(Säger redan nu att innan ni börjar fundera på det jag skriver så borde ni läsa slutet. Slutet är typ det viktigaste så..)
*Jag är en kille på 16 år. Sedan jag var ungefär 8 har min pappa misshandlat mig, så fort jag har gjort något fel så har han slagit mig. Om jag har gjort något värre, som att kasta stenar genom fönster eller något så har det bara blivit värre. Inte nog med att han då har slagit mig, han har skurit mig med spegel-skärvor. I skolan är jag en av de värsta, jag stör på timmarna och hotar andra om dom irriterar mig. Jag har en vän, min bästa vän, vi har känt varandra så länge jag kan minnas. Utan honom skulle jag inte ha klarat mig såhär länge. Jag bryter snart ihop, pappa har bara blivit värre. Med tiden har det blivit så illa att jag inte ens kan se en spegel utan att få panik. Är det kanske en fobi? Jag vet inte. Men jag klarar inte av att se speglar. Fönster tål jag, slänge dom är hela. Inte en enda spricka. Jag är livrädd varje gång jag kommer hem, jag gör något fel nästan varje dag. Jag vet inte hur mycket mer jag klarar. Min pappa haetar mig, jag vet det, jag ser det. Jag hatar allt, utan min vän skulle jag inte ha överlevt. Jag fick nyligen veta att jag var adopterad också, det kom som en rejäl chock. När jag frågade av min pappa om det var sant så fick han ett raseri utbrott, vilket ledde till att han tog fram spegel biten igen.. Jag hatar honom. Jag hatar det här livet...*
Så.. Där var lite kort, och stressa inte upp er det minsta över det här, jag behöver bara lite tips! :D Pojken heter James, och han håller på att rasa ihop. Jag vill typ veta vad en skol kurator eller psykolog skulle säga till honom, för jag skriver nämligen en liten novell ^-^ Det är lite fantasy med i novellen, men det är inte mycket..
Wooh.. Tack och lov att man inte är James O.o jag tycker synd om min huvudkaraktär..
Little Writer
Hej Little Writer!
Pust, klart att vi hann börja läsa och tro att det var på riktigt! Satte hjärtat i halsgropen...
Men härligt att du skriver noveller! Det är ett strålande bra sätt att både får utlopp för kreativ energi, öva på att uttrycka sig och fundera igenom svårare problem som folk kan ha här i livet. Fortsätt med det! Kanske du till och med kunde gå med i någon skrivargrupp eller liknande - det brukar kunna finnas sådana via vuxeninstitut, arbisar och liknande? Där kunde du få bolla både själva skrivandet och innehållet med andra skrivintresserade.
Tyvärr vågar vi inte skicka din fråga till någon av våra skolkuratorer eller psykologer, för vi vill inte överbelasta dem. Eftersom de deltar frivilligt och på egen tid med att svara på frågor från Decibel, så "sparar" vi dem till de verkliga svåra frågorna. Skulle James vara verklig så skulle vi också känna oss lite handfallna och okunniga, han har verkligen svåra problem. Men kanske du kunde få hjälp med din fiktiva karaktär av någon kurator, psykolog eller annars kunnig människa du känner - tex skicka ett mejl till din skolas kurator med texten och fråga om hon kan ta sig en titt på den? Försök i alla fall.
Och fortsätt skriva! Kanske vi någon gång ramlar över storyn om James och får läsa hur den slutade?
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar