many many many...

Hej tjej!

Oj vet du, det är nog supervanligt att föräldrar tycker att deras barn "kostar" mycket. Alltså att barnen behöver pengar till tusen och en saker - och höga summor till på köpet. Dels är det faktiskt sant, att ett vanligt barns vanliga liv idag innehåller en hel del dyra saker (dyra fritidsintressen och sportträningar, skjutsande hit och dit, lika dyra kläder som vuxnas men som de växer fortare ut, dyra familjeaktiviteter som bio och Wasalandia, dyra resor med nästan vuxenpris, dyra "leksaker" som telefoner och läsplattor...). Dels är det så att barn i allmänhet idag blir dyrare och dyrare för varje år med en topp runtikring moped- och bilåldern - så då KÄNNS det ju också som att de kostar bara mer och mer. Och dels så har vuxna ofta en himla massa andra utgifter också som måste gå först, som huslånet, bilförsäkringarna och telefonräkningarna - medan de oftast nu inte får löneförhöjning i samma takt som barnen "orsakar" mera utgifter. Och dels så är föräldrar och barn oftast inte alls överens om vad barnet faktiskt behöver. Är nu den är märkeströjan faktiskt nödvändig kan mamma tycka - och totalt glömma vad märkeskläder innebar i status för henne själv när hon gick i högstadiet. Eller är det barnet som är bortskämt, utseendefixerat och materialistiskt? Det är en evig källa till hur många hetsiga diskussioner, uppgivna suckar och irriterande fräsningar som helst!

Okej, så dina föräldrar tycker att du kostar mycket. Men försök att se det här som en bra chans att lära dig något om ekonomi! För se, den kunskapen får man inte genom mattelektionerna i skolan, utan genom att studera hur man riktigt lever. Genom att just gå igenom vad det är egentligen man köper (i att köpa ingår också tex bensinkostnader för skjutsandet och terminsavgifter för sånglektionerna eller vad du nu går på) och VARFÖR man köper det, så börjar man se mönster. Gör en listning på allt som kostar för dig, räkna upp summor och gör staplar - gärna tillsammans med mamma och/eller pappa, som ser alla räkningar och vet vad allt kostar. Vad blir det sammanlagt i månaden och året - fast det här skrämmer upp många föräldrar, när de ser totalsummorna. Men å andra sidan så ska väl en familjemedlem FÅ kosta också, och de har själva kanske egna intressen som tar pengar. Tex så kostar nog den där fina accuborrmaskinen pappa köpte, även om det var för att bygga terassen som är åt er alla. Vidare: vilka utgifter är gömda, tex din del av alla schampoon och andra hygienartiklar som göms in i mathandlandet i varuhuset? Vilka stora utgifter har skett den senaste tiden, tex inköp av ny telefon eller slalomresa/läger och vilka kommer att komma. Vad ska det köpas i framtiden, tex moped och mopedkörkort?

Jo, det här känns säkert jättetungt och jobbigt och onödigt och det var inte egentligen det du frågade. Men när du har en helhetsbild av vart pengarna riktigt går, så ser du också onödigheter och förbättringar, där kommer att finnas saker som du kan avstå från eller saker som kan göras billigare. Tex kanske du kunde ta ett bättre och billigare telefonabonnemang? Kanske du kunde sluta beställa på Frida? Finns det saker du kunde köpa på loppis, begagnat via köp&sälj-sidor på nätet eller till och med skapa själv istället för att köpa splitternytt? Gå igenom de här grejerna tillsammans med föräldrarna och fundera kreativt och kritiskt. Du hamnar säkert att motivera en hel del, förklara varför du vill ha kvar det och det. Jo, ingen vill ju såklart ge bort någon fördel som de haft, ingen vill nöja sig med mindre. Men dels så måste du säkert det för att föräldrarna ska bli nöjda - för de kan ju inte gnälla sedan när du faktiskt kompromissat och gett ifrån dig av utgifterna. Dels kommer du faktiskt att njuta mera av de fördelar du får, eftersom du vet vad de är "värda" och tar dem inte längre för givet. Dels kanske du inser att saker inte är allt och att tex sådant som märkeskläder spelar mindre roll än du trodde före du satte dig ned med siffrona - det här är ofta ett bra sätt att syna sitt eget liv i sömmarna och verkligen SE det. Dels så kommer det att kännas som att du nu har kontrollen över "din" ekonomi, och att ha det och kunna kontrollera sin egen ekonomi är en så värdefull kunskap i livet att du förstår inte!

Kanske du också kan börja få ansvar över en del pengar, tex en veckopeng/månadspeng eller barnbidraget för dig? Så att du själv får bestämma tex om du ska sätta pengar på ett biobesök eller fancyt nagellack eller nya skor eller .. ja vad? Att få bestämma själv över sina egna pengar är också ofantligt lärorikt. Först kanske man sprättar upp alla pengar på onödigheter och är pank när halva tiden gått, men det lär man sig också av. Och så slipper man ju en massa tjat om pengar på morsan, slipper motivera varför man vill ha den eller den saken. Det sköna med att börja tidigt med att lära sig att ta hand om sin egen ekonomi är att man ännu ändå inte är ansvarig för den och får öva lite långsamt. Gör man misstag eller slösar, så behöver man ändå inte äta makaroner i en månad - som många studeranden hamnar att göra för att de aldrig riktigt lärde sig sin ekonomi. Överlag är det många unga vuxna som får en chock när de flyttar hemifrån och plötsligt måste lära sig att ojdå, WC-papper kostar lika mycket som en öl på krogen (senast när de festat upp sina pengar och hamnar att stjäla vessapapper från bensinstationens toalett eller torka sig med reklamen som kom i brevinkastet...)

Nä, vi vet att det här inte låter det minsta lockande och att det vore allra enklast om dina föräldrar bara slutade anklaga dig för att vara en pengagrotta och snällt och tyst betala. Men se det blir du inte ett dugg klokare av. Så skaffa dig inställningen "visst KAN jag!!! Varför skulle jag inte, jag är inte dum i huvudet!" så går det nog!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna