Så min fråga är , vad ska man börja göra när man känner brutal ångest över framtiden. Jag har såååå mycket om och men gällande mina studier så att det börjar koka över för mig. Hur många studier ska man behöva genomgå för att veta , vad är det jag riktigt vill.. jag har nog aldrig varit så lost i hela mitt liv.
Jag tror att mina tidigare studier, inklusive pågående har varit mest bara ”äh” men detta låter intressant, jag kör på det, men sedan har jag ändå aldrig känt att dethär är nånting för mig.
Mycket beror också på att jag är ganska osäker i mig själv och vad jag är kapabel till, så att det kanske tar överhand lite. Just därför har jag heller inte vågat ta steget att söka till en högskola direkt efter min examen, vilket jag nu egentligen ångrar sjukt mycket.
Hela förra sommaren bestog av denna samma ångest, vad fan ska jag studera , hur ska jag veta vad jag vill. Men jag lever ändå ganska mycket i nuet och funderade inte så mycket på det och tog egentligen bara det spontana beslutet och sökte in till min nuvarande skola, tänkte att jag testar på, slapp in, och började på.
Tanken på att denna skola har ganska samma kriterier som min förra, och jag nu studerar i en grupp med 16 åringar (eftersom vuxenlinjen slås ihop) gör det heller inte bättre.. i början var det kul men nu känns allt bara som en lek.
Personligen skäms jag över att jag går där nu, mest för att jag bryr mig för mycket vad andra tycker och att ”alla” andra och de flesta kompisar är ju på högskolor och har sina halare medans jag är här och redan nu vet att dethär är inte vad jag brinner för och vill jobba med, jag känner helt enkelt inte mig tillräckligt intresserad för att bli bra på det.. mycket varför jag är kvar är nog för att jag överlag trivs som fisken i vattnet i Vasa , att för fösta gången flyttat hemifrån och att ha testat nåt nytt. Det är jag så glad för.
Men varje gång jag är ute med andra vänner som studerar på högskola så känner jag bara att fan, gjorde jag fel val? Och varje gång någon frågar vad jag studerar till så känner jag mig aldrig genuint glad för att presentera det, å så ska det ju inte vara
Jag känner bara att jag missar så mycket som inte är där med dom. Såklart inte bara festandet , fast än det också är kul.
Har egentligen alltid haft intresse för att jobba med människor, vilket kanske hörs på mina tidigare och pågående studier, och från länge tillbaka gillat barn väldigt mycket, så barnträdgårdlärare på ÅA har varit en dröm sedan 9:an men då kommer det osäkra in igen att hur skall jag som alltid varit skoltrött då klara av en massa pedagogiska delar och sånt, är jag nog tillräckligt smart? Så då var jag igen in på det säkra kortet med det jag gör just nu.
Jag har verkligen så svårt nu att veta vad jag ska börja med, och löjligt nog har jag till och med funderat så långt att skulle jag nu söka in så kommer jag vara äldre än vissa, och att vissa kompisar har redan gått ut eller är på sista året, känns som alla är flera steg före än en sj och får lite smått panik över allting.
Men min tanke är ändå att är det kanske smart att gå färdigt det jag håller på med just nu ( ungefär 1 år kvar max för mig som har en del till godo) och sedan ta steget och söka in till ÅA?
För på ett sätt känns det onödigt att avbryta studierna här när ansökningen till högskolorna redan har gått, för då kommer jag hamna flytta hem och bli ännu mera confused.
Jag känner trots allt att det går aldrig i miste att ha dessa yrken, det är ändå sådant du kan ha nytta av på fritiden.
Men så vad, har ni några tips för såna som jag som har ångest över framtiden, nyss har fått slut på ett 3 års förhållande som gör redan till en viss del gott för att jag märker jag får mer tid att fokusera på mig själv, men ändå inte kommer fram till något? :) har dessutom bara praktik kvar tills sommaren så det känns nog kul ändå att få vara borta från skolan som ger en prestationsångest. Men ändå, känner mig faktiskt riktigt misslyckad nu.
Hjälp mig snälla hur skall jag börja gå till väga.
M
Praktikant socionomstuderande Sofia N svarar
Hej på dig!
Vad fint att du känner att du vågar berätta om dina funderingar och tankar här, skönt att få rensa huvudet litegrann.
Jag kan förstå dina känslor angående studierna, jag har själv varit i samma sits som dig och det är jobbigt då man lämnar och grubblar över sina studier och framtidsplaner. Det är ingen lätt grej att komma underfund med vad man vill göra i framtiden, men du är inte ensam om att känna så det finns verkligen så många andra ungdomar och unga vuxna som känner sig lika vilsen som du gör just nu. Det är svårt att välja rätt inriktning och skola då man är ung helt enkelt. Jag tycker inte att du ska ångra eller skämmas för de val du har gjort, du har gjort de på grund av en anledning. Ibland är det svårt att acceptera och förstå varför man gjorde som man gjorde men försök tänka att det var vad du ville just då och det kändes rätt i den tidpunkten av ditt liv. Du skriver att du är rätt osäker i dig själv och vad du är kapabel till att göra, men försök ändra på dina tankar och tänka att det är något du kan klara av ifall du verkligen vill.
Du har en bra poäng i att gå klart den utbildningen du går på just nu, med tanke på att det är så kort tid som ungefär 1 år kvar så kommer det gå fort och det är alltid bra med en extra utbildning i bakfickan. Efter att du har blivit färdigt utexaminerad frisör så kan du börja fundera på nästa steg, vilket yrke skulle intressera dig mest? Du skriver att du är intresserad av att arbeta med människor och att du har funderat på att börja på barnträdgårdslinjen på ÅA, du har redan funderingar vilket är super. Det är ett steg närmare! Du har mera tid att tänka och fundera vad du vill göra och till vilken skola du vill söka in till medans du går denna utbildning färdigt vilket är positivt.
Du ska fundera på något i stil med att du skulle vara ”för gammal” att börja studera på en yrkeshögskola/universitet. Folk börjar studera i olika åldrar, allt från 19-åringar till 50-åringar. De flesta brukar ta mellanår efter andra stadiets studier vilket betyder att många börjar studera i 20+ åldern eller äldre. En del studerar till en viss utbildning i något/några år och byter linje ifall det känns fel medans vissa kanske vill resa och se världen innan beger sig in i studielivet och så vidare. Min poäng är att du inte ska bekymra dig över åldern, tankemässigt och beteendemässigt är unga vuxna väldigt lika och man märker ingen större skillnad på några år hit och dit. Du är fortfarande väldigt ung och har all tid i världen på dig att börja studera på tredje stadiet om du känner för det.
Försök avsluta ditt nuvarande kapitel fastän det tar emot lite, så att du kan börja med nya. Du har gott om tid, det löser sig ska du se!
Massor med kramar, Sofia.
1 Kommentarer
10/05/2018 10:35am (6 år sen)
Jag känner också verkligen igen mig i vad du skriver. Men det viktiga är faktiskt att avsluta vad man håller på med innan man börjar något nytt, eftersom du kan ha nytta av att ha avklarade studier i bagaget. Barnträdgårdslärarutbildningen kommer väl till Vasa så du har ju möjlighet att i framtiden studera ditt drömyrke i din favoritstad! Jag tycker också att det är många olika åldrar som studerar på högskolor så det är absolut inget problem att du är några år äldre!
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar