Trauma..?

05.11.2019
Hej på er! Hoppas ni haft en bra dag. Själv har jag haft en mindre bra dag, jag har varit ångestfylld och funderat en massa. Ända sedan jag var i dagis har jag blivit särbehandlad när det kommer till mat. Renn i dagis tyckte jag inte om den hårda potatisen eller de konstiga maträtterna vi fick, maten hemma var ju vanlig och god. Jag hatade texturen av kött redan då och texturen på de hårda potatisarna fick mig att få kväljningar, vilket resulterade i att dagistanterna skrek på mig. Sedan när jag började lågstadiet så var jag rädd för matturen. Efter nån vecka i lågstadiet så började lärare och köksor märka att jag inte åt så bra och tvingade mig att sitta kvar, missade ibland lektioner. Speciellt den ena köksan hatar jag av hela mitt hjärta i dagsläget, hon ryckte alltid fatet ur händerna på mig när jag skulle föra bort efter mig och tog bild och skickade till min mamma. Hon var också otrevlig och bidrog till att jag ville ta livet av mig, i andra klass. Just i samma tid som jag surrade i självmordstankar så började jag bli mobbad, de andra eleverna i min klass och andra klasser brukade knacka och slå på glasen in till matsalen. Min enda vän brukade säga att jag hade axlarna ovanför huvudet när vi gick till matsalen, jag var så rädd inför varje gång. (Hon satt vid ett annat bord under maten och gick på rast som alla andra så satt alltid själv sen). Jag undrar nu då, kan det ha blivit ett slaga trauma? Än idag hatar jag att äta inför andra, och börjar nästan spy om jag ska äta i skolan jag är i nu. Jag är livrädd för att andra ska erbjuda mig nåt att äta och kan inte åka till vänner för då måste jag ju äta. Det bringar mig sjukt mycket ångest varje dag och är konstant en tanke i bakhuvudet. Har pratat med kurator men vi har inte kommit fram till något. Det är ett stort problem i min vardag som hindrar mig från att lämna huset eller åka hem till folk eller ens socialisera mig. (Har i små etapper utsatt mig för att kunna gå framåt men för varje steg fram går jag två steg bakåt) En ensam själ
Diana Sandelin

Specialsjukskötare i psykiatri Diana svarar

13.11.2019

Hej Ensam själ!

Jag är väldigt ledsen att läsa vad du har varit med om, men jag är glad att du söker hjälp här!

Det du berättar om hur du har tvingats äta upp din mat sedan du var liten har helt klart satt djupa spår inom dig som du lever med varje dag. Det är bra att du har sökt hjälp och pratat med en kurator, även om du inte upplever att du blev hjälpt så finns det hjälp att få så ge inte upp! Det du beskriver om hur ditt förhållande till mat inverkar så negativt på din vardag, dina sociala relationer och på allt är det fullt möjligt att ändra på. Det finns hopp om ett bättre liv, håll fast vid det hoppet!

Vid såna här problem så behöver man få hjälp av någon som kan behandla den här sortens problematik, en del psykologer är även kbt-terapeuter och kan hjälpa dig. Om inte din kurator kan hjälpa dig så är det dens skyldighet som yrkesmänska att hjälpa dig vidare till rätt person som kan hjälpa! Så om du ännu har rätt att gå till samma kurator kan du ta kontakt och be den hjälpa dig vidare för så här ska du under inga omständigheter ha det! Du kan också ringa ditt eget hvc och be om en läkartid så hjälper läkaren dig vidare, eller ditt hvc’s psykiatriska sjukskötare.

Då man fyllt 16 år har man rätt att få fpa subventionerad rehabiliterande psykoterapi, det här är någonting jag rekommenderar att du påbörjar om ditt hvc inte kan hänvisa dig till någon inom deras organisation som har en passande utbildning att hjälpa dig. Eftersom rutinerna kan variera lite hur man går till väga så behöver du prata med en psykiatrisk sjukskötare, psykolog eller en läkare så att du får hjälp att komma vidare. Även om det kan kännas krångligt är det viktigt att du inte ger upp, kanske dina föräldrar kan hjälpa dig om du visar det här svaret åt dem? Det finns också den möjligheten att gå till en psykiater (läkare som är specialiserad på psykiatri) på privata sidan av vården. Det här kostar förstås en hel del, jag vågar inte ge någon prisinformation.

Ditt problem med maten är så stort och det är så viktigt att du får rätt hjälp så att även du kan leva ett bra liv och umgås med vänner och inte stanna hemma för att du har så svårt med maten!

Angående din sista fråga så kan jag tyvärr inte svara på en sådan juridisk fråga när det gäller just det. Kan du ställa den frågan till någon annan Decibelexpert? Jag vet inte vart du ska vända dig med din fråga, alltså vilken instans som har hand om såna fall eftersom det inte faller inom vårdbranschen.

Vänliga hälsningar, Diana

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej, jag undrar om man får skicka naken bilder till en annan person på snap? Ifall båda vill det? Eller finns det nån åldersgräns?
Läs mera

Spegelbilden kan vara tuff/svår och till och med förvrängd, så att du ser en helt felaktig bild av dig själv i den.
det här svara min lärare åt mig efter att jag berättade att jag inte vill äta, och s...
Läs mera

Hej
Jag vill börja springa men jag är rädd att bli förkyld i kylan. Jag försöker andas via näsan men blir snabbt täppt och då börjar jag andas med munnen och halsen blir kall. Hur ska jag göra för att...
Läs mera

Hej!
Jag har hört att kosttillskottet shilajit skall vara bra vid gymträning och jag har funderat köpa sådant. Men då undrar jag om sådana saker egentligen är riktigt säkra att ta när man är i 17 års ...
Läs mera