Vill vara bäst

19.09.2012
Jag har hållit på med många sporter då jag var yngre. Orientering, fotboll, friidrott, löpning, skidning, simning.. Jag tävlade i en hel del, var helt okej. Men sen när jag var 12 år. Var det som om jag hade missat något. Att träna själv, där hemma. Ingen hade sagt något om det till mig. Mina föräldrar peppade inte mig. Ville nog bara tt jag skulle röra på mig. Men jag ville verkligen bli något. Så då när jag var 12, blev alla plötsligt bättre än mig. Fotbollen slutade jag först med. Mamma orkade inte skjutsa mig till alla träningar i veckan. Hur som helst, jag började då träna. Ca 3-7 ggr i veckan. Jag var inte helt med i skidgänget då, jag älskade verkligen att skida. Men jag hängde med. Men sen, när jag var 14. Eftersom jag varit efter när jag var 12 år, så var jag inget vidare bra. Mina "kompisar" hade nu tydligen fått ett träningsschema. Gjort av tränarna själv. Försökte att göra ett eget schema, men nej. Jag slutade. nu är det bara orienteringen, löpningen och siningen kvar. Inget av de på elitnivå. Jag är så jävla besviken på mig själv. Jag har missat chansen att bli något. Nu så har jag bara sjunkit allt djupare ner. Jag äter mycket mer, tränar inte alls lika mycket som förut, de kompisarna som jag hade då, har alla försvunnit. På facebook ser jag nu om de som lyckats, de har bilder på sig själva när de vandrar, skidar, springer i ylläs. På vintern, sommaren, blabla. JAG ville vara där. Jag vet hur mycket de har kämpat, hur mycket de har förtjänat det. Jag vill också förtjäna det. I framtiden hade jag för ett halvår sen velat bli en personlig tränare, eller något sånt. Hjälpa människor att förändra sitt liv. Nu vet jag inte o jag klarar av det. Hela mitt liv har jag sagt att jag inte vill bli en kontorsmänniska. Kommer jag att bli det nu? För att jag har misslyckats? med allt? Jag är inte bäst på nån jävla sak alls. Jag är en medelmåtta på ALLT. Kommer jag alltid att vara det? Jag mår så dåligt och jag vet inte vad jag ska göra. Varenda gång jag tittar ut ser jag löpare som springer i regnet. Jag får så dåligt samvete. Jag vet att det inte finns något nytt jag kan börja på nu. jag är 15, och det är försent för att bli bäst på något. Jag har drömt om att bli gymnast. Men den drömmen är långt borta. Och det finns inget sånt här i närheten vad jag vet. Piano spelar jag också, men också det är jag en medelmåtta på. Samma med ritning. Medelmåtta. Även i mina betyg 9:or och 8:r i allt utom en 10:a i idrott...Jag vill vara bäst, bli berömd, få en pojkvän. Nej en pojkvän har jag inte heller. Jag är för ful och mitt självförtroende för lågt. Inte rolig, kan vara charmig. Men ibland så glider jag bara ivög från alla. Jag är så trött på att vara jag, en medelmåtta, inte bäst, oviktig, okänd. Om jag skulle dö, skulle ingen sakna mig. För fastän jag har kompisar, även nära, så kommer jag aldrig att bli bästa vän med någon. Ja, även i sociallivet vill jag vara bäst. Ganska fånigt egentligen när jag aldrig kan bli det, eller hur? Snälla hjälp mig, att få en ny syn på mig själv, ge mig hopp om att jag fortfarade kan bli bäst. elr finns det ens något hopp? Är det försent för att bli världselit? Hjälp mig att komma upp på fötter igen. Snälla.

flingon
26.09.2012

Hej!

Förlåt att du fått vänta! Vi har börjat på med din fråga, men den kräver mycket tankearbete, hoppas du orkar vänta lite till!

Här kommer alltså svaret:

Voj vännen, först och främst ska du få en stor virtuell kram som vi skickar för att ge dig styrka och positiva tankar. Vi lider med dig, eftersom vi vet att det kan verkligen vara jobbigt när det känns att man är dålig på allt och att livet inte alls går som man hade tänkt. Men vi ska försöka hjälpa dig att komma upp på fötterna igen.

Nu gäller det för dig att börja tro på dig själv! Du borde också undvika att tänka negativa tankar om dig själv - saker blir inte bättre av att du hackar på dig själv. Negativa tankar är som en snöboll - en tanke leder till en annan och plötsligt är negativa sakerna det enda du ser i dig själv. Det kanske låter fånigt, men tänk positiva saker om dig själv. Det finns säkert saker du är bra på (obs. man behöver INTE vara bäst!), koncentrera dig på dem - för det hjälper dig att ändra på sättet du ser dig själv på. Och det är precis det vad du behöver - att börja tro på dig själv och veta att du är bra precis som du är.

Det är ALDRIG för sent att "bli något", som du säger. Alla kan vi något, du har bara inte hittat din grej, det gäller bara att ha tålamod och fortsätta prova på nya saker. Faktum är ju ändå det, att bara en liten procent av dem som håller på med någon sport blir världselit eller ens proffs. Det är bara tyvärr så, att bara en liten del av människorna har alla de rätta egenskaperna "i samma paket", som krävs för att klara sig på topp. Så bara för att du inte lyckats hålla på med träningen eller för att du inte är lika duktig på t.ex. skidning som någon annan, betyder inte att du misslyckats!

Och det där med att vara medelmåtta - du ska inte ha för höga krav på dig själv! Om du ställer krav som är knappt ouppnåeliga, får du bara lägre självförtrående och mår sämre när du inte klarar av dem. Sätt alltså realistiska mål för dig själv och njut av känslan att lyckas när du når dem. Och kom igen, 8 och 9 på betyget, det är ju superbra! Man BEHÖVER ju inte heller vara bäst på allt. Kom ihåg att det finns massor med människor som tänker att hon håller ju på med en massa olika saker och är så lyckligt lottad då hon är "jämnbra" på allt, oj vad jag önskar att jag var som hon!

Pojkvän - det har du all tid i världen att skaffa. Det är inget misslyckade att du inte är ihop med någon, du hinner nog. Och kompisarna då - tro inte att du inte kan bli bästa vän med någon längre, själv har jag hittat jätte bra vänner först under studietiden. Och att skaffa vänner och pojkvän är ingen tävling, det är inget som man ska jämföra sig med andra i!

Kanske det kunde hjälpa om du går och pratar om dina känslor och osäkerheten med någon, t.ex. en psykolog. De kan hjälpa dig att bygga upp din självkänsla och -förtroende. Många gånger hjälper det också att bara prata om sakerna och känna att man inte är ensam.

Och om du ännu funderar på att bli personlig tränare, finns det inget annat än ditt eget sätt att tänka om dig själv som står i vägen för det yrket. Du måste börja tro på dig själv och höja på självförtroendet för att vara trovärdig i det yrket och kunna hjälpa andra att ändra sina liv. Men bara du sätter igång med det är ingenting omöjligt!

Vi tror på dig - gör du det också!

Hälsar ungdomsinformatörerna Lena och Liselott

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera