hej!

Hej!

Hmm, ja se rädslan för mörker hör nog till de primitiva instinkter vi människor burit med oss ända sedan stenåldern! Det är en av våra överlevnadsinstinkter att undvika sådant som eventuellt kan vara farligt, som giftiga spindlar och höga höjder, och i mörkret kan ju alla möjliga faror gömma sig. Alla har vi dessutom hört femtielva olika skräckhistorier som på något vis har att göra med mörker, så vi har alla undermedvetet samlat på oss en massa tänkbara faror att vara rädda för i mörkret. I mörkret får man underligt nog också bättre fantasi, just för att det man inte ser kan gömma så mycket. Den mesta rädslan försvinner ju när man tänder lampan, för då SER man att där inte fanns något att vara rädd för. Men i det man inte ser... Därför kan det tex kännas lättande att tända alla lampor men samtidigt dra för gardinerna för det mörka utanför fönstret.

Jag hörde någonstans att rädslan för olika faror, de som kan utvecklas till fobier, idag är värre än någonsin. Inte bara just för att vi fått i oss så mycket varningar och exempel på faror (tex genom TV) genom åren, utan också för att vi både skyddar oss själva så mycket (med allt från nattlampor till kyypakkaus eller vaccin mot fästingar) och blir beskyddade så mycket. Ingen förälder idag tvingar väl sina barn att gå hem genom mörkret eller sova i ett kolsvart rum om de är rädda - så ingen behöver riktigt vänja sig med mörker och lära sig att känna sig trygg trots mörkret. Men den psykoterapiform som funkar bäst mot fobier av alla de slag är enligt utsago kognitiv beteendeterapi, KBT, som mycket går ut på att under kontrollerade former utsätta sig för det man är rädd för (eller återuppleva situationer där man varit rädd) för att komma över det, och ta reda på bakgrunden till rädslan.

Ju mer man bejakar rädslan och låter den börja styra ens liv, desto värre kommer rädslan att bli, som om man skulle mata den. Det är ett psykologiskt faktum. Bättre då att tex på ett tryggt och kontrollerat sätt vänja sig vid tex mörkret, bli vän med det - och hellre då tex undvika att se på skräckfilmer och liknande ;) Lite rädsla för okända och eventuellt farliga saker är bara nyttig och hälsosam, men ingen ska behöva springa gråtande hem. Då har rädslan fått för stor makt över ditt liv. Så försök att få tillbaka kontrollen - det går nog till och med genom att hjälpa sig själv med KBT-metoder (googla).

Hälsar ungdomsinforamtören Liselott (som nog gillar mörker bara jag vet att det inte innehåller fladdermöss)