Panik och trårar

Hej,

Det är inte lätt att veta vad detta beror på. Det första är ju att söka sig till en gynekolog, men om du redan gjort det och allt verkade ok så får vi helt enkelt söka vidare. Sådär spontant så skulle jag ju tro att det är mer en psykisk blockering av något slag än att det skulle bero på din spiral - men om ingenting annat ger resultat så tycker jag givetvis att man skall testa med att ta ut spiralen - konstigare saker än det du beskriver har hänt.

Som jag förstår det på basen av det du skriver så gör det inte ont utan känns mer obehagligt. Men beror gråt-attackerna på obehagskänslan eller kan du få panik och gråta även utan att det känns obehagligt? Om det inte inträffar alla gånger utan bara ibland så kan det också vara en idé att skriva upp i en kalender när det händer, så kanske man skulle se något samband med t.ex. pms - om det helt enkelt handlar om att du är extra känslig då. Det låter som att ni ändå kan tala öppet om saken och att ni försöker hitta lösningar tillsammans och det är en enorm fördel. Fortsätt så!

Får du panikkänslan enbart då ni fokuserar på dig eller också då du t.ex. runkar av honom eller ger honom oralsex? Kan du på förhand "känna på dig" om gången kommer att lyckas eller inte? Om du tänker på sex nu, känns det då lockande eller bara obehagligt? Har du några andra mediciner som du äter för någonting helt annat? Ibland kan mediciner som man äter för någon helt annan sak ge biverkningar på andra områden än man skulle tro. Får du panikkänslor även då du har sex på egen hand?

I bästa fall skulle du få tala med en sexualrådgivare eller terapeut som kan ställa rätt frågor och tillsammans hitta någonting som fungerar, men en psykolog kan också fungera så länge det är en psykolog som kan tala öppet om sex. Det är säkert värt ett försök. Jag föreslår att du ringer hvc och försöker få en psykologtid. Jag hoppas helt enkelt att du skulle hitta rätt person att tala med om saken, någon som är fokuserad på att hitta en lösning.

Men jag tror ni är på rätt väg med att försöka avdramatisera saken och testa er fram. Fortsätt att njuta av närheten och se all fysisk (och psykisk) närhet som någonting positivt. Om man skulle tänka sig att det du upplever är som en form av panikångest så kunde ett sätt att hantera det vara detta:

Föreställ dig att din obehagskänsla normalt är på 0 och på 10 då den är som värst. Då ni har sex och du känner att det börjar bli jobbigt, att du t.ex. närmar dig en sexa eller sjua i obehag- så backar ni lite och kramas/kysser varandra tills paniken har lagt sig lite och du är tillbaka på en trea, då kan ni på nytt "öka takten" lite. Poängen skulle vara att din kropp och din ångestreaktion skulle lära sig att den kan lugna sig. Kroppen orkar helt enkelt inte fortsätta känna panik på nivå 10 en så lång stund utan den kommer att lugna sig, men det skulle vara bättre att ändå försöka fortsätta vara nära och njuta av närheten än att avbryta helt eftersom det då kan upplevas som ett "misslyckande" vilket i sig kan lämna en jobbig känsla av skuld. Jag hoppas att du förstår hur jag menar, det skulle vara lättare att hjälpa face to face, men skriv in på nytt om det känns obegripligt.

Jag tror inte att det är hopplöst eller att du aldrig mer kommer att njuta av sex med din sambo, jag tror helt enkelt att det är en temporär grej. Men en psykolog kunde kanske hjälpa dig reda ut om det finns andra saker som stressar dig just nu, och då skulle antagligen detta problem också kännas lättare och mer hanterbart.

Lycka till!

Många kramar

Tessi