Tankar

Hej, tjejen
Du har en jätte bra fråga. Jag skulle tro att de flesta andra både yngre och äldre har samma funderingar.
Det finns inget lätt och kort svar på detta. Men jag skulle ändå tro att grunden till allt är självkänsla och självförtroende.
Om man kan gilla sig själv just så som man är, känna att man är trygg i sig själv, tja då tror jag att många tankar om vad andra tycker och tänker skulle försvinna.

Sen att ha skyhöga krav på sig själv, det kan man ju få hemifrån, från sina föräldrar, men ofta är det också man själv som sätter upp dessa ouppnåeliga mål. Ibland kan jag märka med mig själv att om jag mot förmodan skulle komma upp till något av mina mål, ja, då höjer jag genast ribban, om jag kunde detta så kan jag lite mera och lite mera och lite mera.....
Det tar aldrig slut om man inte själv sätter stopp för alla sådana tankar.
Man måste helt enkelt bestämma sig att om man gör så gott man kan så måste det räcka!
Vi har alla olika gåvor i livet, "alla kan något och inget kan inget"!!!

Det gäller att koncentrera sig på att hitta sina gåvor, saker som man är bra på. Alla kan ju inte vara mattegenier, alla kan inte rita fint, alla kan inte laga god mat/baka, alla är inte super trevliga coh sociala.
Ett lite skämt mellan mig och mina vänner brukar vara att, "Nå, vi är ju iaf trevliga" ;) (alltså om vi känner att vi inte klarar nån viss grej så kan vi iaf låssas/hoppas att vi åtm är trevliga)

Jag tror att man finner bäst ro, om man kan känna förnöjsamhet. Om man kan känna att jag har det bra såhär, det är på bästa sätt, jag har uppnått vad jag vill, jag är nöjd med mina prestationer.
Det förutsätter ju såklart att man faktiskt försökt, om man slappar eller inte ens försöker så funkar det ju inte ;)

Läs mera om självförtroende och självkänsla här: http://www.decibel.fi/swe/SJALVFORTROENDE_OCH_SJALVKANSLA.551.html

Kom ihåg att du är bäst just så som du är!!!!
kram från ungdomsinformatören Sanna