Dödsångest

Hej!

Att känna ångest är i sig inget onormalt för oss människor. Ångest är obehagligt och jobbigt att uppleva men är i grunden en normal reaktion som ska tala om för oss att vi ska undvika någon kritisk situation eller lösa något problem i vardagen. Ångesten är heller inte farlig på något sätt. Men, riktigt besvärligt kan det bli om ångesten kommer ofta och det blir så att man börjar undvika olika platser eller människor och man börjar isolera sig och lämna bort roliga saker. Då kan man säga att ångestsystemet aktiveras för lätt och i onödan, ungefär som ett larm som ”falsklarmar” när det inte ska. Då behöver man söka hjälp så man kan börja må bättre.

Tanken på att våra nära och kära skall dö någon dag så är jobbigt och ledsamt för alla människor. Men samtidigt så är det något som vi behöver lära oss att leva med eftersom vi inte kan påverka det på något sätt. Vi vet att våra liv kommer att ta slut en dag i framtiden, det är egentligen den enda saken som vi med säkerhet kan säga, även om vi inte vet när det kommer att ske. Du är ung och kommer högst troligen att få ha dina föräldrar i livet ännu många år. Så när den dagen kommer att något händer någon av dem så är du en fullvuxen människa med ett helt eget liv och kanske egen familj. Då kommer du att kunna hantera en sådan förlust, du kommer naturligtvis att sörja och vara ledsen under en lång tid men du kommer att klara det och gå vidare med livet. När än i livet sorgen slår till så klarar de allra flesta av det med hjälp av stöd från familj, släkt och vänner. Vi lär oss att leva med förlusten och livet går så småningom vidare.

Du behöver få prata med någon vuxen om hur du känner så jag tycker att du ska ta upp denna rädsla och oro med dina föräldrar (eller välj den av dom som du känner att du har lättare att tala med), du behöver få vrida och vända på dina tankar kring detta och sätta ord på hur du känner. Redan det att man får prata med någon som lyssnar så brukar kunna lätta lite.

Att man i perioder grubblar över saker och tänker på andras eller sin egen död är inte ovanligt. Men man behöver hitta strategier för att handskas med jobbiga tankar och känslor och här tänker jag att du behöver få hjälp av från vuxna i din närhet. Eftersom du är så jätterädd och har börjat undvika att vara med kompisar och slutat med hobbyer, så tycker jag absolut inte att du ska acceptera att ha det så här. Börja med att prata med mamma/pappa men jag tycker också att du ska vända dig till skolkuratorn för att få hjälp och stöd. Tycker du det känns svårt att börja prata om detta så kan du t.ex. visa detta som du skrivit till decibel. Det finns hjälp och stöd och du ska ta hjälp så du kan börja må bättre!

Kramar, Camilla R-N