Frågor om ärr

Hej ärrad tjej,

Bra att du skriver hit och frågar vad du vill veta:) Sanna svarar snart på frågorna om ärren medan jag nu skriver litet om självskadebeteende överlag och om vad du kan göra för att börja må bättre, eftersom du skriver att du mått dåligt under en längre tid.

Första steget till att börja må bättre är för det mesta (nästan alltid) att börja be om hjälp, att prata med någon om hur man mår. Ibland får vi för oss att vi ska hålla vårt illamående för oss själva, och inte prata om det med någon. Men det som händer när vi börjar ”panta” på jobbiga tankar och känslor är oftast att de bara växer och växer. Och till sist mår man så dåligt att man måste få ut det på något sätt. Och ibland blir det sättet att man skadar sig själv.

Självskadebeteende är ett sätt (bland andra) att hantera det som gör ont inuti, och på ett sätt flytta det ”utanpå”. Det som är risken är ju att man fastnar i det, att man i fortsättningen alltid måste skada sig för att handskas med sitt illamående. Och som du redan märkt så sätter skadorna också sina spår. Utanpå, i form av synliga ärr på huden, men också inuti, i form av ärr i själen. Kanske har du redan läst på en del om självskadebeteende, om inte så finns det jättebra information på Decibels sidor (http://www.decibel.fi/information/sjal/sjalvskadebeteende) och en jättebra bok att läsa är t.ex. Sofia Åkermans bok ”För att överleva – om självskadebeteende”. Sofia berättar om sitt eget självskadebeteende och hur hon tog sig förbi det och vidare i livet.

Men allra viktigast att du hittar någon att prata om hur du mår!!! Riktigt kloka och starka personer förstår så småningom att de inte varken kan eller ska fixa allt själva, utan de ber någon om hjälp. Finna det någon pålitlig vuxen du känner att du kunde prata med? Någon av dina föräldrar eller någon annan vuxen som är en del av ditt liv? Eller kan du vända dig till kuratorn eller psykologen på din skola? Eller direkt till din hälsovårdscentral? De flesta som jobbar med ungdomar idag har kunskap om vad som kan hjälpa i din situation, eftersom självskadebeteende är en rätt stor del av vad unga människor idag vill ha hjälp med. Och det finns verkligt bra metoder att komma bort från att skada sig själv, och att börja må litet bättre. T.ex. kan KBT-terapi (kognitiv beteendeterapi) vara till stor hjälp. I KBT-terapi får man hjälp med att reda ut sitt mående, sina tankar och känslor och dessutom får man lära sig vad man istället kan göra när man börjar känna att man vill skada sig själv. Man lär känna sig själv och får dessutom bra verktyg att handskas med problem som man möter i livet, både nu och i fortsättningen.

Huvudsaken att du nu tar ett första steg och vänder dig till någon med dina bekymmer, kanske redan idag!

Allt gott på vägen och många varma decemberkramar!
H.Susanna

Hejsan, jag kan så förstå att du har "leidon" över ärren. Du ska veta att du är långt ifrån ensam om din situation, men det hjälper ju inte så mycket.

Vi har faktiskt lite olika "läk-kött", för vissa så ljusnar ärr snabbare och för andra så tar det längre tid. Såklart inverkar det ju också hur djupa såren varit och lite på vilka ställen de finns. Överlag så ljusnar nog alla ärr till en viss del efter några år. men om man haft djupa och stora sår så kan det vara att ärren inte försvinner helt och hållet någonsin. Det finns nog en del jätte dyra behandlingar som görs av plastikkirurger på tex Mehiläinen. Vissa kosmetologer har också ärr behandling. Det du kan göra hemma är torrborstning/peeling som tar bort döda hudceller och ökar cellnyblidnings processen = gör att ärren ljusnar och blir mindre synliga. Det finns också sk. ärrkrämer på Apoteket, fråga vad de har.

Fast Susanna redan skrivit en massa om känslorna omkring självskadebeteende osv så vill jag ändå lägga till lite.  Du kan också kolla denna sida för att får en del tips. Där står bla om DBT som ofta har visat sig vara mycket effektivt för att hitta alternativ till att skada sig själv.

Ärr på vår kropp har ju kommit under en tid av vårt liv, på ett sätt så är de ju en del av vår personlighet. Jag menar inte att du ska börja gilla dina ärr, men dina ärr säger ändå en del om dig som människa. Vad du gått igenom, vad som hänt i ditt förflutna. Ärren har ju på ett sätt format dig till den som du är idag. Man ska inte tillåta sig att skämmas över vad man gått igenom under sitt liv. Du har mått dåligt, men nu mår du bättre. Ärren finns kvar säkert både på utsidan och på din insida. Var stolt över dig själv att du tagit dig genom de jobbiga perioderna, det visar på att du är stark och på väg mot rätt håll. <3

Många kramar från kosmetologen och ungdomsinformatören Sanna