Ångest...

Hej Tonåring!

Vi ska svara lite åt dig utgående från alla de svar som kostrådgivaren, hälsovårdaren och psykologen reda gett på liknande frågor som din.

Nämen snälla vännen! Nu börjar du gå överstyr med dina tankar. Vet du att det är just sådana där tankar som ofta är början till anorexi? Nu tänker vi inte linda in orden i bomull och säga "det är inte så farligt" och liknande, för sådana där tankar ÄR farliga! Anorexi och flera andra ätstörningar handlar nämligen inte om hur mycket man väger, utan om hur man TÄNKER. Och att ha sådan där ångest över att ha ätit en glass får defintivt varningsklockorna att tjuta och de röda lamporna att blinka för oss!

Nu är det så här rent fysiskt att om man ser enbart till din vikt och längd och räknar ut ditt BMI så är du på gränsen till underviktig. Det betyder i praktiken att du inte har lika bra chanser som de idealviktiga att hållas frisk, få i dig alla livsviktiga mineraler, vitaminer och hälsosamma fetter som tex hjärnan och menstruationen behöver för att fungera - och faktiskt också må bra och vara på bra humör. Får man inte i sig tillräckligt med energi varje dag, så blir man trött, gråtig, lättirriterad och deppig - och då känns sådant som man mår dåligt över mentalt bara tusen gånger värre. Du skulle alltså troligen bli lyckligare med ditt liv om du åt lite bättre. Det sätt du tänker på kommer sannolikt alltså bara att dra ner dig i en allt dystrare och jobbigare spiral med allt fler negativa tankar.

Hur bra man trivs med sig själv sitter inte runt midjan eller låren, det sitter mellan öronen. Det handlar om självkänsla och förmågan att tycka om sig själv, tycka att man själv är bra nog och om att sköta om sig själv och sin egen kropp. Därför har vi flera råd till dig:

1) Satsa på att bygga upp din självkänsla istället för att gå ner i vikt. Utan en bra självkänsla, så kommer det inte att spela någorn roll hur många kilon du går ner, du kommer bara att vara missnöjd och må dåligt i alla fall! Ditt liv blir inte bättre av att du väger mindre, så sluta inbilla dig det! Och vännen, din utsida är bara en liten, liten del av allt det som är du - så folk kommer inte att tycka bättre om dig om du skulle bli smalare. Troligen blir du bara en sämre kompis av att vara smalare, för risken finns att du dels är alldeles för självupptagen med att tänka på din kropp för att vara en bra vän och dels för att du är orkeslös, håglös, småsur och ledsen hela tiden för att du inte ätit tillräckligt.

2) Prata med någon som kan hjälpa dig får rätsida på dina tankar igen. Någon som kan lyssna, förklara, trösta och hjälpa dig att få kontrollen över dina tankar igen. Du är vad du tänker, så tänker du bara ful-fet-värdelös-tjock-obetydlig-fet-ful så är det så du kommer att KÄNNA dig - helt oavsett vad spegeln eller vågen visar. Gå till skolkuratorn eller någon annan vuxen du har förtroende för och berätta precis hur du tänker. Snällasötarara ta det här på allvar nu! Du har en chans att klara dig undan en av de värsta sjukdomarna en ung tjej kan råka ut för, du har en chans att börja tänka förnuftigare igen och alltså må bra igen och trivas i din egen kropp! Men det går så mycket lättare och snabbare om du får hjälp på vägen!

Nej, vi tänker inte berätta hur många kalorier dittan och dattan innehåller. Det är att gå helt åt fel håll, att gräva gropen under dig ännu djupare. Inte heller tänker vi berätta hur du ska undvika glassen - för du ska inte undvika den. Välj istället att någon gång äta något gott, som glass, och njuta av hur gott det är. Välj att äta det du faktiskt VERKLIGEN tycker att är gott och ät det med gott samvete, men skippa det som egentligen inte är någon större favorit för dig. Mat är en del av livsnjutningen och ger livskvalitet, så länge man inte äter typ glass tre gånger om dagen. Men någon gång i veckan ska du visst få äta det du tycker att är gott, det är en del av det lyckliga livet! Det är bara du själv som bestämmer om du ska ha dåligt samvete, bara du själv som bestämmer vad du ska tänka och tycka. Det är faktiskt bara du själv som kan bestämma om du ska avsky din egen kropp eller om du ska tycka om dig själv som människa. Så varför tillbringa livet missnöjd och olycklig? Livet - och framförallt tonåren - är alldeles för kort för att kasta bort det på dåligt samvete över kalorier och bitterhet för att man inte ser ut som man vill!

Stooooor kraaaaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna