Olyckligt kär

Hej!

Oj jisses... Jaaaa du... Det var komplicerat. Som alltid så önskar vi nu att vi hade den där magiska kristallkulan och kunde se precis vad som rör sig i den här "långvariga kärlekens" hjärna och hur er framtid kommer att se ut. Men det är det knepiga med kärleken, den är så oförutsägbar. Man har inga garantier - man vet inte ens vad man själv kommer att känna om en vecka - och ingen aning om någon annans känslor. Dessutom så tenderar man ofta, när man är kär, att överanalysera och överreagera och tolka minsta lilla tecken till antingen bu eller bä. man blir överkänslig för allt som har med den personen att göra och det gör ofta att allting blir mycket värre i ens egen hjärna än vad det på riktigt är.

Tex nu att han flirtar med dig. Tänk om det är så enkelt att han flirtar med dig för att han är intresserad av dig? Men då blir du säkert med det samma rädd att det inte stämmer, att du missförstått, eller att han bara skämtar med dig eller att han flirtar med alla. Och om han verkligen tycker om dig, så kanske du ändå blir livrädd att det ska gå över, eller att det kommer att skita sig, eller att han blir besviken när han lär känna dig närmare, eller att han ska krossa ditt hjärta... Förstår du vad vi menar med överkänslighet? Det känns aldrig så enkelt och simpelt att man lätt och ledigt kan tex flirta tillbaka eller satsa och se vart det leder. Man har liksom investerat så mycket emotionellt att det är nästan omöjligt att inte bland annat förvänta sig för mycket, bli sårad för minsta lilla... Du har varit kär i honom i 3 år nu, tänk vilken tid och energi du redan satt på att drömma om honom.

Men därför kanske du också borde våga satsa? Ta chansen ordentligt en gång, ta steget och våga göra något åt saken? På sätt och vis har du redan "fegat ur" i 3 år, vilket du säkert ångrat, "varför vågar jag aldrig göra något?" Jo, du är säkert rädd att få nobben och tvingas se honom resten av skolåret ändå. Men kärlek handlar om mod. Vill man vinna något, så måste man våga spela. Man måste våga ta chanser och utsätta sig för risker. Skiter det sig, så behöver du i alla fall inte längre ångra och undra "what if". Och då har du i alla fall växt som människa och kan vara stolt över dig själv, du vågade fastän du var rädd. skiter det sig, så har du en chans att gå vidare. För nu har du ändå varit "fast" i honom i 3 år, om du slutligen får ett klart svar och det är negativt, så öppnas ju möjligheterna för tusentals andra killar att göra dig lycklig. Och om det lyckas...;D? Då kanske du är lycklig och kär resten av skolåret? Så konfrontera honom f2f. Du skriver att han inte svarar på dina meddelanden? Nå, det kan finnas många orsaker till det - men frågar du honom ansikte mot ansikte, så är chansen större att sanningen kommer fram, att han ärligt svarar det han känner för dig. Vill du så väntar du på något lämpligt tillfälle, typ nästa dans/disco/gång ni träffas ute på byn osv - är alla runt er på lite festhumör så brukar det kännas lättare att ta sådana här steg. Gör det inte alltför komplicerat för dig själv och tänk på att det inte finns något perfekt tillfälle, bara eventuellt bra tillfällen. Det är bara att dra ett djupt andetag, blunda och hoppa!

Sedan angåned de här kompisarna till ditt ex: skit i dem. De har ingen betydelse. De gillar att retas med dig för att du reagerar på det. Kanske hukar du dig och ser allmänt störd ut, kanske ser du ledsen ut - på något vis visar du säkert att deras kommentarer sårar dig. Så sluta! Sluta bry dig om dem. Låtsas som att de är surrande flugor eller barnrumpor som tycker det är kul att säga snuskiga ord. De kommer att sluta om de inte får någon respons av dig. Då är ju deras "skämt" inte längre roliga. Säg åt dem att skaffa sig egna liv om inte annat, så att de inte behöver vara så himla intresserade av ditt! Säg att de kan se på såpoperor om de är så där sjukligt intresserade av andras liv. Säg åt dem att skaffa egna flickvänner så att de har något att tänka på. För innerst inne vill de också ha kärlek och ett sätt att hantera avsaknaden av kärlek är att jävlas med sådana som har den eller känner den. För dem var det säkert nästan skönt att se dig sviken och ledsen - ungefär som att om någon skulle ha en jättedyr telefon och den skulle gå sönder, både lättnad att slippa avundas och skadeglädje.

Så, upp med hakan, räta på ryggen, sätt på ett leende och gå och fråga honom om ni ska träffas! Eller något! Vad som helst, bara du gör något! Det är vår åsikt!

Vi håller tummarna för dig - och skriv jättegärna in igen och berätta hur det gick! Stor kram, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna