Praktikant vid Decibel Michelle svarar
Hej Köttbulle och tack för att du hör av dig!
Oj vad tråkigt att höra att din kompis inte mår bra. Det är antagligen tungt för dig också att gå och bära på den här oron. Fortsätt finnas där för din kompis, stöd henne och uppmuntra henne till att söka hjälp trots att hon säger att hon inte vill. Det är professionell hjälp hon skulle behöva, och det kan inte du som kompis ge henne. Erbjud dig att komma med till exempelvis skolkuratorn eller någon annan lämplig vuxen, att ni kan berätta tillsammans.
Eftersom du är orolig för henne, och om hon fortfarande inte tänker söka hjälp själv, uppmanar jag dig att prata med någon trygg vuxen som kunde hjälpa till att fundera på hur man kunde gå till väga för att hon ska få hjälp. Hon kanske säger att du inte får berätta det här för någon, men eftersom du är orolig är det nog det du måste göra i alla fall. Den här typen av oro är något man ska ta på allvar. Du kan ta kontakt med skolkuratorn, någon ungdomsarbetare eller en förälder och berätta om situationen. Det kan hända att din kompis blir arg och besviken på dig för att du har berättat det här trots att hon sagt att du inte får, men det är ju för hennes eget bästa och förhoppningsvis kan hon en dag se att du gjorde det för att hjälpa henne, för att du bryr dig om henne och för att du vill hennes bästa.
Det skulle också vara bra om du själv kunde prata av dig med någon trygg vuxen om detta. Som sagt kan jag tänka mig att det här är väldigt jobbigt för dig att gå och bära på, den här ständiga oron, och du måste ta hand om dig själv också.
Hoppas att din kompis börjar må bättre och att hon får den hjälp hon behöver. Du är en jättefin vän som bryr dig om henne så här mycket.
Stora kramar!
Michelle
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar