Hur jag mår i mig själv varierar jättemycket men det är sällan jag känner mig trygg med personer som inte kännt mig sedan barn. Det känns som att alla jag lär känna nu tycker innerst inne att jag är tråkig och tillbakadragen. Men vad har jag att dela med dem. Däremot har jag lätt att skriva över nätet men att bli bekanta från grunden irl känns jobbigt! Kommer jag psykiskt orka bli vän med en kille för att sedan bygga upp det till en kärleksrelation. Jag har insett hur mycket som behövs och känner mig inte tillräcklig på något sätt. Jag är så osjälvständig det är väl nog det värsta jag tycker det är jobbigt att ta initiativ och att klara saker ensam utan min nära vän eller någon förälder. Att bli vuxen känns skitjobbigt och jag känner att jag behöver en pojkvän att gå egenom allt med eftersom min nära vän och jag kommer splittras pga studier. Men att hitta kille är inte bara att ta nån och jag kan inte bara ta nån för att ha nån. Men det är det som är problemet att jag inte är utvecklad att bli vuxen och ta ansvar. Jag vill bara att nån annan väljer åt mig att nån annan tar mina beslut, snälla ;( Majsan
Skolpsykologen Jenny svarar
Ungdomsinformatören Lena svarar
Skolkuratorn Pia svarar
Hej!
Vi har skickat din fråga vidare till våra experter, svaret är på kommande!
Hälsar Ungdomisnformatören Lena
Hej Majsan!
Tack för ditt brev. Du skriver att du tycker att du borde känna dej själv bättre och vara mera trygg i den du är. Det verkar som att du skulle vilja vara så säker på dej själv och så vuxen. Vi kan förstå dina tankegångar men tillika så är du faktiskt bara 16 år, du skall inte behöva vara så "färdig". Du har ju egentligen många bra svar i ditt brev. Du vet att du inte vill ha någon pojkvän bara för att ha en. Du har trygghet i en nära vän och i dina föräldrar, vilket känns som en bra situation tycker vi.
Vårt råd är att du skall slappna av och verkligen vara den du är, inte göra om dej eller försöka vara på nåt speciellt sätt. Det är en process att bli vuxen och det tar en hel del tid, energi och ibland är det smärtsamt. Men det är också roligt och intressant och det är faktiskt en livslång resa. Du är bara i början och du har alla förutsättningar för att få ett bra vuxenliv och en bra färd på vägen dit.
För din egen skull, inte för någon annans, så kan det vara bra att fundera på vad du tycker om att göra, kanske såsmåningom hitta en hobby eller ett intresse som får dej att må bra. Det kan också ge dej sammanhang där du träffar människor som du börjar tycka om och som får bli viktiga för dej. Du skriver att du inte känner dej tillräcklig nu för att få en pojkvän och det verkar i ditt brev att du nästan känner det som en stressande sak att hitta nån. Det kan vara bra att tänka att nu just är det andra saker, tex skolarbete, kompisar och ditt eget mående som är viktigare. Allt har sin tid.
Vi önskar nu att du väljer att prioritera dej själv, ditt liv och de saker som får dej att må bra och litar på att det kommer att ordna sig med resten.
Lycka till!
Pia & Jenny
1 Kommentarer
Majsan 17/11/2013 4:35pm (10 år sen)
Vill tillägga att det med hobbys inte är så att jag tänkte börja med någon heller har försökt men finns så lite att göra där jag bor och orkar inte först åka buss till och från skolan långt och sedan skjutsas långt för att utöva något på någon kväll.
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar