Vantrivs i gymnasiet

Hej Ll!

Äschdå vännen, att du har det tungt! Vi kan sååå förstå hur det känns. Vi tror nog alla har perioder av leidon och skoltrötthet under gymnasietiden, men för de flesta är de här perioderna kanske bara lindringa slängar av det, något som går över mer eller mindre av sig själv. Men för andra kan det vara tecken på att just gymnasiet inte är den rätta vägen för dem att gå och för dem kan ett "vägbyte" i livet kanske vara det fiffigaste val de gjort. Att du vantrivts i 1,5 år tyder ju dock på att det här inte är något övergående för dig, så vi ska försöka samla ihop alla tips och råd vi har bakom örat för hur du kan gå vidare.

För det första så lönar det sig att du först talar med din studiehandledare. Han/hon kan garanterat hjälpa dig på sätt eller annat. Kanske skulle det hjälpa med ett mellanår (eller bara vårterminen) och då kan studiehandledaren hjälpa dig att hitta något annat att göra under den tiden. Kanske är det en tid utomlands, kanske ett jobb-år, kanske läroavtal (att lära sig ett yrke på en arbetsplats) eller kanske är det en omfördelning av kurserna som skulle hjälpa upp? Studiehandledaren borde ha all info du behöver - och borde faktiskt hjälpa dig att ta reda på allt du behöver veta, oavsett om det är hur du ska få pengar till en utlandsstudie-vistelse eller om du vill byta skola. Det kunde ju också vara ett alternativ, nämligen, att tex byta till en yrkesskola och där genom kombistudier få både en yrkesexamen och studentexamen. Vilken linje - och om det finns plats - ska din studiehandledare hjälpa dig med.

Det är faktiskt så numera att de från ditt gymnasium inte bara får "släppa iväg" dig och inte veta hur det gick för dig sedan, om du hittade någon studieplats eller något annat vettigt att göra. De ska enligt ny lag inte få släppa dig genom "hålen i systemet" mera.

För det andra så finns JobCenter i din region. De kan också hjälpa dig att hitta en ny väg i livet. Så här står det på deras hemsida www.jobcenter.fi: "JobCenters ungdomsprojekt är till för unga som saknar yrkesutbildning, är arbetslösa eller riskerar att avbryta utbildning. Målsättningen är att aktivera till utbildning för att få en plats i arbetslivet. JobCenter kan hjälpa unga att planera sin framtid genom individuell handledning. Vi samarbetar med utbildningsinstanser för att motverka avbrott i studierna och marginalisering bland ungdomar." Du hör till gruppen som riskerar att avbryta utbildning, så du har rätt till hjälp av dem. Det är Betina Lindström och Sarah Wikman du kan tala med och de finns på Närpesvägen 4 i Arbets- och näringsbyråns utrymmen. Hälsa från oss, Sarah är med i vårt expertgäng, men det är ju mycket lättare för henne att hjälpa dig om hon får prata med dig direkt :)!

För det tredje, angående möjligheterna att studera utomlands ett tag, så finns det nog finska sidor på svenska också där du kan hitta tips på allt från arrangörer av utlandsstudier till praktiska tips för olika land. Mer finns såklart på finska, men börja åtminstone med www.cimo.fi och www.maailmalle.net/startsidan. hos Cimo kan du få mera detaljerad hjälp på svenska också genom att mejla dem: använd antingen deras vanliga kontaktformulär eller mejla Kira Andersson direkt, hon kan svenska och är vår kollega inom ungdomsinformation. Hälsa från oss då också :)

Sedan, som ett sista tips och något som de flesta av oss så himla lätt glömmer bort: om man inte har vardagen "i skick" så blir ofta ALLT mycket tyngre och känns mycket jobbigare än vad det egentligen är. Redan så basic grejer som att sova tillräckligt, äta smart och tillräckligt ofta, röra på sig (allt från zumba till sex räknas, motionen gör att kroppens naturliga lycko-hormoner sätter igång) och få alla de viktiga vitaminerna är liksom så grundläggande att vi knappt fattar när vi slarvar med det. Redan bara det att inte någonsin sova tillräckligt eller regelbundet (typ för att man festar eller hänger på datorn hela helgen, sover halva dagen lö-sö och sedan plötsligt ska vakna urtidigt igen) kan rådda till allt från hormonbalansen till humöret.

Sådan vardagliga saker som p-piller kan också långsiktigt dra ner på humöret och livslusten utan att man märker det eller kopplat ihop de två. Likadant är det med järnbrist och D-vitaminbrist, vi kan vara så vana vid bristen att vi inte fattar att de orsakar deppighet och ständig trötthet. Och klart att allt som drar ner på välmåendet påverkar inspirationen, koncentrationsförmågan, inlärningsförmågan, minnet, lusten (allt från sexlust till lust att skratta riktigt gott med kompisarna) - hela livslusten, helt enkelt. Så kolla att du har allt det vardagliga i skick, så att inte någon brist där förstärker eller kanske till och med orsakar din leidon av skolan. Okej?

En allmän nedslagenhet kan också smitta av sig så att man börjar tycka att en viss sak, tex skolan, börjar störa extra mycket. Det är då lätt att göra just den här grejen till en "syndabock", typ att allt är skolans fel. Men har man en gång börjat tänka så, så är det lätt att man fortsätter att se just det som Problemet. Kanske är det då inte själva skolan som måste ändra på sig för att det ska kännas bättre, kanske är det den egna inställningen det är fel på? Nu säger vi inte alls att det är så just för dig, men det kan ändå löna sig att fundera på om man verkligen gett den väg man valt i livet en ärlig chans. Har man verkligen försökt allt vad man har kunnat? Om man vet att man verkligen gjort sitt bästa, så kan det kännas så mycket skönare att gå vidare sedan, då kan man med gott samvete pröva på något nytt och då behöver man inte senare må dåligt när man tänker på tex tiden i gymnasiet.

Hoppas att någon av alla de vi räknade upp kan hjälpa dig - för så här kan du ju inte fortsätta att ha det! Vi är säkra på att alldeles bakom knuten väntar något som kommer att göra dig glad, entusiastisk, inspirerad och ge dig mål i livet. Kanske är det "bara" att ändra inställning till skolan, kanske krävs ett helt nytt vägval i ditt liv - oavsett så vet vi att någon av de vi räknade upp kommer att kunna hjälpa dig, för det är deras jobb! Lycka till, vännen, må bättre snart!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna