Vikt och självförtroende

Hej tjejen med dåligt självförtroende!

Ååå, men vännen! Vet du vad det första vi skulle vilja säga dig är? Jo att självförtroendet ju INTE sitter i kilona. Självförtroende får man inte av att stiga på vågen och se att den visar det man vill att den ska visa. Vet inte vad vi skulle ta för exempel... typ att man tror att man är så duktig som betyget visar i ett visst ämne och skulle någon gå och ändra betyget och sänka med flera steg så skulle man genast tro att man är lika mycket sämre på det ämnet. Men vi förstår hur lätt det är att i tankarna börja tro att ens värde på något vis kan mätas i kilogram och hur det kan bli värre av att känna sig övervakad samtidigt som man kämpar med att liksom få kontroll över kroppen. Så väldans, väldans mycket i dagens samhälle är fokuserat på utsidan, på utseende och snygghet och hur vältränad man är och sådant tjafs - vi bombaderas med det säkert 100 gånger om dagen - och det är svårt då att inte börja tro att det är hela huvudpoängen med livet. Dessutom är det här med mat och vikt mera aktualiserat på vissa orter, tex i vissa österbottniska kommuner, och i Sverige har de ju utvecklat riktiga hökögon för det här. Där är både tanken om att du "är hur du ser ut" och ätstörningar mm upplyfta som nästan folksjukdomar.

Men vännen, självförtroendet sitter ju mellan öronen ju! Se, med den inställning du har nu, så är den krassa sanningen att du inte skulle bli nöjd av att nå din målvikt. Du skulle bara hitta något annat på ditt utseende som skulle börja störa, som du skulle få komplex för eller som du skulle tänka om att "bara jag skulle slippa det där så skulle nog hela livet bli bra". Eller så skulle du i värsta fall utveckla de förvrängda tankar som karaktäreiserar en ätstörning. För ätstörningar diagnostiseras inte längre enbart enligt vad vågen visar utan hur den drabbade tänker om sin vikt och hur mycket dennas självbild skiljer sig från verklighetens.

Vännen, så här är det: för att det ska vara okej för dig att väga 42 kilo borde du vara 148 cm lång. Är du det? Det är visserligen bara enligt BMI, men gränserna där för vad som räknas som undervikt och grav undervikt är baserade på vad vi borde väga för att MÅ BRA. Hållas friska, hållas lyckliga, hållas på gott humör - inte på ett medeltal av befolkningens vikt, så idealvikten är faktiskt IDEALET, det vi borde sträva efter. Exempelvis är ju muskler tyngre än fett, så för att vara hälsosamt stark så väger man faktiskt mer. Just nu stampar dock din vikt på stället för att kroppen gått in i överlevnadsläge och försöker spara energi för att över huvudtaget kunna fungera. Det funkar helt enkelt inte att forma sin kropp genom att svälta den, det enda du gör är att skada den genom att nu tex inte ge din hjärna de livsviktiga mineralerna, spårämnena och fetterna! Har du tex tänkt på något så simpelt och självklart som hur knärriga eller deppiga vissa människor (tex vissa karlar) blir när de är hungriga? Nå, tänk vad näringsbristen gör med ditt allmänna humör? Och är du trött och deppig av att inte ha ätit tillräckligt, så växer sig ju såklart de negativa tankarna på kilona, självförtroendet osv ÄNNU starkare, tills det blir en ond cirkel. Du orkar inte på samma sätt, varken fysiskt eller psykiskt, tex peppa dig själv och säga hur himla bra du är oavsett vad vågen säger.

Självförtroende får man av allt det man gör och är, av allt från att vara en äkta vän till att lyckas bra med en presentation i skolan,  allt från inre mognad till intressanta diskussioner, allt från naturupplevelser till skämt man lyckas få kompisarna att skratta av. Visst kan man tillfälligt känna sig snyggare av en ny tröja eller av en komplimang - eller till och med av att vågen visar något nytt. Men vi skulle råda dig att kasta vågen i roskis (som ju inte vatusvenskarna vet vad den är ;)), för det är bara YTLIGA, temporära grejer. Du känner dig inte snyggare hur många nya tröjor du än skulle köpa. Hur ska vi få dig att förstå det här... Du har säkert läst i något svar här hur mycket vi ungdomsinformatörer älskar våra jobb? DET är en grej vi får så sjutusans till bra självförtroende av att vi ärligt känner oss mycket snyggare nu än för 10 kilogram sedan. Vi är tyngre och rundare och äldre, men har så rika inre liv, har upplevt så mycket och vet hur uppskattade vi är av både vänner och det manliga könet för de vi är INUTI att vi liksom utstrålar det som en aura. Det känner folk omkring oss av och då tycker de också att vi är vackra. På riktigt, det är verkligen insidan som räknas, för hela utstrålningen, kroppsspråket, hur man talar i en grupp, hur man presenterar tex något på jobbet, hur man flirtar - ja allt påverkars av vad man tycker om sig själv. Du är vad tu tänker! Folk "tror" på din utstrålning, inte på dina ord om dig själv och de är inte tankeläsare som kan höra hur du hackar ner på dig själv.

Vi skulle kunna skriva sida upp och sida ner om det här, men vi har ju också gett en massa tips på hur man bygger upp sin egen självkänsla och sitt självförtroende här på Decibel under Information. För det är här du ska jobba! Du ska INTE äta mindre, du ska INTE träna mer! Skippa alla kilo-mål och framförallt sluta hacka på dig själv!

Stoooooooor kraaaaaaaaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna