Börja använda bh?

Hej!

Om man ser bara enligt dina mått, så är det nog inte så panik med BH ännu. Men följ med utvecklingen ändå, så att de nu inte sedan plötsligt börjar växa med stormfart, för då behöver de stöd. Det är rätt vanligt att olika utvecklingsskeden under puberteten kommer liksom "i knyckar", så man vet aldrig när brösten kommer på allvar. Det är också vanligt att vara späd och smal före puberteten sätter igång på allvar och att kurvorna (mera höfter, bröst och mage) kommer senare - alla utvecklas vi ju i olika takt dessutom, så bekymra dig inte ifall "alla andra" redan fått bröst. Men känner du mentalt att en BH skulle göra skillnad för hur "stor" du känner dig jämfört med klasskompisarna, så kunde du kanske pröva. I klädaffärer som säljer underkläder kan de ha modeller och toppar som är menade för småbystade och unga tjejer, så ta och kolla i så fall. Men du klarar dig nog med toppar ännu ett tag.

När det gäller vikt, så är det alltid lite kenpigt att försöka dra några skarpa gränser mellan underviktig-idealviktig-överviktig, för alla är vi så olika byggda. Vissa kan ha en jättetung benbygnad men vara "bara revben" och ändå väga normalt, en annan kanske har lite valkar på magen, men väger ändå under idealvikten. Bland annat väger också muskler mer än fett, så två tjejer som är lika långa och väger lika mycket kan se väldigt olika ut. Vårt bästa råd är att kolla med din egen skolhälsovårdare som dels SER dig irl och som dels kan se bakåt på din växtkurva - och kanske vet om tex dina föräldrar och syskon också är spänstligt byggda eller om det finns skäl till oro. Vissa människor är "genetiskt förprogrammerade" att vara på smalare sidan både pga tex ämnesomsättning och bredden på skelettet - vi kan ju inte alla se ut likadant heller. Skolhälsovårdaren kan göra en helhetsbild av dig och ge dig råd utgående från det.

När det gäller maten och att gå upp i vikt, så ska du nog inte ta så stor stress över det. Ju mer du fokuserar på ätande, desto större problem kan det bli. Som sagt så är det mycket möjligt att formerna fyller ut sedan när du passerat större delen av puberteten, så om du inte känner dig direkt svag och trött eller blir lätt sjuk eller utmattad eller deppig, så måste du inte kämpa så hårt för att gå upp i vikt. Om du känner att du har energi och livsgnista, orkar gå uppför ett par trappor eller koncentrera dig bra en hel lektion och inte är förkyld ständigt, så tyder det på att du nog ändå får tillräckligt med näring. Visst måste man äta extra när man växer för att det ska räcka till utvecklingen också och inte bara till att ta sig genom dagen - och framförallt hjärnan behöver en massa mineraler, spårämnen och vitaminer under tonåren - men undervikt behöver inte alltid automatiskt betyda att man svälter sig själv.

Däremot låter det lite farligt att du inte äter skolmaten ordentligt. Det är ju just på dagen som du använder mest energi till att lära dig saker, minnas, koncnetrera dig, tänka logiskt osv. Är blodsockret lågt då, så blir du trött, gnällig, deppig och har svårt att fungera i skolarbetet. Får du för lite näring under hela dygnet så är det illa, då ökar risken för att bli deppig på allvar. Så frukost och lunch är viktigast, så försök att börja äta mera i skolan. Visst kan skolmaten vara lite si som så emellanåt - och faktiskt jättegod andra dagar - men försök att se det som en nödvändighet. Det är faktiskt en investering i bättre betyg om inte annat. Eller som med att tvätta tänderna - det kanske inte är kul men det måste göras. Ät för att leva och försök att inte bry dig om smaken så mycket. Och bry dig framförallt inte om kompisars klagomål och petande i maten! Det sprider sig som en pest i skolmatsalarna det här med att "tävla" om vem som äter minst och man kan inte gå förbi en matsal utan att höra självmedvetna klagomål på maten eller den egna vikten - som i grunden oftast baserar sig antingen på en förvriden kroppsuppfattning, grupptryck eller till och med på ren och skär bortskämdhet i vissa fall. 

För att nå en mera hälsosam vikt så handlar det inte om att äta fet eller söt mat som hamburgare eller glass, utan mera om att äta oftare (5-6 ggr/dag utspritt över hela dagen) och mera av den vanliga maten. Naturligtvis är det bättre att gå upp i vikt av muskler och starkare bindvävnad, skelett osv än av enbart mera fett i fettvävnaderna. Husmanskost och att röra på sig regelbundet är det bästa sättet om man vill få ut fördelarna med idealvikten. Se, enligt tex BMI (ett sätt att räkna ut under-normal-övervikt bara på basen av längd och vikt) så betyder ideal- eller mormalvikt inte ett medeltal av vad alla i en befolkning väger, utan är den vikt där man har störst chans att hållas frisk och stark och må bra! Och det är vad du ska sträva efter, att må bra oavsett vad du väger!

Slutligen det här med sport och motion: idag är alla kanske lite väl mycket fokuserade på just sport och träningar inför tävlingar. Man måste inte vara med i ett friidrottslag eller skida i tävlingar för att det ska räknas. Inte heller måste man ha medlemsskap till något gym för att kunna motionera eller träna muskler. Man måste inte ha ett mål med det, det måste inte kosta massor och man måste inte höra till någon förening eller göra det på vissa tidpunkter. Det finns så himla mycket annat man kan göra för att röra på sig. Man kan fara ut och skida alldeles själv, eller springa eller promenera. Man kan gå på zumba, bodytoning eller cirkelträning varje vecka via medborgarinstitutet eller fara till simhallen och gå på deras timmar i djupvattengympa. Man kan spela olika konsolspel som styrs med kroppen. Huvudsaken är ju att man dels får den där nöjdheten ur det, när kroppens belöningshormoner sätter igång, och dels stärker kroppen och förbättrar konditionen. Så pröva dig fram! Tänk tex igenom vad ni gjort på gympan genom åren och vad du gillade då - kunde du pröva göra mera av just den sortens motion? Kolla utbudet just via MI eller skolan, kanske finns det redan innebandylag eller dansgrupper du kunde gå med i? Överlag lönar det sig också att göra skolgymnastiken till ett ordentligt träningspass och sporta/motionera på allvar där istället för att bara göra det för att man måste.

Så, försök med de här tipsen och fråga gärna mera ifall du undrar något mer!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena