Tror jag har börjat forma en slags depression, ska boka en tid hos psykolog snarast men den första tid dom hade var i Mars nästa år så försöker hitta nån annanstans att gå.
Hursomhelst helst, lider av social fobi och försöker just nu hitta ett av mina första jobb. Har varit runt i olika restauranger men slutat då jag mått psykiskt dåligt över att gå till jobbet varje dag, har gråtit dagar innan då jag visste att jag skulle jobba på tex torsdag så grät jag på måndag. Blir så irriterad på mig själv, VARFÖR KAN INTE JAG?! Blir så ledsen. Har iochmed detta hamnat i en depression tycker inget är kul. Idag provjobbade jag på en ny resturang och hade panik innan, under och efter, då han sa att jag ska provjobba även nu på torsdag och stå i kassan, han sa även att kundbemötandet är viktigt och de är de som kommer avgöra om jag för jobbet eller inte. Vill inte vara städare hela livet bara för att de är osocialt. Lär man sig vara social med tiden? När man blir äldre? Eller är jag fast såhär? Kan kbt hjälpa och vad gör man där? Eller tror ni min ångest kommer minska om jag skulle lära mig kassan utantill och kan jobbet? Har liksom aldrig stannat på en arbetsplats mer än tre månader och därför aldrig lärt mig allt. Vet inte om de är det? Min pojkvän har börjat märka på mig att jag blivit mer ledsen och nedstämd då jag var väldigt glad förr. Han på provjobbet sa även att jag var tvungen att va hyffsat bra oå matte för att kunna lämna växel och då jag fick F i matte vet jag inte om jag klarar de ( sa förstås inte de ) men de gör mig så rädd. Kom heller inte in på nån högskola iår så nått måste jag ju göra. Alla mina kompisar kom in på sin linje, och jag är reserv 500..eller så jobbar dom. Detta får mig att på riktigt inte vilja leva längre, de va inte länge sen jag tänkte att jag skulle må bättre av om jag inte vaknade upp nästa dag. Lever för mina nära och kära och inte för mig själv. Vad ska jag göra. Fan. ...
Ungdomsinformatören Sanna svarar
Kära ...
Det låter inte bra att du känner att du inte mår bra. Men jätte bra att du skriver hit och att du tog kontakt till en psykolog. Men jag tycker det låter mycket underligt att första lediga tiden skulle vara över ett halvt år fram i tiden. Mig veterligen finns det inget ställe som har så långa kötider om någon ringer och säger att de mår verkligt dåligt. Det låter mycket skumt. Du borde få hjälp och det rätt snabbt. Du ska inte behöva må sådär dåligt.
Eftersom vi inte vet vad som finns i din kommun sätter jag med en länk till Umo.se:s sidor. Via din hemkommuns socialbyrå borde du också kunna få mera hjälp. Därifrån kan de visa dig vidare till en kurator eller psykolog. Säg att du inte kan vänta ett halvt år, det är ju helt hopplöst att de ens föreslår sånt.
Men för att du ska orka vidare nu för stunden så ska vi se lite på dina bekymmer i vardagen. På något sätt måste du komma från att det känns jobbigt att gå till jobbet. Du måste hitta något som ger dig energi och som du mår bra av och kansk tom längtar till. Jag kan tänka mig att du skulle få hjälp av Kbt, jag sätter med några bra sidor som du ska läsa: http://www.kbtterapi.se/?q=node/2
Det här kanske du inte gillar att höra nu, men jag tror att du kanske ger upp lite för lätt. Det är svårt att få en riktig blid av en arbetsplats om man inte stannar kvar längre än max 3 månader. Det mesta är ju lite jobbigt innan man kommer igång och blir van. Jag menar att det kan ju hända att du skulle börja trivas om du gett jobbet en ordentlig chans. Men såklart är det du som vet vad du känner och hur och när du vill gå vidare.
Nu vet jag ju inte hur det gick på jobbet som du skriver om, hoppas allt gick bra. Jag tror helt säkert att du skulle klara av det, fast jag inte känner dig. Såklart måste man vara lite trevlig om man ska stå i en kassa, men det vet du ju och lite matte klarar du säkert av. Man behöver ju inte räkna ut allt själv då man har en kassa apparat, den säger ju vad man ska ge tillbaka. Om man inte har en sån kassa apparat så kan man räkna vidare från summan kunden ska betala. Säg 25,- om kunde ger 50,- så räknar du från 25 upp tills du har 50, alltså först jämnar du ut till jämnt 10 tal alltså 30 med en femma och sen två tior så är du uppe i 50. Hoppas jag fick det förklarat ordentligt ;)
Man kan helt klart lära sig bli mera social, det går bra att träna upp. Det viktigaste och första man ska jobba med är sin självkänsla, läs våra sidor om hur man gör det HÄR. Det finns inget att man är fast någonstans för evigt, det är bara upp till dig själv att bestämma om du ska stanna eller kämpa vidare. I dagens läge har vi alla stora möjligheter att bli det vi drömmer och vill. Men vi måste kämpa för att nå våra mål, de kommer inte över oss automatiskt lätt och behändigt.
Det gör ju inte saken lättare heller om du tycker att alla din kompisar kommit in på det de vill eller har hittat ett jobb. Då är det lätt hänt att du trycker ner dig själv och börjar tycka att du är sämre på något sätt. Men det stämmer inte, det har bara inte kommit rätt sak emot dig ännu, du har det framför dig. Nu gäller det bara att orka vidare för att komma dig till den där utbildningen eller jobbet som du kommer att trivas perfekt med. <3
När man kämpar sig mot sina drömmars mål kan det ibland kännas som att man är på långa villovägar och mycket långt från målet. Men ibland måste vi via olika sidospår för att kunna komma fram till det som är meningen. Vi förstår det inte alltid just då, men sen om vi ser tillbaka så kan vi förstå varför vi måste genom något jätte trist som kändes onödigt just då, men som vi ser orsaken till när vi ser bakåt.
Nu behöver du hitta din inre kämparglöd, du ska och du kommer att klara detta!!! Sätt dig ner och fundera över vad det är du vill, vad skulle vara det absolut roligaste och mest givande jobbet du kan tänka dig, sen strävar du dit. Nu har du målet, då gäller det bara att hitta vägen dit. Ge inte upp om det kommer motgångar under resan, det hör till, förlora inte fokus, ta ut en ny riktning om du kommer på villovägar.
Lycka till på din färd mot det perfekta livet med drömjobbet <3 <3 <3
Varma kramar från ungdomsinformatören Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar