Detta problem gör mig så ledsen att jag inte vet vad ja ska göra? borde jag inte få ha en pojkvän då? Ja har hittat den "rätta" känner jag, som jag vill spendera mitt liv med. Men jag får inte vara tillsammans med den jag älskar och bara av den orsaken att min mamma tycker att jag är för ung. Jag förstod om de inte tyckte om att jag bytte pojkvän med 1 veckas mellanrum men nu har de ju inte någon orsak när det gått månader? Borde jag inte få vara tillsammans med någon som gör mig så lycklig? som jag passar så bra med att alla mina bekanta märker hur jag svävar på moln. Har haft det här proböemet nu i 2 månader å jag orkar inte mer. Förut fick jag inte ens vara brevid honom eller prata med honom. Jag vet på riktigt inte vad jag ska ta mig till. Min syster som nu är 27 år hade också samma problem. Hon var i min ålder när hon hittade sin pojkvän ( fortfarande samma person, de har varit tillsammans i 11 år nu) Min syster fick också stå ut med den här skiten. Fast nu är det kanske lite värre för mig. Det är liksom förbjudet för mig att vara med honom. Min mamma tror ju att Klas och jag bara är vänner för tillfället. Och det är förbjudet att bli något mer.. hon har flera gånger sagt att Klas inte är tillräckligt bra för mig och att förhållandet aldrig kommer att hålla livet ut. Att han utnyttjar mig å aldrig skulle vänta tills jag fick ha en pojkvän för mina föräldrar. Det gör mig väldigt ledsen att jag inte får vara med den jag älskar mest och att jag hela tiden måste höra att vårat förhållande är dömt att misslyckas å inte kommer att fungera. Jag själv tycker inte det är så med tanke på att min Klas är så perfekt, eller är jag blind? Är jag kär i kärleken? Jag tycker iaf att vi har det så bra att de ska fungera. Förstår är jag ju ganska ung men det finns ju flera som hittat sin livs kärlek i min ålder och det känns faktiskt som jag har hittat den rätta. Jag kan ju tillägga att det är hur många som helst i min by som har pojkvänner också ju och inte är det ju något konstigt med det? som sagt är det ju flera som hittar sin livs kärlek i tonåren också. Så min fråga är varför kunde de acceptera min förra pojkvän men inte det här? varför får jag inte ha en pojkvän nu? Det är inget fel på Klas han vill bara gott och väldigt exemplarisk och folk brukar gilla honom i allmänhet. Jag har alltså ingen pojkvän som ger mig dåligt umgänge eller något så det är inte problemet. Hoppas jag får ett riktigt bra svar av er och att ni har några bra tips. Tack i förväg.
Hälsningar från en flicka som går på nian.
Hej vännen!
Oj vad jag har tänkt mycket på din fråga sedan den kom. Men det är rusning på frågor på Decibel just nu och nu ska vi iväg på utbildning i 2 dagar - och din fråga är värd ett genomtänkt svar. Vi ska se ifall vi hinner svara ikväll eller i morgonkväll från hotellet. Snälla orkar du vänta lite till på svar? "Klas" är garanterat värd väntan, så vi återkommer så fort vi bara kan, okej?
Kram, ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Här kommer åtminstone några tankar:
Jag kan förstå att det känns jätte orättvist. Bara för att din mamma blev gravid så tidigt behöver ju inte samma sak hända dig, för jag misstänker att en stor del av hennes oro bottnar i det. Hon är rädd att du också ska bli gravid och fast hon helt säkert inte skulle vilja vara utan varken dig eller din syster så kan det ju hända att hon gärna skulle ha varit lite äldre när hon blev mamma.
Det kan ju vara saker som att hinna studera till drömyrket eller något annat som kanske blir ogjort om man får barn väldigt ung.
Men som sagt var det är ingen ursäkt för att hon beter sig som hon gör mot dig. Precis som du skriver måste ju också du få vara lycklig och känna att du får vara med killen i ditt liv. Förresten så vet vi ju aldrig om ett förhållande varar för evigt eller inte, ingen skillnad om man är 15 eller 28. Såklart tror vi alltid att det ska vara för evigt, annars skulle det ju inte vara någon idé att påbörja ett förhållande. Inte kan man ju gå omkring och tänka att nåjaa, det här kommer ju inte att hålla men.....
Vårt råd är nog att du ska försöka prata med dina föräldrar, vi vet att det kan tänkas vara jätte jobbigt och omöjligt. Men för att ni ska komma vidare i det här tror jag att det är enda sättet. Försök förklara vad du känner och att Klas är en fin kille som verkligen bryr sig om dig. Berätta att de kan lita på dig, du kommer inte att bli gravid, osv. Dina föräldrar borde få lära känna Klas, men det ska kanske ännu gå en tid innan de är redo för det. Nu måste jag rusa, men vi fortsätter lite senare. /Sanna
Hej igen!
Jo, jag håller med allt som Sanna redan skrev, framförallt det att du borde diskutera det här med dina föräldrar. Sätt dig ner med dem och förklara hur du tänker och känner så lugnt och sakligt som du bara kan. Försök att inte bli alltför känslosam eller anklagande eller upprörd - de vill ditt bästa, men poängen är att få dem att förstå att du själv såklart också vill ditt eget bästa och därför är ansvarstagande och förnuftig. Försök förklara att visst är du kär, men att du för den skull inte blivit dum i huvudet utan nog kommer att ta hand om dig själv på bästa sätt.
När man är kär, så är det så klart lätt att drömma om framtiden och se allt genom rosafärgade glasögon. Man VILL att det här ska vara Den Stora Kärleken som håller för alltid, för det är så man känner det. Därför söker man oftast alla möjliga "bevis" man bara kan på att det här nog är Den Rätte, hur väl man passar ihop och hur underbar han är. Det hör helt enkelt till när man är nyförälskad. Men egentligen så spelar det inte så stor roll tex hur bra man passar ihop. Man skulle kunna vara lika förälskad fastän man inte alls tex passar ihop. Och det är okej, känslan av att älska/vara kär i någon är tillräcklig i sig själv och det är den som kan göra så att man FUNKAR ihop, till och med mot alla odds och trots alla hinder. För att båda vill att det ska funka för att de tycker om varandra.
Men RISKEN, har vi märkt i livet, med att vilja tro att man passar så otroligt bra ihop eller är skapta för varandra eller att han är Den Ende Rätte är att man bygger upp skyhöga förväntningar på varandra. "Om han är den rätte för mig, då borde han väl vara si och så eller göra bu och bä?" Helt oavsett om det finns en endaste "rätt" eller en endaste stor kärlek eller inte, så kan det vara förödande för ett förhållande att tro att man är skapta för varandra, för då sätter man väldigt stor press på förhållandet. Speciellt när den där rosafärgade nyförälskelsen börjar lugna ner sig och det är dags att se om förhållandet har någon fastare grund att bygga en mer stadig kärlek på, så kan alla små vardagsgrejer (som INTE passar ihop med Den Stora Kärleken) göra en ledsen och besviken och i värsta fall få en att tro att man hade fel, att det här inte var "rätt" i alla fall. Visst är det som Sanna skriver, att man inte kan inleda ett förhållande utan att hoppas på en framtid tillsammans, men att ge sin helt vanliga, mänskliga och vardagliga pojkvän en hjältegloria och försöka få förhållandet till århundradets kärlekssaga... Försök att se HONOM istället och inte allt som du önskar att han ska vara - fastän han kanske har just de egenskaperna.
Vi förstår att du känner det som att du måste försvara hur underbar Klas är för dina föräldrar för att liksom motivera varför du vill vara tillsammans med honom. Men akta så att du inte sätter krokben för dig själv med att hylla honom till skyarna. Akta också att du inte älskar honom mer intensivt bara för att ert förhållande stöter på motstånd. Det är helt okej att vara kär och pröva ifall man funkar ihop och det är också okej ifall det, efter ett tag, inte går så bra som man hade hoppats och förhållandet tar slut. Kärleken var inte mindre värd bara för att den inte varade för evigt. All kärlek är värdefull! Att våga älska utan att ha några som helst garantier för att kärleken ska hålla för evigt är skrämmande och de flesta av oss vi ha bevis eller löften om att den ska vara för evigt. Men samtidigt vet de flesta ändå objektivt att det är få förhållanden som håller för evigt.
Kanske är det också därför dina föräldrar blir lite "irriterade" på dig, för de tycker att sådana tankar om evig kärlek är naiva och överromantiska och inte alls passar ihop med förnuft och förstånd och ansvar? Så försök att visa dem att du har båda delarna. Visa att du går att lita på, men också att han gör dig lycklig just nu och just här. Och låt dem lära känna honom också - det okända är oftast mer skrämmande än det kända.
Så, hoppas att du får hjälp av det här - och skriv jättegärna in igen och berätta hur det gått sedan (sätt den här frågan som länk så att vi känner igen dig)! Stor kram,
Hälsar ungdomsinformatören Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar