Hur är det att börja gymnasiet? Vad gör man första dagen? Vilken tid slutar man första dagen? Går hela första veckan åt att bekanta sig eller är det lite info och sen fullt ös? Är lärarna förstående? Finns kurator där? Och sen den viktigaste frågan - det här med klasserna, är det så att man har en klass men inte är med den så mycket. Som fastän jag och min kompis hamnar i olika, får vi ändå vara med varandra i skolan? Känns som att den lilla trygghet jag har försvinner helt i så fall. OCH till det gymnasium jag valt, hur många klasser blir det i år? 2? För CA hur många studeranden tar de in? Som ni redan förstått på mig så känns små klasser mycket mer lockande, hehe.
Skulle kännas skönt om rektorn i skolan skulle veta att vissa elever verkligen är livrädda över att komma dit första dagen, så därför vore det kul om ni, utöver era egna svar, kanske kunde fråga rektorn om dessa saker? Skulle betyda så mycket.
Vet ni, då jag började nian började jag få panik nu som då - jag hade verkligen ingen bra start på nian alltså. Jag tror det är därför som jag är så himla nervös över gymnasiet nu, jag vill inte att det ska bli likadant. Att sitta hela timmarna och tänka "okej, andas, bara en halvtimme kvar, andas" och sen "oj herregud jag spyr, måste gå ut" följt av "nej tänk om läraren undrar vart jag ska och jag ställer till med en show" och sen sitter man där och mår dåligt av nervositeten. Så jobbigt.
Alltså jag hatar då folk kollar på mig, fastän jag borde ta det som en komplimang så vill jag helst vara osynlig - tror det har med självförtroende att göra. Finns det någon KBT bok att läsa gratis online? :o Så grejen är att jag är rädd för de äldre eleverna (2orna och 3orna), hatar verkligen då pojkar stirrar och känner mig så obekväm. Och sedan en lärare sa att man i gymnasiet måste ha lektioner med de äldre blev jag sjukt nervös. Är tillräckligt blyg bland jämnåriga, vill verkligen inte ha såna två år äldre än mig i samma klass, kommer inte våga svara alls.
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej!
Nu har vi till en början skickat din fråga till rektorn. Vi hoppas att hen läser mejlen i något skede - mitt i bästa semestertider för skolpersonal nu - men kanske det ändå är bättre att vänta lite längre på svar av hen än att inte få något svar av hen? Jag ska svara på dina frågor med de detaljer jag känner till samt med tröst och pepp så fort som möjligt åt dig <3
Hälsar ungdomsinformatören Liselott
Hej,
Jag råkar vara på jobb idag, mitt i semestern, så jag kan svara genast:
Första dagen är allmän information för hela skolan, samt information av egen grupphandledare. Första dagen slutar efter lunch. Sedan är det undervisning enligt schema resten av veckan. Lärarna är nog förstående om man är nervös och tillgång till kurator finns även i gymnasiet.
På allmänna linjen går bara såna som gått i det egna högstadiet, alltså känner alla varandra (en har inte gått nian här, men tidigare). På den andra linjen kommer största delen från andra kommuner.
I höst börjar 50 nya studerande vid gymnasiet, 20 på allmänna linjen och 30 på den andra linjen. Speciellt under det första året har man nog undervisning tillsammans med sin egen grupp i de flesta ämnen. Matematik delas in i kort och lång, vilket betyder blandade grupper. Likadant är det i vissa andra ämnen.
När det gäller de äldre eleverna, så händer det att någon enstaka äldre elev deltar i någon grupp, men speciellt under första året, är det inte så ofta det händer. Det kan vara någon som går om en kurs, eller som hoppat över kursen själv under första året.
I korthet är det alltså så att man för det mesta har undervisning med sin egen grupp, men inte alltid. Ibland deltar även äldre elever, men inte alltid och inte många på en gång.
Vi på skolan tar nog i beaktande att många är nervösa för skolstarten. Även lärarna är ju nervösa!
Soliga sommarhälsningar från rektorn!
Hej igen, nu lite till från mig, Liselott :)
Säkert blev du lugnad av mycket av det som rektorn redan berättade. Framförallt att lärare nog är förstående och av att inget egentligen är så nytt och skrämmande som du tror just nu. Du känner dina klasskamrater, du känner byggnaden, du har säkert sett eller till och med redan haft en hel del av lärarna och kuratorn torde vara densamma. Visst kan okända detaljer som vem som är med på lektionerna verka vara de utlösande problemen, men som sagt, dels är de inte alls så stora och farliga som ditt huvud fått dem att bli. Och dels är de inte så betydelsefulla som du får dem att låta inuti ditt huvud. Se, när man är rädd, så försöker man gärna "sätta namn" på rädslorna, försöker göra dem konkreta och mera på detaljnivå än något stort och flummigt okänt och ogreppbart och det är lättare att "skylla" osäkerheten på detaljer. Typ "om jag bara visste det och det, så skulle det kännas bättre" eller "när jag inte vet det och det, så blir jag så himla osäker" och "det är för det och det som jag säääkert får panik".
Så försök att intala och övertyga dig själv nu om att den största rädslan sitter i dina tankar och att det bara är du som kan bestämma vad du ska tänka. Vilka tankar ska du ge näring, så att de växer sig stora och starka? Och vad gör olika tankar med dig - vilka skulle du må bäst av att tänka? Visst kan det kännas lite tryggare av att ha kontroll över de praktiska detaljerna, men bättre vore det om du kände mera kontroll över dig själv. Något så enkelt som en plan för hur du ska andas och vad du ska tänka på när du känner paniken komma smygande ger dig förhoppningsvis mycket mera känsla av kontroll över situationen. Detaljerna runt dig kan du inte påverka, bara dig själv.
Du kan bra prata med kuratorn redan innan skolan börjar i augusti - hen är säkert i jobb redan veckan innan och man kan ringa/mejla, kanske till och med komma in en sväng. Ni kan även fundera på ifall hen kanske kan berätta i lärarrummet för de som ska ha dig som elev under hösten att här är en elev som eventuellt kan få panikattacker. Då är lärarna förberedda och blir inte förvirrade eller något ifall du plötsligt skulle stiga upp och gå ut ur klassrummet. ha olika små back-up-planer färdiga åt dig alltså, så ska det nog gå acceptabelt bra. Och so what om det inte går perfekt de där första dagarna. Det hänger inte alls på första intrycket nu, eftersom de allra flesta redan har ett intryck av dig. Och folk dels glömmer så lätt sådant som hänt och dels har fullt upp med sig själva och sina egna osäkerheter. Vad du gör spelar mindre roll för dem än du tror. Så slappna av, ingen bits. Försök att stoppa de snurrande tankarna och ge dig själv en mental, uppmuntrande kram. Du duger precis som du är <3
Hälsar ungdomsinformatören Liselott
3 Kommentarer
Julez 09/07/2015 11:46pm (9 år sen)
Hej! Vet inte om det här hjälper särskilt mycket, men har du sökt upp professionell hjälp? Det du beskriver verkar som seriös ångest och det verkar verkligen som om det stoppar dej från att njuta av vardagen! Angående din rädsla att folk ska tycka du är konstig - många fler än du tror har problem med ångest, och de som inte har, de förstår nog med en förklaring! Jag har en vän som gått ett år i gymnasiet nu och hon säger att folk är mycket mera öppna och förstående i gymnasiet!
Hoppas denna kommentar hjälpte ens lite, lycka till i gymnasiet <3
j 10/07/2015 12:00am (9 år sen)
Hej! Du ska int va rädd. Jag ska oxå börja i gymnasiet men jag känner int en enda.... alla mina vänner for till andra gymnasier eller till YA, så jag blev lämnad kvar. Jag har ingen aning hur jag ska skaffa vänner för jag är en som oftast är för mig själv, men jag vill int va ensam! Så, tänk på att det e fler som dig, dem visar kanske int att dem e nervös men hödu dem e no nervös! Så va int oroli så kmr e ordn se ska du se!! :)
:) 10/07/2015 8:36am (9 år sen)
Hej!
När jag skulle börja studera i en ny skola och jag visste inte vem som skulle gå i klassen så nog var det spännande men vi var en liten klass och efter en tid blev det lättare. Försök att inte fundera för mycket, det ordnar sig. :) Din kompis kommer du säkert kunna umgås med på rasterna. :) Lycka till!
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar