Vill INTE plugga nu

Hej malvina!

Hur känns det nu, vännen?

Vi håller tummarna att känslorna av hopplöshet och trötthet gick över ganska snabbt. Det kommer perioder i livet nu som då när man bara skulle vilja ge upp, skita i allt och bokstavligen dra något gammalt över sig och försvinna bort för en stund. För oss alla. ibland är de där perioderna bara 10 minuter långa, ibland flera månader långa om man verkligen blir deprimerad eller är akut olyckligt. Men de går över. Det känns aldrig så när man är mitt uppe i det, och det är därför folk ibland kan göra riktigt dumdristiga och förhastade saker som skadar dem själva eller deras framtid - men det går ALLTID över.

Knepet är kanske alltså att hitta metoder för hur man ska klara sig igenom just de här jobbiga perioderna av förtvivlan, misströstan eller depp. Vi ska försöka ge dig lite knep inför nästa gång den här vågen av "jag vill inte" kommer över dig. För det första: det är okej att känna så där nu som då. Det kanske inte blir bättre av att försöka slippa de där känslorna helt eller förneka att de finns där. Ibland måste man låta dem få komma fram, tex genom att gråta och skrika och slå i kudden ordentligt i 10 minuter istället för att känna sig ledsen och håglös hela kvällen lång. Du kanske MÅSTE fungera just nu, tex att du måste läsa till provet som du har imorgon, så försök att först få ut lite av det som tar ont i hjärtat först. Ta en långpromenad, prata med en kompis, lyssna på riktigt skön musik och dansa en stund - eller gråt en skvätt.

Sedan så tar du itu med det du måste göra och så koncentrerar du dig stenhårt på det i tex en timme. Du stoppar varendaste tanke som ploppar upp i ditt huvud om hur jobbigt, tråkigt, hemskt, hopplöst osv det som du gör just nu är. Du bara biter ihop och GÖR det. Utan att tänka en endaste "privat" tanke i ditt huvud under de där 60 minuterna. När de gått, så får du slappna av och känna vad det än är du känner. Troligen mår du ändå mycket bättre efter den där intensiva timmen, eftersom du gjort det du ska och presterat. Du har gjort vad du kunnat under omständigheterna och det får duga. Det går som det går i provet, men du behöver inte skämmas för att du lät hopplösheten äta upp alla dina chanser. Du bestämmer över ditt liv, så det är du som bestämmer om du själv eller om hopplösheten ska vinna.

Så pröva det här nu nästa gång hopplösheten hotar att övermanna dig. DU BESTÄMMER!

Stooooor kraaaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna