Våld inom familjen

På den här sidan kan du läsa om: Vad räknas som våld?, Varför håller folk tyst om det?, Vad kan man göra? och Information om familjevåld samt hjälp och stöd

 Vad räknas som våld?

Kort sagt: att ge örfilar, slå, sparka, buffa/knuffa hårdhänt, skaka någon hårdhänt, slänga föremål runt sig eller på någon, lugga eller på annat sätt bestraffa fysiskt, riva i någons kläder, ta struptag, orsaka brännsår, binda fast någon, stänga in någon, hota, skrämma upp, kalla någon fula namn, hela tiden retas, ständigt nedvärdera och kritisera, ständigt strunta i någons välmående eller åsikter eller känslor, att pika eller förödmjuka någon, att utnyttja någon sexuellt, att inte ge mat eller andra livsnödvändigheter (som medicin) åt någon på länge, att lämna någon ensam, att medvetet smutsa ner eller söndra någons kläder eller saker, att göra någon berusad eller drogad, ta ägodelar av någon utan tillstånd, medvetet upprepade gånger göra sådant som sårar någon (både fysisk och psykisk smärta).

Här kan du läsa om vilken typ av våld och misshandel som är vanlig inom familjen. Där ges konkreta exempel på vad som räknas och inte räknas till våld.

 Varför håller folk tyst om det?

Det har tyvärr visat sig att våld inom familjen är vanligare än många kanske tror. Det tystas ofta ner av medlemmar inom familjen och kommer aldrig upp till ytan. Personer som utsätts för våld inom familjen kanske håller tyst om det för att man inte vill att kamrater och vänner ska få veta om det. Man vill kanske inte inte heller utsätta en familjemedlem för den skada och uppståndelse som en familjemedlem råkar ut för ifall man anmäler brottet. Det kan också vara så att personen som utsätts för våld själv känner skuldkänslor och därför tiger om saken.

De flesta VET nog att det de gör är fel, men att de till exempel slår kan bero på allt från egen enorm inre trötthet, stark irritation eller deppighet till alkohol-påverkan, problem på jobbet eller med ekonomin, att deras föräldrar slog dem när de var små eller på att de inte inser på allvar vad de gör. De kanske inte vill se sanningen i vitögat och då kan de reagera genom att inte låtsas om problemen, skylla ifrån sig eller bortförklara sig, de kan till och med bli ännu argare bara för att de har dåligt samvete. Det är inte alla som ens vet att det är straffbart att lugga, ta i örat eller ge örfilar (barnaga förbjöds ju i lag så sent som 1984 i Finland och föräldrar får ju inte mycket till föräldra-utbildning, det bara borde höra till allmänbildningen att veta det). Och om tex pappa slår, så kan mamma vara rädd för att det ska bli värre om hon säger något. Hon kanske är rädd att det ska leda till skilsmässa/separation, kanske rädd för att inte klara sig ekonomiskt då, kanske rädd för att själv bli slagen, kanske rädd för vad folk ska tycka, kanske ändå älska sin man och inte vilja se hans fel och brister...

Ovannämnda situationer är lösryckta exempel på varför familjemedlemmar som utsätts för någon typ av våld inte kanske anmäler brotten till myndigheterna. Hur som helst är det viktigt att komma ihåg att våld inom familjen enligt lag är brottsligt och att det i högre grad borde anmälas till polisen.

Av de personer som slår en familjemedlem är det ytterst få som gör det bara en gång. Man kan jämföra det med att lära sig cykla utan att hålla i styrstången. Tröskeln att göra det första gången är ganska hög, men då man lyckats med det en gång är det mycket lättare i fortsättningen! Om till exempel pappa slår mamma, så är situationen redan så allvarlig att han behöver hjälp. Den hjälpen får han om fallet anmäls till en socialarbetare eller till polisen i och med att då är det inte längre enbart en sak mellan mamma och pappa. De kommer att få hjälp.

Det att vuxna grälar och ibland är osams hör till alla familjer, men det är aldrig normalt att föräldrarna slår varandra eller sina barn.

Vad kan man göra?

Berätta!

Alla personer som ser eller får veta att det utövas någon typ av våld i en familj (det kan vara en kompis, granne, mormor, lärare, ungdomsledare, sporttränare, slumpmässig förbipasserande, vem som helst) är skyldig att meddela myndigheterna om det. Det är en mänsklig rättighet att inte utsättas för våld, men det är också en mänsklig skyldighet att se till att våldet inte fortsätter.

Om du är ung och blir misshandlad själv hemma, eller vet att din kompis blir misshandlad hemma, så måste du berätta åt någon. Du ska inte hålla tyst om det. Håller du tyst till exempel om att storebror eller kompisen eller grannen blir misshandlad är du på sätt och vis medskyldig, åtminstone moraliskt sett. Det värsta är att våldet brukar bli värre och grövre med tiden, så att göra något åt saken så tidigt som möjligt är jätteviktigt!

Det är aldrig barnets ansvar att göra något åt saken, reda upp situationen eller göra så att våldet slutar, det är alltid de vuxnas ansvar. Men för att de vuxna ska kunna ta sitt ansvar så måste de ju få veta om att problemen finns.

Om du inte kan tala med din mamma eller pappa (eller mormor, äldre syskon, pappas nya fru osv), så är det lättaste sättet för dig att göra något åt saken att gå till skolkuratorn eller hälsosystern i skolan. Du kan också gå till någon annan vuxen, bland annat till någon annan som är anställd för att jobba med barn och unga, tex en ungdomsledare, socialarbetare eller en lärare i skolan som du har förtroende för. Alla de här personerna vet hur man ska handskas med en sådan här situation och kommer att ta dig på allvar och försöka hjälpa dig - det ingår i deras jobb att ta hand om dig. Tro inte att "socialen kommer och tar dig ifrån dina föräldrar" ifall du pratar med tex en kurator eller socialarbetare! Alla myndighetspersonerna kommer att göra allt de bara kan för att du (eller den person som blir misshandlad) ska få det så bra som möjligt hemma med dina föräldrar. Det är det absolut sista alternativet när alla andra lösningar är prövade. Men för att kunna hjälpa måste de veta om att problemet finns!

Vad händer sedan då? Här kan du läsa mer om HUR du kan få hjälp. Vad gör de när du berättat?

Information om familjevåld samt hjälp och stöd

Våld inom familjen är allvarligt och det finns idag relativt bra hjälp att få ifall man drabbas, förutsatt att man vågar ta steget att söka hjälp.

Brottsofferjouren finns till för att hjälpa personer som utsätts för bl.a. våld inom familjen. Klicka här för att länka dig vidare till Brottsofferjouren på Internet. Det går också att kontakta Brottsofferjourens distriktsbyrå i Vasa på tel.nr. 06-3196607.

Evangelisk-lutherska kyrkan har även samlat en massa hjälp och stöd om familjevåld här.