Måendet

17.02.2015
Jag vet inte riktigt var jag ska börja men jag kan ju säga att jag mår sämre än sämst, livet har tappat sin mening. Jag "går i skola" om man nu kan kalla det så, har några fjuttiga studiepoäng kvar men har inte orkat göra så mycket åt skolan på sista tiden då motivationen är låg. Jag blir utexaminerad i vår eller sommar och då har jag en examen som jag inte alls är intresserad av längre och som inte passar mig. Mina dagar är fyllda av trötthet och sorg, kan inte hitta glädje och ork någonstans. Just nu går all energi åt till att försöka hitta ett jobb så att jag överlever men hittills har det inte gett några resultat. Jag har inga fritidsintressen och inga vänner att umgås med. Vi har glidit ifrån varandra och jag vill inte belasta dem med att berätta hur jag mår. Min familj har jag väldigt lite kontakt med och känner att jag inte riktigt får något ut av att prata med dem heller. De säger "det löser sig" men jag behöver ju konkret hjälp för att komma vidare i livet. Jag har svårt att hitta något att göra på fritiden eftersom det mesta som ordnas är för barn. Jag känner mig tom, tråkig och ensam och väldigt misslyckad. Jag vet inte varför jag kliver upp ur sängen på morgon? För att sitta och stirra ut genom fönstret? Jag ser ingen framtid och vet inte vart jag ska ta vägen med mitt liv. Jag kämpar för att orka klart med mina studier och sedan får jag en examen som jag inte har någon nytta av eftersom det inte ger arbete. Det känns inte särskilt motiverande. Är inte livet mera än såhär? Allt känns så hopplöst och på kvällarna då jag lägger mig brukar jag önska att jag fick dö. Finns ändå ingen mening med någonting.

(Förlåt att jag låter så extremt negativ)

Ungdomsinformatören Jenny svarar

Ungdomsinformatören Liselott svarar

Ungdomsinformatören Sanna svarar

18.02.2015

Hejsan gulle vännen

Det låter som att du verkligen hamnat på livets skuggsida just nu. Du skriver inte ifall du går hos någon kurator eller liknande, eller om du varit hos någon. Du behöver helt klart få hjälp nu att komma vidare, precis som du också skriver själv. Ibland kommer det sådana perioder i våra liv då vi inte mäktar med allt själv och inte heller kan våra nära och kära hjälpa oss. Det är då det är tur att det finns utbildade människor som vet exakt hur de ska hjälpa oss att hitta tillbaka till glädjen i livet. Nu vet jag ju inte var du går i skolan men antagligen borde det finnas någon kurator eller hälsovårdare där som du nu genast ska boka in dig till.

Vi har skrivit en hel del om att må dåligt om du inte redan läst allt så hittar du det HÄR. Och HÄR. Det är inte meningen att vi ska klara av allt själva, det gör ingen. Det är inget nederlag/misslyckande att be om hjälp. Om du bryter benet spjälar du inte det själv heller och tänker att det nog går över, eller om du har tandvärk, inte struntar du i att gå till tandläkaren då heller. Då vi mår dåligt ska vi be om hjälp, det är ju därför det finns folk som utbildat sig till kuratorer/psykologer mm. Om ingen skulle våga be om hjälp skulle de ju gå arbetslösa ;)

Vad gäller din utbildning och att du nu har "leidon" över den så tycker jag att du ska ge det sista nu här på slutet. Bestäm för dig själv att du visst ska gå ut tillsammans med de andra, du ska också få ett skapligt betyg. Oberoende av om du sen någonsin kommer att jobba med det. Kunskap är makt! Det är aldrig fel att ha kunskap, och det är inte heller något som är tungt att bära med sig genom livet. All kunskap är guld värd. Du vet inte vad du kommer att göra sen i framtiden då dina kunskaper från den här utbildningen mittiallt kan komma väl till pass. Bit ihop nu och ta till den finska sisun och slutför detta och så kollar du runt om du hittar nåt nytt som känns mera intressant. Eller så kanske du ska jobba en tid, det behöver inte vara inom din bransch, det kan vara vad som helst. Eller kanske gå en folkhögsskola eller nån annan kurs någonstans där du i lugn och ro kan fundera över vad du egentligen vill och vad som skulle vara rätt för dig just nu. Kanske hittar du svaret efter några dagar eller så tar det åratal, allt är helt normalt och alldeles rätt. Det är olika för alla. Men jag är helt säker på att det finns något som är just exakt rätt för dig också, det har bara inte visat sig riktigt ännu. Under tiden du väntar så ska du se till att du har värdefulla fina dagar i livet, vi ska inte kasta bort våra dagar här. Fyll dina dagar med liv och inte ditt liv med dagar.

Om det känns som att allt vad gäller jobb och studier är helt oöverstigligt så finns ju Jobbcenter, Föregångarna, och After Eight, som kan hjälpa till. Du är inte ensam, det kryllar av folk som både vill och kan hjälpa dig framåt <3

Om du vänder dig till nån av Jobbcenter, Föregångarna eller After Eight så kommer du att träffa nya människor där och få nya bekanta och vänner. Jag sätter med en länk till en bra tips sida på hur man hittar nya vänner HÄR, också.

Det finns också olika telefonjourer dit man kan ringa om man känner att det är lättare att tala anonymt med någon, kolla vår Hjälp sida HÄR.

Nu ska du genast boka in dig till kuratorn eller skolhälsovården så du får en bra början på det här. Vi håller tummar och tår här på Decibel kontoret och sänder våra varmaste styrektankar till dig <3 <3 <3

Varma kramar från ungdomsinformatörerna Sanna, Liselott och Jenny

2 Kommentarer

  • :) 17/02/2015 5:19pm (9 år sen)

    Hej!
    När man mår dåligt så är det bra att man berättar för andra hur man mår så att de kan hjälpa en. Försök hitta på roliga saker, när jag är ledsen så brukar jag fara på en promenad och efter promenaden så känner jag mig mycket gladare. En sak som hjälpte för mig var att ta datorfri vecka, jag var inte en vecka på datorn och när jag inte var på datorn så hittade jag på andra saker att göra och jag kände att jag fick ett meningsfullt liv och kände att jag levde mitt eget liv.

  • hon 18/02/2015 9:49am (9 år sen)

    Hej! Tack för din kommentar.
    Jag försöker att hitta på roliga saker men det är svårt då ingenting känns särskilt roligt längre. Dessutom känner jag mig inte "värd" att göra roliga saker. Mår dåligt över att det går dåligt i skolan och på jobbsökarfronten och kan därmed inte känna att jag får "unna mig" utan känner mig lat om jag gör något som kan klassas som oproduktivt, som att se på tv eller läsa en bok bara för nöjets skull. Jag presterar ju inget och tillför inget till samhället, jag är en stor belastning för alla just nu, allra mest mig själv.

    Jag brukar gå ut på promenad ibland faktiskt, speciellt då solen skiner för att försöka tanka energi och solljus. Men det börjar också kännas meningslöst till sist. Att vandra omkring på samma vägar, se samma saker, vart är jag på väg? Jag går ju bara runt och går utan att egentligen åstadkomma något. Sen kommer jag tillbaka in igen och då känner jag mig patetisk och gråtfärdig igen.

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag har en kompis som är väldigt aggresiv, han kan mittiallt ta i mitt ben och vägra släppa benet och i bland när man säger åt honnom kan han slå en i ansiktet. Vad ska jag ta mig till i denna situati...
Läs mera

Hej, jag undrar om man får skicka naken bilder till en annan person på snap? Ifall båda vill det? Eller finns det nån åldersgräns?
Läs mera

Spegelbilden kan vara tuff/svår och till och med förvrängd, så att du ser en helt felaktig bild av dig själv i den.
det här svara min lärare åt mig efter att jag berättade att jag inte vill äta, och s...
Läs mera

Hej
Jag vill börja springa men jag är rädd att bli förkyld i kylan. Jag försöker andas via näsan men blir snabbt täppt och då börjar jag andas med munnen och halsen blir kall. Hur ska jag göra för att...
Läs mera