Hej!

Hej vännen!

Det låter helt klart i våra öron som att du är skoltrött just nu. Och det är helt naturligt och vanligt - det händer de flesta förr eller senare. Och speciellt de gånger det känns extra tufft, tex om man fått dåligt vitsord på något prov eller så, så är det lätt att man blir ännu mer uppgiven och mest av allt bara skulle vilja ge upp. Och när man vill ge upp, så kommer man snabbt på en massa planer på hur man ska slippa mer av det som är jobbigt, i ditt fall skolan. Är du säker på att du faktiskt skulle känna på samma sätt ifall du fick tex ett riktigt bra vitsord i ett prov i skolan? För vännen, det är jättevanligt att när man är led något så övertygar man sig själv om att man vill något annat istället. Man skaffar en annan plan för livet (drömyrke, fritidsintresse osv) som låter som en lättare utväg och intalar sig själv att man vill bli eller göra det och det istället - för att slippa undan det jobbiga. Är du helt säker på att det inte är vad du gör just nu?

De tjatar säkert hela tiden i skolan om hur viktigt det är med en bra utbildning och ambition i livet - och de har tyvärr alldeles rätt. Så är det bara, för att kunna garantera att man har ett jobb i framtiden så måste man jobba på grunden för det, alltså skaffa sig en utbildning. Jadå, det finns de som jobbar tex i kassan i en affär som inte har någon utbildning. Men oftast är det här frågan om lite äldre människor - det var annorlunda förr. För numera har typ "alla" någon utbildning. Och äldre måste fortbilda sig för att hänga med i den snabba utvecklingen (tex gå på datakurs). Och ska tex en affärsman anställa en kassörska så inte bara VILL han ta den som tex är merkonom framför den som inte har någon utbildning alls - han måste enligt lag göra det. Han får inte ta en som är "sämre kvalificerad" (utan utbildning) framför en som har "papper" eller mer arbetserfarenhet. Inte bara för att det är pengar de handskas med (det också mycket viktigt) men för att en som har studerat vet mycket om kundtjänst och kan språk, kan teorin (har examen) och har därför kanske lättare att förstå vad arbetet innebär och lära sig snabbare, kan föra teorin (som han/hon lärt sig i skolan) till praktiken. Så tyvärr blir det ofta den som inte har någon utbildning som blir den som blir utan jobb, blir långtidsarbetslös och lever på bidrag från socialen.

Idag är också kraven på tex en vanlig egenföretagare mycket hårdare i och med att världen är mycket hårdare. Mer byråkrati, mer konkurrens, kinkigare kunder... Affärer går i konkurs hela tiden! För att framgångsrikt kunna sköta ett företag så behöver man en massa kunskap bland annat om marknadsföring, momsbeskattning, avtalsupprättande och en massa som inte bokföraren kan hjälpa med. Men sådant som man bland annat får lära sig under en merkonom-utbildning.

3 år i skolan kan kännas mycket nu, men på riktigt så går tiden väldigt snabbt, tro oss! Du kan säkert mycket om företagande redan nu och har lite erfarenhet också, men man kan alltid lära sig mera och företaget blir också mera trovärdigt för kunderna då de vet att den som driver den har lärt sig om branschen genom att studera. Tänk fast om en som inte har utbildat sig till en frisörska, skulle vilja klippa och färga ditt hår + ta mycket betalt för det. Vi skulle åtminstone inte låta den personen göra det! Och varför skulle vi betala åt någon som inte har yrkeskompetens?

Vi förstår att det kan kännas tungt att studera ibland och att starta eget är säkert en bra idé, men det är alltid bäst att ha en utbildning som en grund för det som man ska börja göra senare i livet. De som börjar med eget företag kan söka om startpeng av arbets- och näringsbyrån. Förutsättningarna att få det är bl.a. att den sökande har företagarerfarenhet eller utbildning, kolla länken nedan för att läsa mera om startpengen. De flesta företagare brukar ha en bokförare, och det är säkert bra att anlita ngn som kan mera om den saken, men det finns säkert något som man kan göra själv för att spara lite pengar. Det finns många olika sätt att studera också, man kan t.ex. göra det med läroavtal, alltså studera och jobba på samma gång. Du kan fast prata med din skolas studiehandledare för att få veta om de olika alternativen så att du får en helhetsbild och hittar det sättet att studera som passar dig bäst!

Så snälla, ge inte upp. Vi förstår att det känns tufft just nu och skoltrötthet är som sagt helt normalt. men skoltrötthet går rätt så lätt att "bota" bara man får lite hjälp på traven. Se det så här: om alla ändå förr eller senare blir skoltrötta men de flesta ju inte ger upp, så går det ju att komma över. Inte är ju alla tex mellan 20 och 30 år långtidsarbetslösa utan utbildning. Du är inte ensam om att känna det så här just nu. Det gäller dock att dels få hjälp med skolan så att den inte känns så tung - det är det som studiehandledare och kuratorer finns till för!

Dels så borde man hitta något som motiverar, som inspirerar och ger intresse och entusiasm, som gör det värt jobbet. Kanske en belöning? Försök prata med dina föräldrar och berätta hur du känner dig och att du behöver hjälp. Tex ett så enkelt knep som att om du lyckas få ett vitsord i ditt prov som är just på gränsen till svårt för dig, tex om du vanligtvis får 6:or i ett ämne och du lyckas få en 7:a eller 8:a istället, att de då skulle belöna dig med något, tex en rolig kort familjeresa eller en summa pengar eller något? Som en morot som lockar dig att kämpa lite och som gör att det känns ännu bättre när du lyckats? Försök också koncentrera dig på saker du tycker är roligt, tex de ämnen i skolan som du tycker är intressantare än de andra. Och om du har en speciell dröm, tex en viss typ av butik du skulle vilja jobba i, så koncentrera dig på vad du skulle behöva kunna för att jobba med just det!

Så upp med hakan vännen! Den här skoltröttheten kommer att gå över och det kommer att kännas bättre och roligare att plugga lite till. Du behöver bara be om hjälp och ta emot hjälpen sedan (tex av studiehandledaren) och INTE GE UPP!!! Minns också att världen faktiskt känns sååå mycket jobbigare om man inte sovit tillräckligt, inte ätit tillräckligt bra och inte rört på sig alls ;)

Stoooor kraaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott, Jenny och Sanna