vad kan det vara

Hej!

Ska vi köra med riktigt vuxen-snack nu ;)? "Det är säkert bara tonårshormoner" skulle de säkert säga. Och visst, lite rätt kan de ha, för det är klart att hormonerna påverkar ens humör jättemycket under puberteten, både för pojkar och flickor. Någon skrev någonstans att det är som att leva i en känslo-stormvind när man är tonåring med alla hormoner som leker tornado i ens kropp. Men så svartvitt är det nog inte heller - alla humör-berg-och-dalbanor kan inte förklaras bara med att det är typiskt för tonårskroppar och att "det går nog över när du blir äldre". Och visst, hormoner kommer att påverka humöret hela ditt vuxna liv också, tex är det jättevanligt att många vuxna kvinnor också är lite surare eller ledsnare när de ska få mens. Det kallas PMS.

Men vår förklaring är att det också beror på hur livet ser ut. Att vara tonåring kan vara sk*tjobbigt emellanåt och massor med olika händelser, känslor och tankar kan hända under en och samma dag. Livet är ju inte som ett rakt streck, heller, utan det går i vågor och kan ändra på några sekunder. ALLA kan vara glada, för att helt plötsligt bli arga för något som hänt eller åt något någon sagt. Och det är helt naturligt - tänk om livet hela tiden såg likadant ut och man var på samma humör hela tiden. Att byta hur man känner sig är ju att reagera på omvärlden och utan de här svängarna skulle man inte ens förstå hur det är att vara glad eller arg, lycklig eller olycklig, på myshumör, kinkig, fly förbannad... Vad vore livet utan känslor?

Ju äldre man blir desto bättre blir man på att hantera de här tvära kasten från en känsla till en annan. Även om man tex blir helt sk*tförbannad på något eller något, så kanske man har lärt sig att lugna ner sig själv och tänka klart trots känslorna - eller att dölja känslorna inom sig. Vi svenskösterbottningar är dessutom experter på att låtsas som ingenting och säga saker som att "nejdå, jag blev inte alls arg/sårad/orättvist behandlad". Ibland är det nästan synd att vuxna är så duktiga på att antingen hantera sina känslor eller trycka ner dem inom sig. Ibland skulle säkert alla må bättre om de fick skrika rätt ut när de var arga, skratta högt när de var glada, bli himlastormande kära eller ofantligt olyckliga när hunden dött. Men visst är det också bra att ha självkontroll och vara medveten om hur man själv fungerar. Tex att om man blir arg på något så är det bra att veta att just man själv funkar så att man kan lugna ner sig genom att gå ut ur rummet en stund istället för att säga något förhastat och ogenomtänkt. Men att lära känna sig själv kräver två saker, som vi ser det. Dels tar det tid - och därför är det kanske just vissa vuxna som känner sig själva bättre än vad många tonåringar gör, för att de har hunnit lära känna sig själva. Dels så behöver man ju upplev många olika sorters situationer och känslor och händelser för att kunna pröva på dem och se hur man själv reagerar och funkar i just de situationerna, känslorna och händelserna.

Något annat som tonåringar ofta lider lite brist på är självkänsla och självförtroende. Att ha bra självkänsla betyder att man vet att man är värdefull och en person med bra självkänsla kan tycka om sig själv fastän livet går emot honom/henne, tex att han/hon kanske blir arbetslös. Så en person med låg självkänsla tar lätt illa upp när någon säger något, börjar lätt tvivla på sig själv och känna sig osäker. Och många, när de känner sig osäkra, så visar det genom att bli arga istället. De flesta tonåringar kämpar alltså både med att hitta sig själva och få bra självkänsla, så att de kan känna sig trygga och lugna fastän tex kompisen skämtar om dem. Och medan de kämpar med det här så kastar deras humör upp och ner och hit och dit beroende på världen omkring dem. Och en tonårings värld är väldigt stressig. Inte bara läxor och träningar osv utan att de från alla håll och kanter hela tiden får höra hurudana de borde vara, hur de borde bete sig. Och så snurrar tonåringars liv i en rasande fart. Under en och samma dag kan det alltså hända otroligt många saker som tonåringarna ska ställa sig själva efter. En vuxen skulle nog tycka att om de plötsligt blev tonåringar igen så skulle det vara som att leva i fast-forward, i snabbspolning och super-speed.

Så det är helt okej och helt normalt att ditt humör kan kasta hit och dit under en dag. Vårt råd åt dig för att kunna hantera det här bättre, så att kasten inte känns så enorma och tar så mycket energi, är att börja lära känna dig själv. Vi tar ett exempel: när blir du arg? Varför? Vad händer när du blir arg? Hur känns det? Och sedan det viktigaste; vad ska du göra när du är arg för att kunna få kontrollen över dig själv igen? Det handlar inte så mycket om att sluta vara arg - för du har rätt till dina känslor, du har rätt att få känna dig arg - utan mera hur du ska kunna tänka klart medan du är arg, så att du inte gör eller säger något dumt. Just angående ilska, så brukar folk ta till olika metoder för att få ut den värsta ilskan. Man kan skrika högt, slå på kudden, gå på en lång promenad, gå på gymmet, skriva dagbok, spela arg musik på hög volym... Alla har vi vårt eget utlopp för känslorna och kanske är det svårt att slå på kudden i skolan när kompisen sagt något tokigt, men kanske det hjälper dig att bara andas? Lyssna på dina egna andetag en liten stund tills det värsta lägger sig?

Hoppas det här var till hjälp! Huvudsaken är ändå att du förstår att det inte är något fel på dig, vännen!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna