympan i skolan" eller "jag är urdålig på gympan". Tänk istället "Jess, nu passade jag bollen till en kompis, bra jag" och "Nästa gång ska jag försöka springa pyttelite hårdare". Ställ alltså inte sjukt höga krav på dig själv utan bryt ner livet i små, små delmål som du lätt kan nå! Som om livet var en backe uppför, men som du ttar dig uppför genom små steg i en trappa - du ska inte försöka flyga upp till toppen och sedan vara fruktansvärt besviken på dig själv när det inte går utan du bara halkar ner till botten. Försök vända varendaste tanke till något bra! DU är BRA!

Ju bättre du känner dig själv, desto lättare har du att tycka om dig själv, trivas med dig själv. Och då kommer du automatiskt att känna dig duktigare. Så ta som projekt nu att tänka till om vad du faktiskt tycker och tänker om allt mellan himmel och jord. Börja enkelt, som vilken är din favoritfärg? Men också på ett djupare plan: Vad njuter du av att göra? Vad blir du glad av? Du ska inte försöka bli bäst på något, inte ens bra på något, du ska bara sträva efter att tycka om det du gör och hitta positiva effekter i allt du gör. Visst är det så att man får bättre självförtroende av att göra saker som man gillar, för speciellt när man blir nöjd med det man gjort, så uppmuntrar man sig själv att göra mera av detsamma och med träning blir man såklart bättre. Så ta reda på vem du är och var stolt för varje liten detalj du lär känna om dig själv. Se dig själv som ett pussel där varje pusselbit du hittar är en rikedom. Pusslet blir aldrig färdigt, men ju fler pusselbitar du får på plats, desto bättre ser du bilden av dig själv. Och även när du hittar pusselbitar som är "dåliga", tex negativa egenskaper, ska du räkna med dem, men sträva efter att få bort dem eller utveckla dem till det bättre. Tex att vara lat är en negativ personlig egenskap, men man kan jobba bort det eller lata sig som belöning när man gjort något bra.

Vi skulle kunna skriva om det här hela dagen lång, men fundera nu över det vi skrivit här och skriv till oss igen om det är något mer du funderar över, okej?

Och kom ihåg: DU ÄR BRA!
Stor kram, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny