Vad är det nu?

Hej vännen!

Voi gullavän, vad synd att du har det så där knepigt! Styrkekram åt dig!!! Jag har skickat din fråga till vår underbara Kirsi. Jag vet att hon är lite stressad på jobbet för tillfället, men hon kommer att svara så fort hon bara hinner! Håll ut, vännen!

Och snälla berätta åt NÅGON! Åt mamma eller pappa eller pojkvännen eller kompisarna eller en favoritmoster eller en snäll lärare eller skolkuratorn eller VEMSOMHELST, men håll det inte inom dig. Vad det än beror på, så är det inte alls meningen att du ska behöva bära allt alldeles ensam. Du har människor runt dig som tycker så väldigt mycket om dig, låt dem få höra hur du mår, låt dem få krama dig, okej?

Hälsar ungdomsinformatören Liselott


Svar till rubrik: Vad är det nu?

Tack för att du skrev till Decibel. Ledsen att jag hinner svara först nu och samtidigt hoppas jag ju att du mår redan bättre eller att du åtminstone har pratat om dessa tankar med någon. Nu vet jag väldigt lite om dej och ditt liv så jag ställer lite frågor som du kan tänka över. Har du haft en långvarig period av stress eller har det hänt något väldigt ledsamt eller traumatiskt i ditt liv för en tid sedan?

Det kan handla om oro eller rädsla för skolarbetet, föräldrarna, hälsan eller vad som helst som upptagit dina tankar under en längre period. Det är inte ovanligt att när saker sen lugnar ner sej så börjar den verkliga bearbetningsprocessen i tankarna och plötsligt mår man jättedåligt fast det inte finns någon vettig orsak.

Du skriver att du har fått skrämmande syner och tankar under den senaste tiden och de kommer hela tiden tillbaka. Dehär tankarna, som man kunde kalla tvångstankar, är egentligen helt vanliga tankar som vem som helst kan tänka, och som passerar dagligen genom alla människors huvuden. De kan visa sig som bilder eller ord i huvudet. Det handlar ofta om katastroftankar, att någon skall dö eller om att göra nåt som är förbjudet. Det varierar sen från person till person hur mycket ångest dehär tankarna skapar inom en och vad man gör för att komma ifrån dem.

Hur känns det för dej när du inte har dehär tankarna? Kan du alls njuta av ditt liv eller är du rädd att tankarna/synen kommer tillbaka? Gör du något speciellt för att hålla dem borta?

Jag förstår av det du skriver att du verkligen mår dåligt av dina tankar och syner och de påverkar din vardag på ett negativt sätt. Jag önskar verkligen att du berättar om det här för någon som kan hjälpa dej gå igenom det som händer. Finns det en skolkurator eller skolpsykolog som du känner att du kunde prata med? Det allra viktigaste just nu är att du kan öppna dej för en vuxen som lyssnar på dej och förstår vad det innebär för dej att ha dehär tankarna. Redan det att du pratar om dina syner och berättar om dem för någon kommer att göra dem mindre verkliga och mindre skrämmande.

Hösten är för många en mörk tid som kan bidra till att man känner sej nere. Då är det speciellt viktigt att vara extra snäll med sig själv, försöka göra mera av det man tycker om och vara tillsammans med dem man trivs med. Du skriver att du har tre bästisar och världens bästa pojkvän. Ta vara på dem och försök lita på att det blir bättre. Det är också helt okej att vara ledsen och nere ibland utan att direkt veta orsaken. Det är nog dina vänner också om du frågar av dem. Ta hjälp av dem som du litar på och som du tror att förstår dej men glöm inte att det finns professionella människor i din skola som du kan få hjälp av när du tror att ingen annan kan förstå.

Vissa perioder i livet är sådana att vi behöver andras hjälp för att komma vidare. Kom ihåg att det här är ingenting du behöver gå igenom ensam.

Hälsar Kirsi