Jag har ett problem som börjar gå lite överstyr tycker jag.
Det är så att jag har under många, många år hållit på med gymnastik. I 13 år höll jag på. Gymnastiken var (har jag insett nu på senare dar) min undanflykt från allt som har med kroppsideal, festandet, kärlek och allt det där att göra. Det var inget jag tänkte på under min uppväxt.
Mitt liv var gymnastiken.
För två år sedan hände det som inte fick hända. Skador. Operationer. Rehab. Inte bara en gång utan två gånger. Två gånger har jag genomgått operationer som inte riktigt slutat där målet var. Jag kom aldrig tillbaka till gymnastiken. Minns läkarnas uttalande som igår "tyvärr orkar nog inte din kropp mer gymnastik nu, vi anser att du måste sluta med gymnastik"
VÄNTA VA?! vad är det dom säger?! Mitt liv, ska jag sluta med det??
- Det var så det kändes där och då. Hamnade i en mindre depression efter detta. Och sen dess har det varit svårt. Väldigt svårt.
Framförallt det här med utseende, mat och vikt. Tidigare åt jag för att orka träna. För att få muskler. Idag har många kilos muskler försvunnit och jag känner mig så svag.
har alltid kunnat äta vad som helst när som helst hur som helst tidigare utan att tänka på vikten. Men idag...allt handlar om det. Jag vågar inte äta för jag är rädd för de där förbaskade kalorierna som inte kommer omvandlas till muskler. Jag tränar dock idag - långt ifrån samma utsträckning som tidigare. Jag gör det jag kan göra utifrån mina skador och det är inte allt för mycket.
I perioder äter jag knappt för att jag är rädd för det. MEN jag blir trött och sur av att inte äta och JAG VET att jag måste äta och gör det. Men den här rädslan och ångesten av att äta men inte träna... ska man leva med det resten av livet...?
Kanske inte lättaste frågan att svara på men om inte annat var det skönt att få skriva av sig lite!
Tack! fundersam
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej fundersam!
Vet du, du hade rätt om det där med att det här inte är den lättaste frågan att svara på. I alla fall inte för oss här på Decibel som bara kan skriva lite text. Du behöver så väldigt mycket mer än så, och vi kan inte ge dig det. Vi är inte rätt forum för dig.
Se, tankar av det slag du beskriver nu kan man inte vända på genom ett svar här på Decibel. Som vi förstår det är inte gymnastiken eller skadorna som är dina främsta problem utan vad tankarna i ditt huvud får dig att känna och göra med dig själv. För att du ska få hjälp med dem - och de är alltså de allra, allra viktigaste för hur hela du mår - så måste du få professionell, psykologisk hjälp. Decibels jobb är att berätta för behövande vilka sorters hjälpande tjänster som finns i verkliga livet, så de här ställena kan du vända dig till nu:
Om du går i en skola finns det en kurator som kan hjälpa dig till en passande form av terapi just i din kommun. Det kan vara skolans egen psykolog eller en terapeut inom ett visst område, som tex kognitiv beteendeterapi. Det finns oftast nog möjligheter att få ersättning exempelvis från FPA för terapi och kanske kan kuratorn på skolan hjälpa dig att reda ut om du har den möjligheten.
Sedan finns Mentalvårdsbyrån i Jakobstad. Där kan unga under 20 år få hjälp med känslomässiga problem av utbildad personal, gratis, man behöver inte remiss och man kan delta frivilligt Här kan du läsa mera: https://www.sochv.jakobstad.fi/index.php3?use=publisher&id=1793&lang=1 Ta och slå en signal till dem och berätta ärligt om din situation och dina tankar. De finns där för att hjälpa folk genom känslomässigt krångliga tider.
Eftersom du även uttrycker ätstörningstankar, så skulle vi råda dig att ta kontakt med Fredrikakliniken. https://www.sochv.jakobstad.fi/?use=publisher&id=9168 Även där är det avgiftsfritt och kräver ingen remiss och de tar emot ungdomar från hela Österbotten.
På vår samarbetspartners sajt, Mielenterveystalo - Psykporten, finns listor över alla hjälpande instanser i Österbotten samt kontaktuppgifter. Där finns även check-listor man kan använda för att lite mera kunna sätta fingret på sina problem, samt en massa information om psykisk hälsa. Ta och se ifall du hittar det som passar dig via dem.
Så gör det här nu för din egen skull. Du var deprimerad, men i våra öron låter det som att det inte är över och som att du utvecklat även andra farliga problem. De här alla ovannämnda finns till för att hjälpa konkret och individanpassat och de kan verkligen det här.
Hälsar ungdomsinformatörerna på Decibel.
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar