Det är inte lätt att fixa.
Jag är Underviktaren :) ni minns mig säkert från Paino?
Hon som var och skrev frågor ofta och som ni skickade till kuratorn?
Ja, jag for gratis till folkhälsans näringsterapeut.
Jag fick en del tips som jag ska försöka uppfylla.
Jag väger ca 44 nu så gått upp 3-4 kilon under sommaren.
Men...
ni kan väl gissa varför jag skriver? (om ni minns xd)
Simningen.
Jag vill sluta.
Jag årkar inte och jag vill inte.
Men jag "måst"
Träningarna har blivit längre...
(vi kmr att få nya på hösten men jag gissar att de är samma fas andra dagar. Vi kanske får en fjärde tid. Det vill jag inte ha! För mig räcker 3! inte 4! Det blir för jobbigt!!!)
Och som jag har skrivit fryser jag.
Vi får inte duscha varmt i duschen.
Och inte med simdräkt.
Man får träningsförbud om de ser en.
Då måste man till bastun men då är man TORR och det är MYCKET värre!!!
Ja.
Söndagsträningen... den hämska... blev till 2 1/2 TIMMAR!!!(+ gy i en halvtimme men det är torrt)
förr var det 2 timmar(+gy)
Och jag klarar ju inte ens det!!
Asså ja böri gråt för att jag är så rädd!
Gymppan tar ju stor energi också!
Så de hjälper ju inte ett skit att äta 10kg där före. När man endå måste vänta 2h innan man kan träna säger de.
Ja, jag har mellanmål men den energin far bort efter en kvart eller något.
En halvtimme är JÄTTE mycket i simning!
Man hinner simma flera 100 meter.
För mig räcker en timme.
Men nu har den träningen fått en halva till.
Förra gången jag var och simmade på en söndag.
Ljög jag att jag hade ont i magen.
Faktiskt hade jag ont i näsan pga simglasögonen och hade inte lust med simningens halvtimme.
Dels för att jag var rädd.
Min mamma påpekade att allt (det här med kurator o allt det där) hände efter spysjukan.
sant....
Jag klagade inte lika mycket då.
Jag simmar för att hålla upp konditionen.
Men det är inte jag något mera....
Jag kan ju inte börja något annat som... jag är ju rätt gammal redan.
Träningarna kommer att bli mer.
Tiderna kommer att bli mer.
Jag kommer att frysa mer.
Jag kommer att få kommentarerna igen.
Ingen annan fryser lika mycket som jag.
Ingen annan skakar som en jordbävning.
Ingen annan förstår.
Jag har sakt till lärarna: Gå till bastun :)
-.-
NEJ.
Så det enda jag kan göra är att ljuga och ljuga (är säker på att jag gör det när jag inte årkar, de kan ju inte släppa någon hem för att man inte årkar varje dag -.o)
Sen äta och äta.
Jag vill inte. De känns som allt sitter på mig.
Ätätätätätätätätätätätätätät
De finns som inget att göra.
Men att äta är skit jobbigt!
Jag hatar att äta när jag inte är "hungrig"
Allt sitter som på mig.
Allt ska pressas på mig.
Säkert finns det andra underviktiga
Men att vara utan ca 10kg är inte lätt att få upp.
Andra tkr att det är skit roligt o ba: ÄNTLIGEN TRÄNINGAR!!! :DDDD OMG!!!!
och jag ba:
NEEEEEEJ!!!!!!!!!jag vill inte, jag vägrar!
Började gråta när jag såg träningstiden.
Det är inte roligt att simma något mer.
Om man klagar att man fryser hamnar man först.
Det hjälper inte ett piss att simma 400 meter.
Man får inte varmt!
Om man har kallt har man det!
Asså, inte försvinner domnaden från min tumme genomat utsätta den för mer kallt.
Man far kanske snabbt i vattnet och bloder pumopar mer eller något.
Men int hjälper det.
Och aldrig hjälpt.
Och minst att vi står o babblar o sen ba: jaha, annika fryser! Nu ska du simma först och 1000000 meter :)
Det hjälper inte ett skit.
Man blir bara tröttare.
Man förlorar energi.
Och utan energi får man inte den "värme" lärarna inbillar sig att man får genom att simma tusen meter.
(Ja, jag överdriver. Vi simmar typ högst 400m utan paus. Förr iaf.....)
Jag skulle bara vilja sluta med det. Men då blir man soffpotatis som jag varit hela sommaren.
Jag blir asglad om jag får den lilla minsta anledningen att hoppa över simningen.
Asglad.
De: jaha, nu har vi tävlingar :)
Tävlingar är väl bättre... men då ska man gasa på ist. Och sen starterna...
Är känd som "magplaskaren" i min grupp.
Fick hela tiden dem förr. Det har lämna
jag är rädd för att starterna.
Jag HATAR när vi måste ta typ 100 starter!
Ja, övning ger färdighet men näe.
Magplask.
Sen då de ska reta mig för de också.
Om man ser en yngre göra att magplask med typ knäna vikta ba "annika hopp"
Det är inte roligt.
Spec inte när jag gick igenom det.
Skulle kunna börja med badminton.
Men det har ju säkert något negativt att berätta.
O jag kan ju inte gå upp 10kg på mindre än en vecka.
De känns förjävligt att underviktare ska behandlas orättvist.
Överviktiga kanske... är långsammare??
Men de har ju fullt med energi o fett.
Allr ha blivi skit sen man inte får duscha varmt.
Pga det fryser jag nästan fortare.
De hjälper ju inte att sitta här o tycka synd om sig själv men det funkar ju inte att tvinga sig att äta.
Det finns inget som funkar.
Simning är helt klart inte gjort för såna som mig.
Jag vill värkligen inte simma.
Jag hatar det just pga: starterna och frys.
Som vafan ska jag gö under 2 1/2 timme när jag kan bara värma händerna med kranvatten!!?
Jag vill inte!
asså ja fattar inte vf jag gråter men det är så hämskt!
Jag kanske inbillar mig att det är så här hämskt.
Jag kanske inbillar att det är världens undergång men det är inte trevligt!
Jag har ju redan fått kommentarerna från simingen som spökar för mig.
Det är inte lätt att komma upp i vikt
Fastän ja gått upp 4kg hjälper det inte ett piss! o ja vet inte hur mycket jag har växt heller.
Det bara går inte.
För... jag har sån jävla stor press på att äta.
Och ingen simmare förstår mig och kan hjälpa.
Df får man ju MER press på sig! Asså...
vill värkligen inte
Hej igen, Underviktaren!
Men sötis, vad jobbigt att du ska ha sådana där problem med träningen. Får vi säga vad vi personligen tycker här? SLUTA! Om man ser riktigt objektivt och simpelt på din fråga, så lyser en sak igenom: du mår inte bra av den hårda träningen. Inte bara fysiskt, att du fryser och använder en massa energi på träningen som du skulle behöva för att nå en hälsosammare vikt och må bra med. Men också psykiskt, att du har ångest inför träningarna, känner dig tvingad att ljuga och har dåligt samvete för det, att träningarna jobbar mot din önskan om att gå upp i vikt vilket säkert känns knäckande... Du mår inte bra av att träna så där mycket!
Och varför "måste" du? Vem är det som tvingar dig? Är det verkligen bara du själv eller är det tränares eller föräldrars önskemål du följer nu? Är det någon annans vilja du böjer dig för? Vad vi menar är: kanske var det din dröm från början, men håller orsakerna ännu idag? Varför simmar du idag? Vad vill du med det? Jo, man måste jobba hårt om man vill tävla, prestera och klara sig bra inom sin gren, det har du säkert hört under varendaste träning sedan den allra första simträningen. Det tjatet kan bli som inetsade tankespår i hjärnan. Men vill du verkligen tävla? Nu verkar du ju inte njuta det minsta när du simmar - var det inte meningen att det skulle vara kul och skönt för både kropp och knopp? Är det inte därför man håller på med en sport i grunden? Igen: Varför simmar du? För om du egentligen inte längre vill och nackdelarna väger mer än fördelarna... Kan du inte ta en paus? Från tävlandet och tillhörande hårda träningar i alla fall?
I våra öron så låter det - och har låtit i dina senaste frågor - som om du skulle behöva koncentrera dig nu på att må bra både till knopp och kropp. I våra öron låter det som om simningen och tränarna har precis motsatt effekt, de får dig att må sämre. Just nu åtminstone. Skulle ett paus-år vara hela världen? Kan man inte börja träna hårdare igen senare och ändå komma upp till en bra prestationsnivå igen? Just simning är en sportgren där du använder enorma mängder energi, eftersom du höjer pulsen, använder alla muskelgrupper och behöver värme för att kunna prestera. Kanske just simning är en av de värsta grenar du kan hålla på med när du vill gå upp i vikt och motverka nackdelarna med undervikten? Motion mår alla bra av, vi får en massa lycko- och må-bra-hormoner i kroppen av det som gör oss både gladare och friskare. Men kunde du byta ut åtminstone en del av simningen mot tex gym istället? Du nämner själv badminton. Om det skulle vara roligare att utöva det istället tycker vi att du kan byta gren. Badminton är en bra motionsform, men du bränner också mycket energi då du spelar. Kom därför ihåg att äta ordentligt, det är halva träningen. Du skriver att du simmar för att hålla upp konditionen - men det kan du ju på tusen andra sätt, eller hur? Något sätt som känns roligare och blir glad av och som inte är så påfrestande på kroppen och som inte använder så mycket energi? Varför i hela friden skulle du vara för gammal för att börja med något annat? Såg du inte artiklarna som det var så mycket rabalder om att statistiken visar att de som börjat med en sport som över 15-åringar klarar sig lika bra i internationella tävlingar som de som hållit på sedan de var 4 år? Och vad är det egentligen du kräver av dig själv - att bli elitidrottare eller bara att ha ett hälsosamt och givande fritidsintresse?
Slutligen angående mellanmålet. Ofta äter man inte nära träningar eftersom risken att man börjar må illa är överhängande. Klarar du av ett mellanmål nära din träning utan att må illa? Om svaret är ja, kan du bra äta något innan.
Kan du ännu diskutera det här med kuratorn, dina tränare, dina föräldrar osv för att höra deras åsikter - för vi kan bara säga våra egna och vi är inga träningspsykologer. Men var ärlig när du talar med dem, berätta precis hur du känner dig. De vill ju garanterat inte heller att du ska må mentalt dåligt av träningen! Lyssna till din kropp och din egen vilja och så följer du dem. Ta hand om dig själv och gör det som behöver göras för att du ska må bättre!
Stoooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och André
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar