hej

Hej igen!

Hur gick det vid HVC? Vi håller tummarna att allt gick bra och att det inte kändes så hemskt. Det gäller ju att försöka komma ihåg att all vårdpersonal, skolpersonal osv ju faktiskt bara vill en väl och vill att man ska må bra. De är ju inte ute efter att peka ut någon, ha åsikter om någon eller fördöma någon - det enda som hör till deras jobb är att se till att alla har hälsan (både den fysiska och psykiska). Så därför ser nog de flesta vuxna i omgivningen ifall man exempelvis verkar trött och håglös, petar i maten, magrar eller om något annars verkar på tok. Eftersom du är modell och alla vet om vilken ofantligt krävande värld det är, så är det nog helt naturligt att de bekymrar sig en smula extra för att du ska må bra. På samma sätt som de kanske skulle göra med elitidrottare eller balettdansöser eller nyblivna skilsmässobarn. De bryr sig om dig!

Vård- och skolpersonal brukar nog ofta också vara bra på att förklara vad de gör och varför, så vi antar att de redan förklarade vad blod- och urinproven var till för? Vi gissar att de genom dem ville se bland annat ifall du har någon närings- eller vitaminbrist, hur dina inre organ (hjärta, lever, njurar osv) mår och att du utvecklas som du ska. Du är ju ännu i puberteten och det är mycket i din kropp som utvecklas ännu fastän det kanske inte syns utanpå, tex hjärnan.

Vännen, i våra öron låter det nog absolut som att de har skäl att oroa sig. Du undrar själv nu ifall du har bulimi, en ätstörning, och visst tyder saker du skriver om på att det kan vara så. Mår man bra och har en hälsosam självbild, så hetsäter man inte - och ännu mindre spyr upp det. Det här är väldigt allvarliga och farliga tankar du tänker nu. Det värsta med sådana här tankar är att man inte alltid själv märker hur skadliga och onormala de är. Man blir lätt så "inråddad" i tankarna att man inte kan se sig själv objektivt. Och då inte söker hjälp för att få bukt med tankarna innan de riktigt blivit en ond spiral och man börjar må väldigt dåligt. Ett vanligt symptom på ätstörningar är också just precis att inte vilja berätta det åt någon, inte vilja att någon ska se hur man lever eller hur ens kropp förändrats.

Så vårt råd är nu absolut och odiskutabelt: berätta för dina föräldrar och för skolhälsovådaren - eller kuratorn i skolan - hur du VERKLIGEN mår och vilka tankar du tänker. De behöver få veta vad som motiverar dig, hur du tänker, vad du vill och hur din dag ser ut. Var inte rädd för att det ska straffa sig på något vis, tex att du inte ska få vara modell längre om du berättar hur du verkligen har det. Det är ingen som är ute efter att skada dig eller förbjuda dig något eller är elaka med dig. Alla vill att du ska vara lycklig OCH må bra på samma gång, det är allas mål.

Dessutom ska du inte behöva vara ensam med det här. Du ska inte behöva ta ansvar för och kontrollera minsta detalj i ditt liv. Du är ju ung ännu och hela mänskligheten är ju uttänkt så att det ska finnas vuxna som vägleder, hjälper och ännu tar lite hand om de unga. Så berätta nur för dem runt dig om dina känslor och tankar <3 <3 <3

Enormt stoooooooooooor kraaaaaaaaaaaaaaaam, vännen

Hälsar ungdomsinformatören Liselott och hälsovårdaren-barnmorskan Annika