varför gav jag upp det jag älskade mest?

25.09.2012
hej. när jag var mindre så började jag i konståkning jag tror det var då jag började skolan på ettan , och jag verkligen älskade det . efter kanske 2-3 år började jag också i redskapsgymnastik och det älskade jag också men det började bli för mycket. jag jag hade träningar 5 gånger i veckan och det blev väldigt stor press så jag började träna mera redskapsgymnastik än konståkning och efter kanske 2 år började jag tävla men det gick väldigt dåligt . efter 6 år i konståkning gav jag upp och slutade. men jag fortsatte med gymnastiken men till slut så slutade jag med det också och det känns som att jag har gett upp allt. ångrar många gånger att jag slutade i konståkning men det skulle bara vara konstigt att börja med det igen nu, 2 år senare. men problemet är att när jag redan är isåhär gammal så känns det som att det inte är någon vits att börja med någon sport eftersom jag redan är 15 och jag vill ju bli bra på nånting men nu känns det hopplöst. vill verkligen börja konståkning igen men det går inte. min kondis blir bara sämre och sämre och jag saknar den tiden då jag alltid tränade.
03.10.2012

Hej!

Det är vanligt att man blir lite "deppad" efter att man lagt av med något som man tyckt om och som har tagit en stor del av ens tid. Som nu i ditt fall då du slutat med konståkning och redskapsgymnastik. Nu när du haft tid att tänka på saken och genom att ta avstånd till konståkningen har du börjat sakna träningen och sporten, vilket är helt normalt, eftersom det var en stor del av ditt liv när du var yngre.

Du skriver att det inte skulle vara någon vits att börja med någon sport eftersom du är redan så gammal, men pyttsan säger jag - det är ALDRIG för sent att börja med något man verkligen vill! Det är alltså bara du som står i vägen för dig själv. Och kom ihåg att det kanske inte är världens viktigaste att bli den bästa, huvudsaken är att du njuter av det du håller på med.

Kanske du kan börja med att gå på någon allmän skrinningstur och prova på hur det går och få kondisen upp lite på det sättet. Det finns t.ex. allmänna skrinningsturer i Kristallen på torsdagseftermiddagar. Du kan gå in och kolla tidtabellen på deras hemsidor. Du kan också fråga runt lite om du möjligen kunde träna med någon grupp. Kanske du också kan kontakta någon av dina gamla tränare och ni kan komma överens om typ en träningstimme i veckan eller så kan de tipsa om träningsgrupper för lite äldre som du kunde gå med i.

Och ifall det går så att du skulle komma med i någon grupp så kan du ju ge också ett seriöst försök på att träna, du har ju lärt dig grunden redan då du var yngre.
Nu gäller det bara att ta första steget igen, det går nog bra!

Hälsar ungdomsinformatörerna Lena och Liselott

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera