sura tanter -.-

Hej!

Jaaaa-a du, varför måste vissa vara så elaka och negativa?!? Det verkar ibland som om det skulle finnas ett alldeles speciellt släkte människor ibland oss, folk som ser ut precis som alla andra, men som alltid KLAGAR! Ska säga att det inte alltid är tanter och inte alltid i parker, utan de kan finnas varsomhelst närsomhelst och klaga om vadsomhelst. På skällande hundar, på mögliga jordgubbar i butiken, på att grannen använder deras privata väg när han ska till sin skog för att hugga julgranar... Visst kan alla bli lite störda på tex mögliga jordgubbar, men det är sättet de här vissa människorna SÄGER det på, som gör oss andra så himla obehagliga till mods. Och deras kroppsspråk och tonläge... Och så blir vi mottagare ledsna eller skamsna (fastän vi kanske inte alls gjort något fel) eller arga tillbaka eller så undviker vi samma situation eller människa i framtiden...

Höh, de här vissa människorna borde nog gå en kurs i självinsikt och kroppsspråk, så att de fattar hur illa deras ord kan såra... Och en kurs i att allt inte alltid bara handlar om dem och deras rättigheter och hur man ser saker ur andras synvinklar och tar hänsyn till andra...

Men vet du, enligt vetenskaplig forskning om hur hjärnan och hormoner i kroppen, så påstås det att när man kritiserar, klagar eller är elak, så frigörs faktiskt MER njutnings- och belöningshormoner i hjärnan än när man är snäll, berömmer eller hjälper! Underligt - fattar faktiskt inte hur Moder Natur tänkt ut det där? Men det kan förklara varför vissa människor verkar få liksom en kick av att klaga och gnälla, vara elaka eller oartiga.

Eller så har ingen någonsin sagt till dem när de har den där klago-rösten att nu får de bara en negativ reaktion av den de klagar på. Att ett annat sätt att förmedla sitt klagomål kanske kunde ge en mycket bättre reaktion. På sätt och vis kan man påstå att de inte blivit uppfostrade på ett uppmuntrande och människovänligt sätt och kanske alltså inte vet hur man ska säga till snällt åt nån? Kanske deras mamma också var en sådan där gnällkärring? Kanske har de fullt med dåliga erfarenheter - då deras klagomål inte lett till någon positiv förändring? Kanske har de fullt med fördomar om tonåringar, eventuellt för att de är lite rädd för de där oberäkneliga, högljudda och "ouppfostrade" tonåringarna som bara svär, kör omkring med sina mopeder som om de äger hela världen och tjuvröker så att det blir fimpar i sandlådan som bebisar kan äta upp. Och så drar de alla över en kam och blir arg på er utan att/innan ni ens gjort något fel...Who knows?

Vårt råd är faktiskt ändå att du inte ska ta åt dig. Det är inget fel på dig som tonåring. Ni gjorde inget fel i sandlådan. vi förstår hur obehagligt det kändes - och att du troligen mår dåligt nu när du läser det här, bara för att du minns hur hemskt det kändes. Men vännen, det är nu bara sådana här saker som händer. Som man måste lära sig leva med. Lite kan man såklart försöka göra världen till en bättre plats både för sig själv, för andra tonåringar och för gnälltanten, tex genom att säga till med vänlig röst att nu när hon använder gnällrösten så blir ni ledsna och att den funkar som omvänd psykologi, så att den primitiva delen av er skulle vilja göra något illa åt sandlådan bara för att ge igen. Kanske tar hon åt sig och klagar mindre elakt nästa gång. kanske kan hon inte ta åt sig och blir bara värre. Men ni har gjort vad ni kunnat och handlat korrekt och mer än så kan ni inte göra.

Undras om gnällkärringarna egentligen är ufo-varelser som kommit till jorden förklädda till vanliga människor och vars plan är att förstöra mänskligheten inifrån genom surt klagande och "ilakheiter"?...

Hälsar ungdomsinformatören Liselott