Vad tror ni?

Hej!

Förlåt så jättemycket att du har fått vänta, vi har fått så otroligt mycket frågor på senaste tiden, plus en massa nya projekt, så tiden vill inte riktigt räcka till.

Jag är så ledsen att du har det jobbigt emellanåt, vet hur det känns. Och man är ju lite rädd att folk bara ska säga "jamen det är ju bara tonårshormoner, det är inget allvarligt och går över tills du blir vuxen". Men det kan kännas väldigt allvarligt när det mörkgrå molnet sluter sig omkring en och allt känns åt h*lvete... Då tröstar det verkligen inte att det verkar vara skit som alla får ta, vem bryr sig om alla andra när man själv har det väldigt tungt just nu.

Och du HAR det tungt emellanåt! Det är inget att leka med, inget du ska nonchalera och du ska absolut få hjälp när du mår dåligt! Tänk inte på huruvida du tar skolkuratorns tid från någon annan - det är ju du som mår dåligt nu och du har lika mycket rätt till någon att tala med som alla andra! Skolkuratorn finns där enkom för att hjälpa så många av eleverna som möjligt. Så gå till henne idag! Eller åtminstone till någon annan vuxen som du känner att du kan tala med. Det var jättebra att du "pratade" med mig genom att skriva in hit, det är en bra början på att börja reda ut varför du mår dåligt emellanåt. Printa ut och ta med det här och visa till den vuxna i din närhet som du kan prata med: kan ju också vara en ungdomsledare, en idrottstränare, en favoritlärare i skolan, en moster...

Jag tycker inte att du är "pito" för att du har dalar i din berg-och-dalbana. Det sker så lätt att man av någon anledning "går ner sig" i dåligt självförtroende, är känsligare för alla andras åsikter, minns gamla skador man fått. Det är OK i sig, det är också ett sätt att växa på som människa och mogna. Man lär av sina misstag och dåliga upplevelser, klarar sig bättre nästa gång och blir starkare. Allt det hemska du upplevt är ändå bakom dig nu, försök att se det som tunga stenar som du kan klättra upp på, hinder som du tagit dig förbi och snart står du på toppen av berget. Det kommer alltid att komma fler stenar, men du lär dig tekniker att klättra, får färre skrubbsår varje gång, tar dig snabbare förbi dem. Förlåt, nu blev det en liknelse av alltihopa, men jag hoppas du förstår vad jag menar.

Jag vill ändå varna för att gräva ner dig i det, försök att inte låta det mörka molnet att ta över hela ditt liv. Det är OK att vara ledsen och deppad i perioder, men kämpa emot att låta de perioderna bli så långa och starka att du får svårt att ta dig upp på topp igen. Ta hand om dig själv, skäm bort dig själv med sköna saker när du är deppig, som varma bad och ljuvliga filmer. Jag menar det: det blir nog bra!

Lycka till, hälsar webbredaktören Liselott