Min pappa är otrogen

Hej,

Jag är ledsen att du måste uppleva detta och att du blev indragen i någonting som du inte alls borde uppleva.

Dels är det förstås tungt för att det handlar om otrohet, och dels för att det försätter dig i en situation där du måste hemlighålla någonting som är så obehagligt från din mamma. Det är inte alls rättvist av din pappa att muta dig och och betala för din tystnad. Det han gjorde var fel på alla sätt och han borde förstå bättre än att dra in dig i det. Du har ingen skuld i din situation och jag förstår att det känns fruktansvärt att vara mitt i det. Men vad som än händer så är det inte ditt fel utan det är dina föräldrars sak att reda upp.

Jag tycker att du borde prata med din pappa om det som hände. Jag vet förstås inte hur relationen mellan dina föräldrar ser ut just nu, men det är inte rättvist av honom att hemlighålla denna sak från din mamma, och inte rättvist att han kräver att du skall göra det. Hur har HAN tänkt lösa situationen?  Du har rätt att ställa din pappa mot väggen och säga att du inte kan eller tänker hålla tyst om saken, och att om inte han berättar det för din mamma så kommer du att göra det. (Även om det inte är du som skall behöva berätta om det för din mamma utan det borde HAN göra.)

Finns det någon annan trygg vuxen i din närhet som du kunde tala med om detta? Bara så att du inte skall behöva bära på detta själv. Kanske en vuxen släkting, en kompis´ förälder eller någon i skolan? Tanken är kanske inte att den personen heller skall göra någonting åt det utan mer bara lyssna och fundera med dig.

Det är så fel gjort av din pappa och jag önskar att du inte skulle behöva bära på denna hemlighet själv. Om du inte vill/vågar/orkar tala med honom face to face så kanske du kan skriva ett brev där du berättar hur du känner? Ibland kan det vara lättare att skriva saker än att säga dem högt, och då blir man inte heller avbruten av den andra. Det ger också honom tid att fundera på vad han skall göra åt den situation han har förorsakat.

Många kramar,

Tessi