Skär mej

Svar till signatur ”hjälpmej”

Tack för din känsliga fråga. Jag är glad att du skriver och vill ha hjälp.

Det som hände i början av sommarlovet skakade säkert om din tillit och dina värderingar ordentligt. Du skriver inget om hur relationen mellan dej, din bästa kompis och din förra pojkvän är idag men jag hoppas att ni har kunnat prata om det och försöka förstå varandras känslor.

Ungdomstiden är ofta en ganska råddig tid då känslorna är väldigt
starka och man vet varken ut eller in på sig själv eller andra. Då
händer det ofta att man inte tänker så mycket på andras känslor utan följer bara sina egna. Det är ledsamt och gör ont när man mister förtroendet för en vän men man brukar efter en tid hitta nya krafter att reda ut problemen samt våga lita på andra igen.
Det som jag reagerar på är att du mått dåligt relativt länge och som jag ser det, gör dej själv illa. Genom att skära sig eller äta för
mycket/för litet är ett sätt att komma ifrån ångesten och de tankar
som hela tiden finns där i huvudet. Smärtan i att skära sig får en att fokusera på det istället men det är ALDRIG en lösning på problem.

När du skriver om din vikt så behöver du kanske inte oroa dej eftersom du ännu växer och utvecklas och det går alltid i vågor. Jag tycker ändå att det är bra att du är uppmärksam och det du kunde göra är att framförallt tänka på vad du äter, hur ofta och varför. Samma gäller egentligen också skärandet. Äter du något eller skär dej varje gång en orolig/ledsen/arg tanke kommer? Händer samma sak också när något tråkigt hänt i skolan eller någon sagt nåt elakt? Om du kan se ett mönster i det hela, vilket jag tror att du kan ifall du börjar tänka på det, så kan du kanske så småningom hitta ett annat beteende som inte skulle skada utan istället göra dej något gott. Du är värdefull och vacker precis sådan du är och jag önskar att du kunde tro på det och göra saker för dej själv som får dej att må bra. Grunden i allt ligger ju just i att må bra och ALLA har rätt till det.

För att orka ta itu med allt det du går och bär på så tycker jag att
det bästa skulle vara att hitta någon vuxen som är i en sådant arbete att han/hon kan snabbt hitta olika verktyg för dej som skulle hjälpa dej att börja må bättre. Kan du t.ex. prata med skolans hälsovårdare eller kurator om detta? Redan det att man pratar med någon som har utbildning i att möta sånahär problem kan hjälpa dej framåt. Du kan också ta kontakt med tonårspolikliniken i din stad ifall du tycker att skolans personal är inget alternativ. Ibland kan också de egna föräldrarna vara just det stöd som man behöver. Kom ihåg att du inte behöver vara ensam med dina funderingar och ditt illamående men det krävs nu att du tar ett steg till och faktiskt ber om hjälp av dom som är nära dej.

Lycka till vännen. Mina varmaste tankar går till dej!