Jag vet inte vad det är som händer med mig. Jag har alltid varit den glada tjejen, folk har t.o.m sagt att det är konstigt att jag aldrig är sur eller nere. Men.. de senaste månaderna..så har jag känt mig så trött och nere. Jag liksom vill inte göra nåt längre, inte ens vara med mina vänner, så varje gång de frågar om vi ska hitta på något så hittar jag på dåliga ursäkter och ljuger att jag har planer redan, vilket jag inte har. Egentligen enda gångerna jag är med någon är när mamma har tjatat på mig så mycket så att jag bara vill bort från henne. För några veckor sedan när jag var på ett släktkalas så satt jag vara vid köksbordet och stirrade ut genom fönstret, och när nån frågade vad det var för fel så sa jag att jag hade jättesjuk mage, vilket dom trodde på konstigt nog. Idag grät jag i nästan en timme, jag vet inte ens varför. Allt kändes bara så jobbigt. Jag trodde det skulle kännas bättre efteråt men det gjorde det inte så nu ligger jag här i min säng och kommer aldrig att somna.
Jag kan låtsas att allt är bra i skolan men direkt jag kommit hem så känns allt meningslöst. Jag har inte pratat med varken mamma eller pappa på flera veckor. Bara nickat och mumlat. Jag vet inte varför jag kan låtsas vara glad i skolan men inte hemma..kanske så är det vännerna..men jag vet inte. Förra veckan bestämde jag mig för att jag skulle umgås med mamma och pappa för en gångs skull och jag blev faktiskt glad och bestämde precis vad vi skulle göra i huvudet, men sen när helgen kom så slutade det endå med att jag satt vid datorn och inte sa ett ord. Mamma är orolig för mig och har börjat hota med att skicka mig till kuratorn eller en psykolog men jag vill inte. Det känns meningslöst, varför skulle det hjälpa att prata ut med någon när jag inte ens vet varför jag är så här, jag har ju inget att säga!
Jag är också gråtfärdig och nervös varje dag. Nervositeten kanske beror på att jag är jätte blyg men jag vet inte varför jag vill gråta, det gör ju inte direkt saken bättre. Jag har stora framtidsdrömmar men det känns onödigt och meningslöst att ens drömma när jag känner mig såhär. Jag vet inte vad det är med mig..
-
Hej vännen!
Voj sötis, först en stooooor styrkekram åt dig! Vi förstår precis hur du känner och vi har varit med om liknande själva. Livet går i vågor, ibland har man perioder då man har hur mycket energi som helst och är glad och nöjd. Och ibland är det sämre. Risken är då att man sjunker ner i den där trötthete, deppigheten och helt enkelt inte orkar kravla sig upp och rycka upp sig. Inte på egen hand i alla fall. Så nu ska vi ge dig alla de tänkbara förklaringar vi har till varför du känner dig så nere och alla de tips vi har på hur man ska ta sig upp ur det. Vi har också skrivit ner en maaassa tips på det här på Decibel, så när du har läst färdigt svaret här, så gå till Information -> Kroppen -> Insidan & hälsan -> MÅ VÄL.
För det första så ska du se till att alla kroppens basbehov får vad de behöver. Det är sådant här som man nog vet, men ändå kan glömma bort att göra. Ät ordentligt, så att du säkert får alla viktiga mineraler och vitaminer som tex hjärnan behöver för att kunna koncentrera sig, lära in nytt, minnas, ja överlag TÄNKA. Om man äter för lite eller för dåligt, så är det ju självklart att man blir kraftlös = trött och hängig och på dåligt humör. Och då är det så lätt att man blir ännu mer ledsen, grinig, gråtig och trött. Sedan ska du sova ordentigt! Sitt inte framför datorn hela dan och långt in på natten utan SOV minst 8 timmar. Får inte hjärnan vila så kan den inte funka och då sjunker hela humöret.
Och så ska du röra på dig. Det sägs bland annat att om man inte rör på sig en gång i timmen så stannar hela matsmältningsapparaten av. Och att röra ordentligt på sig en gång om dagen minst triggar en massa må-bra- och lyckohormoner i kroppen (endorfin mfl) som gör en glad, frisk och energisk. Så upp och dansa till en bra låt, far ut och spring en stund, gå på zumba, cykla, kasta käppar med hunden - vadsomhelst som du gillar att göra. Ju mer du gör av det desto gladare kommer du att känna dig - man kan bli riktigt hög på endorfiner och det är bland annat de som kan göra någon till beroende av idrott, någon viss sport osv. Det kan kännas trögt i början, men envisas bara, snart känns det bara bättre och bättre och snart kan du inte ens hålla in skrattet!
Sedan så tycker vi att din mamma har helt rätt i att du behöver prata med någon. Ibland har man bara värk i själen och då kan det kännas så otroligt skönt att bara häva ur sig allt åt någon som lyssnar och förstår. Man behöver inte alls ha något konkret problem eller veta exakt vad som är fel för att gå till tex en kurator. Det behöver inte ens vara något visst som är problemet, det kan lika bra vara att man bara är nere och mår dåligt. Det kan vara himmelskt att få tala med någon ändå, någon som har alla metoder och trix för hur man ska börja må bättre igen och som kan stöda och trösta och peppa upp en. Har man något problem, så är det nyttigt att få någon annans vinkel på det, kanske en förklaring och förhoppningvis en lösning på problemet. Sådant kan kuratorer och psykologer, DET är deras jobb och det är därför de finns till. Att gå till en kurator/psykolog är att ta hand om sig själv och bry sig om sig själv. Har man tandvärk så går man till tandläkaren och har man själ-värk så går man till kuratorn. Det är inget märkvärdigt!
För vet du, risken är att om du inte talar med någon på allvar, så kan du sjunka bara djupare och djupare tills det blir en riktig depression. Någon måste ta din hand och hjälpa dig upp ur gropen och du har rätt att få hjälp! Fastän det känns nu som att du inte har något att säga och inte vet vad problemet är, så börja med att visa det här åt den du pratar med, tex skolkuratorn. Då får hon/han ett bra hum om hur du mår och kan börja ställa frågor från det. Tillsammans kan ni då hitta vad som skulle passa just dig att göra för att må bättre igen.
Att börja må bättre handlar också mycket om att VILJA må bra. När man är deppig så är det alltså lätt att man bara ger efter och slutar anstränga sig och riktigt liksom geggar ihop i det - och kanske tycker synd om sig själv. Så för att börja må bra så måste du faktiskt anstränga dig lite. Ring en kompis och träffas, gå ut och promenera, sätt dig och ha lite quality-time med dina föräldrar. För att vara med andra människor så GER dig kraft och energi och glädje. Absolut ingenting blir bättre av att du låser in dig och ugglar framför datorn och bara mumlar. Du börjar också må bättre av att göra något kreativt och inspirerande som du tycker om att göra. Om du gillar att scrap-booka kort, så gör mer av det. Är det att rita och måla, så gör det! Du kan också börja må bra av att pröva något nytt, som att virka amigurumis eller göra egna smycken. Och vet du, ju bättre du blir på vad det nu är du gillar att göra, desto bättre självkänsla och självförtroende kommer du att få. Det är sådant som stärker självförtroendet, inte snygga kläder eller långt hår - det kommer inifrån och inte utifrån. Och när ditt självförtroende blir bättre, så börjar du tycka mer om dig själv, och det kommer folk att märka och dras till. Då får du nya kompisar och till och med uppmärksamhet av killar. Och då blir ju livet roligare och mer givande. Skaffa alltså INNEHÅLL till ditt liv, så ger det dig mera kraft och lycka!
Så, pröva det här nu först! Läs också vad vi skrivit om att bli av med komplex (tex blyghet) här på Decibel, det finns under Information -> Kropp -> Utsida & utseende!
Stooor kraaaaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar