värför ska livet vara så svårt att leva?

Hej vännen!

Det är många tankar som snurrar i ditt huvud och vi förstår precis att det känns tungt och jobbigt och hopplöst. Vi vet att det inte hjälper att höra, men vi har varit i dina skor och kände under perioder av våra tonår precis som du gör nu. Men istället för att säga ”det går nog över med tiden” eller ”det är normalt” så ska vi försöka berätta hur vi överlevde våra tonår. Som vanligt, så är vi ungdomsinformatörs-tjejer inga experter på hur man borde leva sitt liv, men förhoppningsvis kan vi komma med lite tröst och förståelse, även om den bara är tagen ur vår egen livserfarenhet.

Du skriver att du så gärna skulle vilja hitta en pojkvän. Det förstår vi. Främst för att så väldigt mycket av vuxenlivet verkar att gå ut på att hitta Den Stora Kärleken. Från alla håll bombaderas vi med kärleksstories, kärlekslåtar, flirttips, ”Så hittar du Den Rätte” osv. Som om meningen med livet var att hitta någon att dela det med och hittar man ingen så är man totalt misslyckad som person. Men det är ju inte alls sant! Vi har blivit hjärntvättade att tro att man MÅSTE vara kär! Som om ingenting annat i livet skulle vara lika viktigt. Och det är ju i början av tonåren som hela det här tvånget liksom faller en över huvudet och ”alla” runt en verkar få pojkvänner eller har på gång med någon. Som att man borde vara kär och ägna mest energi åt det – och alla andra viktiga saker ens liv brukade bestå av (fritidsintressen, familjen, kompisarna, allt man förr ansåg att var viktigast och som man mådde bäst av att göra) hamnar på andra plats. Men bara för att du inte är kär i någon så ska tjejkvällen med kompisarna inte vara mindre värd bara för att du inte kan berätta senaste nytt om vad din underbare pojkvän sagt eller gjort! Och tänk aldrig aldrig tanken tex om din favorithobby att ”det här är inte lika kul att göra längre, även om jag brukar älska att göra det, för jag har ju ingen att älska…”. Du förstör bara för dig själv genom sådana tankar.

Visst, kärleken ÄR pirrig och spännande och intressant och upphetsande och det är klart att man börjar drömma om att uppleva den då. Men vad är det för vits att bli kär i någon bara för att vara kär eller bara för att ha någon? Det är inte riktig kärlek och riktig kärlek kan man inte skynda på eller tvinga fram. Och den kommer aldrig att vara som i kärleksfilmerna, den kommer att vara löjligt vardaglig och pinsam och fumlig – men samtidigt underbar. Risken är dock gigantisk att man förstör det underbara med alla förväntningar man har på den, att man blir besviken när den inte var så himlastormande fantastisk som man trodde eller att man dumpar honom när han inte är lika romantisk som de manliga huvudpersonerna i filmerna.

Det ÄR fantastiskt om det finns en person här i världen som man verkligen tycker om och är kär i och som besvarar ens känslor, men det är inte allt här i livet. DU är värdefull oavsett och att DU trivs med ditt liv, utvecklas, lär dig, upplever saker och platser är egentligen mycket, mycket viktigare. Någon klok har någon gång sagt att leva sitt liv är som att samla pusselbitar till bilden av sig själv. Ju fler pusselbitar man har desto bättre känner man sig själv. Och det är en klar fördel när man en vacker dag hittar någon att dela sitt liv med. Det är inte den här andra människan som kommer att göra dig fullkomlig och hel och lycklig, det kan bara du själv göra. Så att du mår dåligt på kvällen för det du INTE har är ledsamt. Det är ju du som ska leva DITT liv och om någon en vacker dag får äran att bli ihop med dig, så ska den personen vara glad att han över huvudtaget fick lära känna just dig!

Det är även något som du ska försöka intala dig själv när det gäller dina kompisar. Du ÄR VÄRD att vara kompis med! Du är en värdefull person! Vi förstår att det kändes som ett slag i magen när de här tre tjejerna sade att de inte vill vara kompis med er längre, speciellt med tanke på hur det var i lågstadiet för dig. Okej, å ena sidan är det lite barnsligt av dem att säga det, lite lågstadie-stil över det, ”vi vill inte leka med er”. Förlåt nu, men vi tycker inte att det var speciellt snällt gjort av dem och därför kanske de inte heller är så bra vänner att ha. Skippa dem, är vårt råd! Å andra sidan är det naturligt att man under livets gång byter vänner flera gånger. Man utvecklas, växer ifrån varandra, grälar eller börjar gilla olika saker, flyttar till andra skolor eller studieorter, hänger med pojkvänner gäng, har olika kompisar i olika situationer (tex kompisar i skolan och andra kompisar på fritiden) osv. Visst kan man ha vissa kompisar livet ut, men det är mera sällsynt än man tror när man går i högstadiet.

Tjejer är dessutom lite besvärliga överlag när allt ofta ska vara så klart utsagt, typ ”vi är vän med Emma men inte med Anna” och ofta har utnämnda bästisar. Så funkar det inte längre sedan i vuxenvärlden – det är sällan man tex har en bästis när man studerar eller en bästis på jobbet. Men under tonåren spelar även sådant som vem som är populär och tuff in, eller vilka ”grupper” som finns i skolan, tex relisarna eller sportisarna. Det är liksom lite av ett spel över det hela. Men huvudsaken kanske ändå är att man har kul och mysigt med någon och att man trivs ihop. Det är helt ok att du sörjer att de här tjejerna på sätt och vis dumpade dig – men låt inte deras åsikt påverka ditt eget självförtroende. Låt dem inte få dig att känna dig mindre värd än dem! Satsa istället på att vara en så bra vän som möjligt för de tjejer du hänger med nu. Det vinner du på i längden! I slutänden är det ingen skillnad om dina vänner är häftiga eller snygga eller vad andra tycker om dem – det är ju DU som ska gilla att umgås med just DEM. Precis som du skriver, så är tonåren så fulla med alla möjliga krav på utseende, sportighet, betyg osv och ibland glömmer man att bara tänka på sig själv – och på de man umgås med. Försök att lägga bort alla masker och roller en stund och bara njut av dina vänner!

Ja, gå och tala med kuratorn. Eller någon annan vuxen som du har förtroende för. Eller en kompis. Någon. Ibland är det bra och nyttigt att få prata ur sig – även de gånger man kanske själv tycker att de problem man har säkert inte är så stora jämfört med många andras. Men det är att lätta på trycket att få prata av sig, få ur sig lite om de ”små” problemen innan de växer sig jättelika. Det kan vara jätteskönt att få berätta åt någon som inte är iblandad, för då preciserar och klargör man ju sina tankar för sig själv på samma gång. Och kanske har den man berättar för några råd, erfarenheter eller tankar ur andra synvinklar att ge dig – ofta ser man andras bekymmer tydligare än sina egna. Så det var bra att du berättade åt oss hur du tänker och känner. Hoppas att redan det lättade på trycket lite – och att du fick lite hjälp av våra åsikter. Som sagt, de är bara två personers åsikter och inte några Stora Sanningar. Men tala jättegärna med skolkuratorn också – det är ju också hennes jobb att lyssna på dig, vännen!

I tonåren känns det som om allting är just här och just nu, men livet är faktiskt långt! Idag kan allting kännas hemskt men imorgon, är det en ny dag, så hoppas att du börjar tänka positivt! Försök ha en positiv inställning till allt det som du har, till familjen och de nya vännerna! Snart ska du till gymnasiet och sen får du välja vad du vill bli då du blir stor... Tag vara på den här tiden som är just nu och satsa på skolan och dina intressen, hitta på nya saker att göra med de nya vännerna! Första steget till att göra allt bra är att tro på att allt kommer att bli bra!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny