Jag vet inte om jag gillar honom eller inte

03.10.2012
För några veckor sedan gick jag förbi en kille i skolan som såg, verkligen SÅG mig och jag minns att det kändes som att ingen någonsin hade sett mig förut men att han gjorde det, och det kändes väldigt bra. Efter det har jag som flugit på moln, och jag har tänkt på honom exakt hela tiden för han var så snygg, men samtidigt var jag av någon oförklarlig anledning livrädd för honom. När vi gick förbi varandra i skolan log vi alltid mot varandra och jag kunde känna mig lycklig resten av dagen av hans leende. Till sist tog jag mod till mig och lade till honom på facebook, och vi har pratat där några gånger den senaste veckan och jag har bara tyckt mer och mer om honom och han verkar rätt intresserad av mig också. Än så länge låter allt bra, va? Nu kommer vi till problemet. Idag stod han utanför skolan när jag hade slutat och väntade på mig. Jag var inte beredd på att se honom där och det var första gången vi pratade irl. Plötsligt kändes allt bara pinsamt och obehagligt, och jag kände att jag helst av allt ville sticka därifrån och aldrig komma tillbaka. Jag kände inte samma "flyga på moln" känsla som alltid innan och jag tyckte inte att han var så snygg längre. Efter det har jag varit väldigt osäker, för jag har ju sett honom många gånger förut i skolan och då har jag tyckt att han är typ den snyggaste killen jag någonsin sett. Och jag tycker mycket om att prata med honom över facebook och sms. Vad är egentligen skillnaden? Eller kände jag bara så för att vi inte riktigt kom på något att prata om när vi ju inte har pratat irl förut? Jag mår verkligen jättedåligt över det här för ibland känner jag att han är den "perfekta" killen och ibland känner jag att jag önskar att jag aldrig hade tagit kontakt med honom. Vad är det för fel? Är jag inte kapabel till att älska?

Icke-älskaren?
23.08.2013

Hej!

Oooja, vi minns precis hur det känns när känslorna leker berg-och-dal-bana med en. Ena sekunder skyhögt bland molnen, nästa nattsvart tvivlan och osäkerhet. Och fastän man häpnar över sig själv och undrar ifall det är normalt, om man själv är normal och om man alls är kapabel till något normalt (som du nu undrar om du alls kan älska), så ÄR det här verkligen nromalt när det kommer till förälskelse. De här känslostormarn är ett av symptomen på intresse/förtjustning/förälkselse, fastän man oftare talar om de mer positiva symptomen (som fjärilar i magen och sväva på moln). Även det nattsvarta hör till - man blir oftast minst lika osäker, nervös, skitskraj och känner nästan avsmak för alltihopa som man blir rosaskimrande och sprittande lycklig. Förälskelse är att överreagera åt alla håll och kanter och dessutom överanalysera och tolka allt svartvitt, typ "jag är säker på att han gillar mig också, jag är Kungen" för att i nästa sekund "neee, han haaatar mig nog, jag vill bara dööö".

Så vi gissar att det var vad som hände när ni träffades irl. Dina känslor svängde tvärt neråt av ren och skär nervositet, osäkerhet och rädsla när du plötsligt ställdes framför honom oberedd och ur kontext. Du hade inte en chans att "förebreda" dig som du ändå hinner göra både på fb och per sms, där hinner du ju tänka ut vad du ska säga, där är allt mycket "plattare" (bara text och kanske smileysar, inte kroppsspråk, miner, tonläge osv) och du kan gömma dig bakom tangentbordet. Tidigare har du också hållit honom på armlängds avstånd, men nu kom han dig nära, det blev verkligt. In REAL life! Okontrollerbart, oförutsägbart

Men vännen, det är inte farligt. HAN är inte farlig. Du blev bara lite chockad och skraj, gissar vi, och kom utanför din egen comfort zone. Döm inte ut den här killen bara för det. Och döm inte ut dig själv bara för att du "halkade" lite. Inte kapabel till att älska - pyttsan! Det är helt okej att sätta hjärtat i halsgropen så där emellanåt. Det som INTE är okej efter det är att totalt fega ur och hitta på ursäkter. Att du nu tänker att du aldrig borde ha tagit kontakt är just sådant där mesigt och fegt prat, anser vi, och sådant som brukar leda till att man fortsätter gå ensam, olycklig och bitter. Kärlek handlar om MOD, att våga ta chanser och utsätta sig för risker. Det finns nog ingen dumpad, olycklig och sårad som i grunden ÅNGRAR kärleken. Varje kärlek är värdefull, även om den inte höll livet ut.

Så upp med hakan, ut med bysten och sätt ett leende på och så går du fram och pratar med honom! Det gamla utnötta Carpe Diem har inte dött ut just för att det är sååå sant!

Stooor kraaaam - och skriv jättegärna in igen och berätta hur det gick!
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Haj! Jag och min kille har varit tillsammans nu i över ett år. Vi är ännu unga. Innan jag och min pojkvän blev tillsammans var han en ”player” och det verkade som att han hela tiden måsta ha någon vid...
Läs mera

Hej! Min kompis skickade min snap till en kille han lade till mig. Sen skickade hon till honom att jag är intresserad va honom. Han sa att han hade ett gott öga till en kvinna men det är komplicerat. ...
Läs mera

Jag tycker detta är lite skämmigt, men är daddy issues en riktig sak? Jag har aldrig känt min pappa eftersom han stack när jag föddes och jag känner typ mig attached till varenda kille som ger mig upp...
Läs mera