Jo, jag är nu 14 år, har fått mensen, könshår, höfter och om man nu ska kalla det rumpa och börjar få lite kurvor, men det är ännu då en kroppsdel som INTE vill hänga med i utveckligen, alltså brösten! Jag förstår verkligen inte dethär, jag är varken underviktig eller överviktig utan har helt normal vikt nu ,jag har dock varit underviktig enda tills för några månader sen, men inte nu mera.
Alltså omkretsen under brösten är ca 68-69 cm så jag skulle ju då behöva en 70 A till exempel, men sen så Är jag bara 76-78 cm över brösten (utan o med 65A:n) så då kan jag ju inte ha en 70A.. Och inte orkar jag börja leta efter nån 70AA för dem är nog omöjliga att hitta, men vad ska man göra? När kommer mina bröst börja växa? för de har varit exakt samma storlek i snart ett år då jag köpte mina första bh:ar... Eller har jag den otur att det är försent för att de ska hinna bli större? Ska det inte bli kvinna av mig?
Det känns lika jobbigt varje gång vid ombytet före och efter gymnastiken då alla har normala storlekar som 75B, 70C, 80A o.s.v. Fast en del av de tjejerna är kortare än mig och en del lika smalare eller smalare än mig och ÄNDÅ har de större bröst!... Jag vet allt om det att det handlar om gener, att man inte ska jämföra sig med andra och att man ska vara nöjd med sig själv, men det är ju omöjligt i såna här stunder! Hur i hela fridens namn ska jag våga kunna ha sex i framtiden med en framtida pojkvän om jag äcklas varje gång jag ser mig själv och min nakna kropp, jag är nöjd med hela mig själv, förutom brösten som är lika små som de antagligen alltid har varit!
Ursäkta om jag låter tjatig och för att det här antagligen blir mycket att behöva läsa igenom men jag är så frustrerad och arg över dethär, jag vill inte behöva operera mina bröst när jag blir vuxen, jag vill kunna vara nöjd med mig själv och ha normala bröst!
Tack för mig! (Förlåt än en gång om jag låter arg, men jag är bara arg på mig själv..) Besvikna tjejen
Ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna svarar
Hej Besvikna tjejen!
Jaaa-a du, om man bara kunde få bestämma över sin egen kropp, alltså över hur den ska se ut. Men sidu nä, vem det nu än sedan är som bestämt att människan ska fungera så här, så har säkert någon baktanke med alla dess komplex och missbelåtenheter. Vem vet, kanske det här med att acceptera sig själv och älska sig själv trots fel och brister är någon Högre Mening Med Livet eller något. Typ att vi alla får vår beskärda del av brister och otillräckligheter och så ska vi växa som personer genom att överkomma dem?
Nå, det är inte speciellt tröstande när man står där bland klädbutikens BH-hyllor eller framför badrumsspegeln. Men tyvärr är det ju också så att det inte finns mycket här i världen som skulle hjälpa just då, för man är inte på det humöret. Har man en gång börjat störa sig på exempelvis en viss kroppsdel, så är det märkligt svårt att sluta störa sig. Det är som om blickarna och de negativa tankarna alltid skulle dras till det där Felet på våra kroppar. Och det värsta är att det liksom smittar av sig på resten av ens liv, lite åt gången. Typ, då kan jag inte ha den och den tröjan -> då känner jag mig inte snygg -> då blir jag så medveten om hur alla säääkert bara tittar på mina bröst -> då märker jag inte ifall någon ens skulle se uppskattande på mig -> skulle jag få någon pojkvän så skulle jag ändå inte kunna njuta av närheten av rädsla för att han ska råka röra mina pyttebröst -> då skulle jag inte kunna älska, vara mig själv, känna mig trygg och älskad för allt blir ju fel på mig på grund av brösten -> alla h*lvetes fel på jorden är mina brösts fel.........
Det första du måste försöka inse är att inget skulle bli bättre bara för att du fick större bröst. Världen och livet funkar inte så. Tror du att de som förstorat brösten blir lyckliga, framgångsrika, rika, populära, kära och beundrade bara för det? Eller att alla deras problem magiskt försvinner. (ne, nog vet vi att du fattar det, men kanske det finns ett litet korn av sanning här ändå?...)
Sedan: tålamod. Nej, det kan mycket väl hända att dina bröst inte alls växt färdigt ännu. Du var alldeles nyligen underviktig - och bröst består ändå mest av fett. Dels behöver din kropp nu hinna få liksom tryggheten i att veta att det garanterat kommer att finnas mat åt dig så att du ens skulle kunna amma ett barn en vacker dag, dels behöver man ha lite underhudsfett för att ha bröst. Går man upp i vikt får man större bröst, går man ner i vikt får man mindre bröst. Så enkelt är det och det stämmer oavsett ålder under och efter puberteten. Jo, generna spelar roll, men ändå, du är (enligt ålder) knappt halvvägs genom din pubertet än, halvvägs på vägen mellan flicka och kvinna. Mycket kan ändras innan du tagit studenten (eller vad du nu sedan gör).
Slutligen finns det knep och trix för att KÄNNA det som om man hade större bröst. Inlägg i BH:n är såklart ett av dem - kolla i en mer välsorterad underklädesaffär så hittar du garanterat något som kan fylla ut din kupa på ett sätt som klär och framhäver. Men snabbare och billigare är att tänka på sin hållning. Räta på dig, skjut ut bröstkorgen lite och var stolt i nacken. Då spelar bröstens faktiska storlek ingen roll utan folk får känslan av att du är en självsäker, vacker och stolt tjej som det är värt att lära känna. Om du kutar med ryggen, håller armarna skyddande kring överkroppen och har bylsiga tröjor, så ger det bara motsatt och negativ effekt - du ser svag, undflyende, blyg och osäker ut. Ger du ett sådant intryck är det ingen som bryr sig om hurudana bröst du har.
Du hade väl läst våra sidor om hur man blir av med sina komplex? Läs dem igen ifall du redan gjort det. Och igen. Hjärntvätta dig med dem nu istället med alla hatiska tankar om dina bröst som du nu redan hunnit hjärntvätta dig med här nu i ett år.
Upp med hakan, vännen, och puta med brösten! De är DINA!
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar