Underlig

Hej!

Vet du, de flesta vuxna skulle nog säga "tyyypiskt tonåring, då går humöret i berg-och-dalbana" och så skulle de säga något om att det nog jämnar ut sig med åren. Och visst, i många fall har de rätt - och alltsom oftast säger de ju det faktiskt både av egen erfarenhet och av kompisars och bekantas erfarenhet. Tonåringar brukar ha snabba humörsvängingar och det brukar lungna ner sig när man närmar sig vuxenålder, det säger den "allmänna åsikten" i samhället.

Och forskningen börjar faktiskt ha grävt fram ett och annat bevis för det här. Både inom utvecklingspsykologin och neuropsykologin (om hjärnan) påstås det också att det nästan är obligatoriskt för tonåringar att ha djupa dalar och höga bergstoppar i humöret och att det kan svänga hastigt. Enligt neuropsykologin beror det här bland annat på att "känslohjärnan" (de delar av hjärnan som styr känslorna) är tidigt utvecklad medan "förnuftshjärnan" kan ta ända upp till 25-årsåldern innan den är helt klar. Då blir det lätt att man känner väldigt starkt och intensivt, lätt dras med av känslor, stämningar och idéer och "överreagerar" (som vissa vuxna skulle kalla det...), för sådant som förnuft, förstånd, självkontroll, logik, konsekvenstänkande och annat som senare kommer att dämpa känslosvallvågorna inte riktigt hunnit så långt ännu. Enligt forskningen blir det alltså bättre med åldern ;) Enligt utvecklingspsykologin så behövs de här starka känslorna också i processen med att bryta sig loss från den trygga familjen för att så småningom bli självständig. Skulle vi tex inte bli rosenrasande på föräldrarna någon gång kanske det inte skulle vara fullt lika enkelt att börja stå på egna ben?

Men det är klart att oavsett orsak och när man är mitt uppe i humörsvängningarna så är det tungt och jobbigt. Spelar ingen roll varför och spelar ingen roll ifall miljontals tonåringar gått igenom samma sak eller att det är "helt normalt", det är ändå jobbigt. Idag talas det dessutom så mycket om tex mano-depressiva och bipolära personer i allt från media till skolkorriodorerna, så då är det dessutom lätt hänt att man börjar undra om man själv skulle ha någon av de personlighetsstörningarna eller psykiska sjukdomarna. Det är lätt att börja oroa sig och tex googla på symptom och börja misstänka det värsta tänkbara.

Men oavsett, så är det ingen stor grej att gå till tex skolkuratorn och berätta om hur man har det. Hon kan bland annat genom en massa små frågor till dig ta reda på om de här stora skillnaderna mellan upp och ner faktiskt skulle vara anmärkningsvärda eller om de är "ofarliga". Och hon kan ge dig en massa knep och råd om hur du själv kan få de här stora höjdskillnaderna i humöret att jämna ut sig lite mer. Ofta kan enkla små grejer som att stanna upp och andas, räkna till 10, vara stilla för att bara lyssna på ljuden runtom en och andra mindfulness- och avslappningsövningar hjälpa till både när man är högt uppe och lågt nere. Googla tex på mindfulness och kolla våra sidor om hur man kommer ner i varv. Kolla även våra knep mot sömnsvårigheter.

Även när man inte känner sig direkt stressad, så hjälper ofta avslappningsövningar och andra lugna-ner-sig-knep både för hispig glädjeyra och bråddjup deppighet. OCH mot koncentrationsproblem av alla de slag. Ganska ofta beror svårigheter med att inte tappa tråden, minnas, hänga med i alla svängar osv faktiskt på att vi lever i ett samhälle där allt går med så hög fart. Vi har kalendrarna fulla, är uppkopplade hela tiden med telefonen, har tusen saker att minnas, det är ljud runt oss mer eller mindre hela tiden och kraven är skyhöga på vad vi ska åstadkomma under en helt vanlig dag. Livet är rätt krävande, så det är klart att man kan bli lite trött i hjärnan så att den inte fungerar tipptopp hela tiden. Sedan glömmer vi förvånansvärt ofta också de simplaste grundbehoven vi har. Alla blir trötta, gnälliga, ledsna och orkeslösa av att inte ha ätit tillräckligt eller sovit tillräckligt (rekommendationen för en person i din ålder är btw faktiskt 9 timmmar per natt, unga behöver vilan för att bla hjärnan ska kunna utvecklas). Och kastar man i sig lite energidryck eller en till och med en proteinstång, så får man plötsligt en massa energi och blir för pigg och därmed hispig när blodsockret skjuter i höjden med en gång ;)

Men tala som sagt gärna med kuratorn, det skadar absolut inte och är absolut inget att skämmas för!

Hälsar ungdomsinformatörerna Sanna och Liselott