ensam

Hej!

 Tack för din fråga och bra att du vågade skriva om din ensamhet. Ensamhet är något som är vanligare än vi tror men som för många känns obekvämt att berätta om. Ensamhet som är självvald kan ju vara positivt, men ensamhet som är oönskad är ofta något som känns jättetungt att bära, och det kan gå så om man bär på oönskad ensamhet länge att man börjar tänka att det måste vara något fel på en själv för att man är ensam. Det är det inte, det finns vänner för alla och sammanhang där också du kan känna att du hör hemma och har mycket gemensamt med andra.

 Du berättar att du gråter varje kväll, att du inte vet hur du ska orka och att du har tankar som kretsar kring döden. Jag tänker att det är viktigt att du berättar för nån hur du känner dig. Det kan vara vem som helst i din närhet, eller en professionell hjälpare, kanske en studiepsykolog eller hälsovårdare. Det kan också vara till exempel en familjemedlem. När det är som tyngst behövs ibland professionell hjälp, för att orka börja ta steg för att hitta vänner.

 Men steg finns. Finns det någon av dina gamla vänner som du skulle kunna berätta om att du känner dig ensam? Ibland har våra vänner mycket på gång och kanske inte förstår att stanna upp och märka att vi har blivit utanför. Då kan det behövas mer rak kommunikation. Istället för att försöka träffas helt allmänt, så kan det vara bra att säga ”jag känner mig ensam, det skulle hjälpa om vi kunde träffas, det är viktigt för mig att vi är vänner”. Det är inte ett lätt steg att ta, men det kan vara väldigt effektivt.

 Ett annat steg kan vara att närma sig någon eller några av studiekamraterna, dem som känns att du ändå har något litet gemensamt med, också om det bara är studierna, kanske hitta någon som vill läsa på biblioteket tillsammans till en tent eller gå på en promenad för att slappna av från studierna. Ofta har vi mer gemensamt med andra än vi tror, det är mer en fråga om att hitta de gemensamma grejerna med just någon. Då kan det vara bra att lära känna någon mer enskilt istället för att bara ses i stora grupper. Det kan också kännas som ett svårt steg att ta, att fråga någon enskilt om den vill göra något, men kan också vara effektivt.

 I både större och mindre städer så finns det ganska många olika föreningar. Finns det någon förening som håller på med något som intresserar dig? Då skulle du kanske kunna gå på evenemang som de ordnar, eller anmäla dig som frivillig för att hjälpa till att ordna något. Föreningar har ofta ett stort behov av hjälp. I början skulle det kanske mest ge program och något att göra på fritiden, men i längden är det ofta ett jättebra sätt att hitta gemenskap. Men det här beror på hur du mår, om din ensamhet är utmattande så behöver du hitta stöd innan du orkar ge dig ut och åtgärda själva ensamheten.

 Men för att svara på din andra fråga – hur vill folk vara med en? Jag tänker att för att vilja vara med nån behövs ofta att de helt enkelt hittar fram till dig och att du hittar fram till dem. Att de ser vem du är, att du är en intressant person just på ditt eget sätt och inte alls tråkig. Och att du vågar prata om dig själv också, kanske till och med vågar säga att du är ensam i den här staden eller andra, mer personliga saker som du tänker på eller upplever. Vi blir ofta intresserade av sånt som är genuint och personligt. Och att de ser att du är intresserad av dem. För vi mänskor blir ofta intresserade av mänskor som är intresserade av oss. För att hitta fram till någon annan behöver man vara lite modig, och det är därför jag rekommenderar att du hittar någon som kan hjälpa dig, för det går inte så lätt att vara modig när man är nertryckt av något som har tyngt på en längre tid.

 Jag hoppas att det här svaret gav dig ett litet stöd. Du kan såklart googla ”hitta vänner” och hitta en massa bra tips, men i första hand vill jag mest säga – det är okej och vanligt att känna sig ensam, speciellt i en ny omgivning och då behövs ofta extra stöd, och det går att ändra på ensamheten.

 Lotta Wieliczko, Krisarbetare