Självmord

Hej!

Tack för att du skrev in. Jag tror inte det finns något självmordssätt där man inte skulle känna någon typ av smärta. Vi är kännande varelser och biologiskt konstruerade för att kämpa emot döendet ända in i det sista (även om man emotionellt känner att man inte vill leva mera), om det så är med en kroppslig reaktion eller någon typ av mental/neurologisk reaktion på döendet. (I Schweiz är aktiv dödshjälp lagligt exempelvis för såna som har obotliga svåra sjukdomar och där har de självmordspoddar som ska vara någorlunda smärtfria - men inte ens de kan garantera att det kommer vara smärtfritt.)
En annan aspekt till självmord är att det alltid finns en ”risk” att man ”lyckas överleva" men i processen skadar sig själv allvarligt och exempelvis blir permanent förlamad i någon del av kroppen eller förlorar kontrollen över någon viss kroppsfunktion.

Självmord är inte lösningen om man lider. Lösningen är att gå och prata med någon och få hjälp för det man känner, eventuellt medicinering. Självmordstankar kan vara väldigt skrämmande och svåra att ha, men man behöver inte skämmas över dem eller skämmas över att söka hjälp för dem. Det är rätt vanligt att ha självmordstankar om man mår dåligt. Dessa tankar är symptom på mental ohälsa, vilket är något som drabbar de flesta av oss i någon grad i något skede av livet (alltså – inget att skämmas över).
Ett självmord kan man säga att är sista stadiet av en mental sjukdom såsom exempelvis depression. Detta är jämförbart med mera fysiska sjukdomar, ibland ”vinner” sjukdomen, exempelvis med cancer. Men det finns mycket mycket man kan göra före (både med psykiska och fysiska åkommor), för att bota sjukdomen eller hålla den så symptomfri som möjligt, men allt börjar med att man söker hjälp. Man borde inte se på det som något annorlunda att söka hjälp för sina mentala svårigheter som sina kroppsliga svårigheter, vi har utvecklat ett system där vi ska kunna hjälpa båda typerna. :) Människan är ett flockdjur, det är inte tänkt att vi ska försöka bära på allt själv. Vi behöver bolla våra tankar och känslor i andra.

Jag vet inte ifall du ställde denna fråga för att du bara allmänt var nyfiken på ämnet – men ifall du själv kämpar med självmordstankar är det viktigt att du berättar det för någon. Detta kan exempelvis vara en kurator, hälsovårdare, en förälder eller annan någon annan trygg vuxen i din omgivning. Det går också att själv boka en tid rakt till sitt lokala HVC, så kan de hjälpa en vidare därifrån. Berätta ärligt om vad det är du tänker på och försök var tydlig med att du vill få hjälp med dina tankar (by the way, vill påminna om att det är ett tecken på styrka att man vågar be om hjälp, inte ett tecken på svaghet). Du behöver inte på förhand veta exakt vad du ska säga eller vem du ska boka tid till, utan personalen på plats kan hjälpa dig genom att ställa de rätta frågorna. Människor som jobbar med mental hälsa är skolade att prata om också såna här ämnen, så du behöver inte hålla tillbaka om att berätta om självmordstankar.
Ett annat alternativ är att låta kommunens ungdomsuppsökare hjälpa dig att boka tider och sånt, om det känna förvirrande vart du ska ringa och du inte vill ta dina föräldrar till hjälp. Ungdomsuppsökarna hittar du genom att googla ”uppsökande ungdomsarbete” + din kommuns namn.

Genom att prata med någon utomstående så kan du få andra perspektiv på din situation, och nya lösningar. När man mår psykiskt dåligt så kan ens egen förmåga att hitta nya lösningar vara tillfälligt lite nedsatt, eftersom all energi går åt till att bara leva. Självmord kan då börja kännas som en sorts lösning, fast det inte är det. Om det känns som att alla dina krafter är slut och du inte kan kämpa mer så har du inte heller någonting att förlora på att testa att ta emot hjälp!

Det finns många som bryr sig om dig, även om det kanske inte alltid känns så när man mår dåligt. Ens eget huvud, ens egna tankar och känslor, kan bli lite overkliga ibland när mår dåligt, och säga saker åt en som inte riktigt stämmer. Det är också därför man kan behöva ha någon annan som hjälper en att reda ut det som pågår inuti en.

Det finns också många chattar och hjälpnummer för när man inte mår så bra. Jag förslår att du kollar in den HÄR listan med kontakter som vi på Decibel har satt ihop. Där finns många bra, exempelvis kristelefonens nummer.

Självmordstankar är ett tecken på att man inte orkar leva mera på SAMMA SÄTT som man just nu lever – vilket inte nödvändigtvis betyder att man vill dö, om det finns ett alternativ. Och det finns det!

Det kommer komma många fina stunder i ditt liv ännu, jag lovar! Ta dag för dag framåt, och om det känns för svårt, timme för timme – och våga söka hjälp. En dag kommer det kännas SÅ värt det att du orkade dig genom den här perioden. Tänk också på att du hittills har klarat av 100% av alla dagar i ditt liv fast det varit svårt, och ge dig själv en klapp på axeln för det!

Kram, Kix